Såhär sista dagen i julhelgen passar det kanske bra med en liten utvärdering över julen.

Inget slår en jul hemma. Även om jag febrilt jagade den där julkänslan man hade som barn så fann jag den aldrig. Det blev heller ingen vit jul. Men det blev en jul hemma, en jul då den är som bäst.

Vi var en lagom skara, 15 personer med åldersspannet; från 76 år till 10 månader. Vi höll sams hela da...kvällen. Det var bara vid någon liten incident angående "namnskyltar" till sillen som julstämningen rubbades en aning precis före Kalle Anka. 

Det behöver väl inte nämnas att man åt lite för mycket, även om jag personligen hoppar över allt som är eller innehåller sill. Men laxen slinker ner så fint, skinkan likaså, mormors hembakade bröd med leverkorv eller varför inte lite vitlökssalami som någon hade med sig. Kanske lite brännvinsost till årets julsnaps, som jag dock tyckte smakade dill. Självklart mängder med "Pumpaläsk" (min barnbenämning på julmust). Jag fick mandeln i gröten, och blev lockad till att rimma, men som tur var glömdes det bort.

Jag hjälpte tomten att klä på sig ute i snickarboa. Han hade ny dress för året och blev mycket tjusig. Julklappsutdelningen blev kaos. Ja, KAOS! Jag överdriver inte om jag säger att vi hade minst 50 stora papperskassar med julklappar att dela ut. Tomten blev svettig och fick ge sig av långt före vi hade delat ut hälften av klapparna. Vardagsrummet var ett enda stort berg av julklappar och jag är ledsen att jag inte har något bra foto som kan illustrera det hela. Men jag tror alla blev nöjda, jag hörde inga större klagomål. Jag blev i varje fall nöjd med mina klappar. Mycket nöjd.

Kvällen fortskred. Hemmagjort julgodis och ostbågar, en oslagbar kombination som sedan toppas med en mandelmussla med sylt o grädde, när klockan passerat midnatt.

Vaknar upp dagen efter och tittar på klockan. Fem över åtta och jag kände mig oförskämt pigg. Resten av huset vaknar även de och vi dukar upp med julmaten till frukost. Det är inte förrän i köket jag tittar på klockan och jag blir verkligen förvånad. Hade tydligen sett lite fel tidigare, vänt på visarna eller något, klockan var tjugo i ett! Men jag var inte den enda som sovit så länge.

De senaste två dagarna har måltiderna varvats med soffan eller kanske sängen och den nya boken. För första gången på många veckor känner jag mig riktigt utvilad, kanske för utvilad.

Sammanfattar julen såhär: Jag har haft det bra!

Som jag har längtat efter att få skriva detta inlägg för det betyder en sak; att C-uppsatsen är inlämnad.

Jag önskar att jag här i skrivande stund kände en enorm lättnad. Jag önskar att jag hade sprungit runt i huset och jublat. Tyvärr är det inte så.

Jag är nyss hemkommen. Känner mig mest förtvivlad. Jag skulle kunna gråta om jag inte hade varit så jävla trött.

Jag och Sara har slitet röven av oss den senaste veckan, suttit dag och natt o skrivet o skrivet o skrivet....Egentligen vet jag inte riktigt vad som gick snett mot slutet, förutom att våra magar totalt har kollapsat av allt kaffe o all den CocaCola vi tryckt i oss, så höll inte tidsplanen och klockan blev vår värsta fieende. Vi satt uppe till kvart i fyra i natt sen gick vi o la oss, sov två timmar o fortsatte sedan igen.

Det kändes inte bra när vi skickade iväg vårt arbete, det är jävligt pissigt att lämna ifrån sig något som är ofullständigt.

Nu måste jag sova och jag måste få lite distans till allt. Jag tror jag ska gå i ide.

Väck mig på julafton.

Nu säger jag som vår föreläsare sa:

"När jag kommer till den sista veckan i processen låser jag in mig, ursäktar familj och vänner i förväg för mitt humör och mitt beteende, förklarar att jag inte kommer intressera mig för något annat än mitt arbete. Sen får man kompenserar det med fläskfilé och vin efter veckans slut"

Deadline: 20 december kl 8.00

Sitter på biblioteket o pluggar, djupt försjunken över böcker då någon kommer fram och säger "Ursäkta, får jag lov att bjuda på en Red Bull?"

Vilken service! Kall var den också och inte behövde jag fylla i någon enkät för att få den heller. Det är sådana gester som ger en ett litet leende på läpparna när dagen känns tung.

"Livar upp kropp och sinne" står det på burken, jo tack det behövs verkligen idag.

Jag tänker på det ibland.

Var jag lycklig då? Var jag kär då? Hade jag kunnat leva mitt liv så? Hade mitt liv varit bättre? Borde jag ha gjort något annorlunda? Var det vad jag ville?

Svaret blir alltid...nej...

