Idag är en riktigt seg dag. Kom upp ur sängen precis till starten av Vasaloppet. Egentligen inte det minsta intresserad, men det blev som väldens bästa ursäkt att spendera några timmar i soffan under en filt. Låg kvar till segrarna i både herr- och damklassen korats. Kan ha slummrat till en liten stund där i mitten någonstans.

En förkylning har tagit min kropp i besittning de senaste dagarna så tog chansen att vila huvudet lite, prepparerad med några alvedon till frukost.

Men efter denna start på dagen så är jag bara ännu tröttare. Känner mig riktigt jäkla seg och kommer inte igång med någonting. Försöker peppa upp humöret med lite musik och vad passar inte bättre än med en Happy-feeling-låt! Det är ju trots allt söndag.

Liv och Död - Maskinen



Lyssna via Spotify

Jag skrev för ett tag sedan om att jag sett Ricky Martin på "Ellen DeGeners Show" och förundrades och blev lite smått tonårsförälskad igen. Som jag skrev då hade jag hört hans senaste låt många gånger på radio utan att reflektera över att det var han. Säga vad man vill, men jag tycker fortfarande den är sådär småtrevlig och allmänt härlig, så det får bli söndagens låt.

The Best Thing About Me Is You - Ricky Martin



Länk till låten på Spotify

Hörde denna låt för första gången i måndags och har verkligen längtat hela veckan tills idag, till Söndagens Happy-feeling-låt.

Timbuktu har en egen liten plats i mitt hjärta och det räckte att jag hörde låten en enda gång och jag var fast! Den är helt fantastisk, en arglåt som man blir glad av med en text som man vill tillägna både en och två personer i sitt liv. Timbuktus nya album "Sagolandet" släpps i dagarna, den 8 juni för att vara exakt. Detta bådar gott!

Resten av ditt liv - Timbuktu 

Länk till låten på Spotify

Jag har blivit utnämnd låtskrivare till svågerns band. Okej, vi ska kanske kalla det låtUTskrivare eftersom jag egentligen bara letar upp texter, sammanställer och skriver ut. I vilket fall som helst, jag har i samband med detta arbete återupptäckt några gamla godingar som är sådär härligt trallvänliga. Denna söndags låt borde ju haft en självklar plats på min lista för längesedan, det hör man ju på refrängen.

Beautiful Sunday - Daniel Boone



Länk till låten på Spotify

Denna söndag får det bli en låt som sprider en riktigt härlig sommarkänsla kring sig. Det är förra årets Eurovision Song Contest vinnare Lena, ni vet hon med låten Satellite, som släppte denna låten på sitt album "My Casette Player". Ett album som faktiskt innehåller en hel del sköna låtar, gillar särskilt hennes cover på Jason Mraz "Mr. Curiosity". Lena tävlar för övrigt även detta år för Tyskland, dock med en mycket märklig låt i mitt tycke.

Bee - Lena

Länk till låten på Spotify

500 miles - Rosanne Cash

Länk till låten på Spotify 

Det är återigen dags för lite musikalisk inspiration här på bloggen. Jag älskar mitt Spotify, där jag skapat en spellista och döpt den till "Feel-good-songs", för det är precis vad de är. I nuläget innehåller den 50 låtar, och där trängs Eric Hutchinson med Oasis och Paul McCartney samsas med Army of Lovers. 

För tillfället är det tre låtar som toppar och som jag kör på repeat dagarna i ända. "I gotta feeling" - Black Eyed Peas, "I know you want me" - Pitbull och den här söndagens specialare, andrasingeln från Robbie Williams nya album. Har ni inte hört låten tidigare bör ni inte se videon först, för den är lite märklig, kul men märklig, och enligt mig förstör den låten en aning.

Söndagens bidrag till min favoritkategori här på bloggen tillfaller den holländske sångaren Alain Clark. Skön melodi som får mig att önska att man borde få höra mer från Holland.

Söndagens "Happy-feeling-låt" gör sitt återintågande här på bloggen efter ett längre uppehåll. Vi inleder med en klassiker som man kan sätta på repeat och lyssna på om och om igen.

Skulle ha kört denna förra veckan, allhelgonahelgen till ära då det kunde ha platsat med en andlig sång. Nu blev det inte av så vi får passa på att gratta pappa, och fira Mårten gås medan kalkonen ligger och stretar med benen i ugnen.

Det är ju trots allt söndag.

Fick ett kärt vykort på posten med ett "Lycka till" från omtänksamma Anna.

Klyftigt hade hon skrivit "Working 9-5. What a way to make a livin´ " Tänka sig, jag börjar faktiskt klockan nio imorgon så det var verkligen ingen tvekan om vilken låt som skulle bli denna söndags specialare.
 

Jag hamnade i konflikt med pappa gällande fjärkontrollen när det var dags för Idol på Tv4. För att kompensera de kanske lite för hårda orden som kom ut ur min mun när jag utövade min tv-makt så lät jag honom se dokumentärserien "Sixities" på Svt. Ett halvtimmesprogram fyllt med intervjuer och musik från den mytomspunna popkulturepoken.

Även jag finner detta program intressant och för att göra en lång historia lite kortare så handlade bland annat veckans program om gruppen The Who. Så spelas denna låt, och jag blev så förvånad över att det var en "gammal" låt. Den har ju varit ganska populär på senare tid, då med Limp Bizkit och har förekommit i någon tv-serie, var det OC eller Prison Break? Inte trodde jag att den kom redan 1971.

Kunde inte bestämma mig om jag skulle välja Take Thats version av låten "How deep is your love" eller originalet med Bee Gess.  Det fick bli originalet, även om jag är otroligt svag för pojkbandscharmen. Är inte detta den ultimata kärlekssången så säg?

Jag passar på att presentera denna söndags "Happy-feeling-låt" som för mig för tankarna tillbaka till vår charterresa till Mallorca för 7 år sedan. Där låg man och slappade och tog det lugnt vid poolen då plötsligt (en gång i timmen!) högtalarna skruvades upp på högsta volym och ut strömmade den ena klatschiga melodin efter den andre.  Det var dags för Minidisco och all tidigare fridfullhet var som bortblåst.

Det var en semester i verklig sällskapsresan-anda!

Jag är just hemkommen från kyrkan, ja ni vet, det är ju söndag.

Nä, det är väl snarare ett undantag än en regel att man varit i kyrkan men idag var det faktiskt riktigt gemytligt. Min systers kör hade konsert och man fick ställa upp som stödjande familjemedlem. "Kända verk av stora mästare" stod det på informationsbladet och nja, klassisk musik är tveksamt. Men det var ett fantastiskt arrangemang ackompanjerat av lite stråkar och stundtals blev det tom lite medryckande.

Konserten inleddes med detta verk, och det gav mig gåshud.