• Man blir aldrig för gammal för att hänga upp julstrumpan och förvänta sig presenter i den.
• Man börjar känna sig lite gammal när tomten kommer med sprit till en i strumpan.
• Jag är ärligheten själv; gick igår tillbaka till en affär sedan jag insett att de gjort fel och att jag borde betala 170kr till!
• Drack Xide X-mas igår, helt okej, jag var mest intresserad av glittret den innehöll och funderade över om glittret bryts ner av kroppen eller kan man förvänta sig en glittrig uppenbarelse när den gått igenom "systemet"?

Happy-feeling-låten goes Christmas songs!

Det finns en film som man måste se varje år i juletider, en film som skänker en otrolig stämning. Den filmen är Love Actually som av en tillfällighet går på Kanal 5 ikväll kl 20.00, missa den inte!

När jag gick i låg- och mellanstadiet låste vi, ett helt gäng, in oss på toaletten i totalt mörker, knackade fem gånger på spegeln och utropade i kör "Svarta Madam, kom fram!"

Jag minns inte exakt vem den där Svarta Madam var, eller varför man skulle kalla på henne, jag minns bara att hon var väldigt skrämmande och väldigt farlig!

Jag kan själv vittna om mystiska rivmärken, blåmärken eller hela handavtryck som uppkom på våra kroppar efter att vi knackat där på spegeln. Givetvis hade detta ingenting att göra med att vi allihop i mörker slängde oss mot toalettdörren för att komma ut, samtidigt, eller att någon av oss själv rev sig där i mörkret för att imponera på oss andra utanför. Herregud, Svarta madam hade ju varit närvarande!

Våra fröknar förbjöd till och med "leken" efter en incident då någon blev så rädd så denne hoppade ut genom fönstret!

Nu ikväll kom jag dock att tänka på damen i spegeln. Jag knackade själv en gång på vår egen toalettspegel här hemma och efter det så kunde jag inte gå in där i mörker, och denna noja höll i sig i många år enda till vi renoverade badrummet för fem år sedan och bytte spegel.

Nu är jag jäkligt försiktig med att inte knacka på spegeln!

Åhh jag sitter i skiten.

Kanske inte av det mest allvarliga slaget men dock så allvarligt så det knöt sig i magen lite och fick mig att skämmas. Pratade med min systerdotter igår då hon spontant mitt i alltihop sa "Sandra, när skulle vi nu gå och se Råttatouille på bio?"

Ohh satans, det hade jag naturligtvis en gång lovat henne och sedan glömt bort. Tydligen hade hon gått runt och pratat om det en hel del också, "Den ska jag gå och se med Sandra" när reklamen visades på tv.

Ett problem: Filmen går inte längre på bio!

Shit, skäms över mina egna bristande mosterskunskaper och drar en lärdom av att nu börjar tydligen ungen minnas allt för bra så man kan inte säga något man inte menar.

Så, då var de första julklapparna fixade. Tog en liten runda på stan efter dagens föreläsning och fixade paketer till, nu ska vi se, en, två, tre, fyra...Nio personer! Jag tycker det var ganska bra jobbat, om jag får säga det själv. Fem kvar + födelsedagspresenter till mina föräldrar som båda lyckas fylla år såhär lägligt i dessa tider.

Men som vanligt är det inte lätt att handla julklappar, trots att man som jag, faktiskt visste exakt vad jag letade efter så fanns det såklart ingenstans och då blir man ganska frustrerad. Ännu värre är om man hittar det man letar efter men det är helt utanför den prisklass man har tänkt sig, fan vad man retar sig då! O det kvittar hur många gånger man vrider o vänder på det, inte blir det billigare.

Med en förfrusen rumpa är jag hemkommen från Copenhagen (så roligt att säga!) där dagen har spenderats. Det blev inget strosande på Ströget, snarare en snabb rusch med uppfällda paraplyer, mössan på och näsan gömd under halsduken. Det regnade oh blåste en hel del när vi anlände till Danmark, men som tur var lättade regnet senare på dagen, men det var inte direkt någon värme i kylan om man säger så.

Självklart blev det lite dansk-svenska missförstånd och oförståelse när det var dags att beställa mat, men annars klarade jag mig ganska smärtfritt från denna tur. Kyparen sa till mig (som av någon anledning blev sällskapets tolk) att vi kunde ha bordet till "Ti i halv tree" alltså tio i halv tre, men vad fan e klockan då? Jo tjugo över 2, tog lite tid för mig att koppla!

Den sena eftermiddagen spenderades på Tivoli som är obeskrivligt vackert med alla lampor som lyser upp mörkret. Vi strosade runt där inne och tittade på tomtar och änglar i alla dess slag. Det dracks glögg och åts "Æbleskiver" som inte alls är skivade äpplen som jag trodde, utan istället någon form av pannkakssmet format som en större studsboll, och till det serverades jordgubbssylt o florsocker. Helt okej.

Dock var det lite för kallt och lite för långdraget mot slutet så nu ska jag och min förfrusna bakdel lägga sig under duntäcket i ett försök att tina upp.

.