Just nu är det en låt som förföljer mig. Jag hör den överallt och den dyker upp i alla sammanhang och självklart repeat:as den ständigt på mitt Spotify.

Den har blivit lite av soundtracket till mitt liv just nu. Helt utan egentlig anledning.

                                        Don't look back in anger - Oasis

Första dagen var varm. Minst sagt. Mitt läpsyl smälte i väskan. Så varmt var det.

När jag kom hem gjorde jag det jag längtat efter hela dagen. Jag slängde av mig kläderna, på med bikinin och rusade ut och skrek -Bomben!

Två förvånade syterdöttrar tittade storögt på mig när plumsade i. Det var underbart!

Jag sparar. Jag gillar att drömma mig tillbaka och minnas. Jag minns mycket. Därför sparar jag också på allt betydelsefullt. Små meddelanden som är så starkt förknippade med platser, känslor och sinnesstämning.

Men i natt bestämde jag mig bara för att rensa ut precis allt och bara radera det. Känns bra.

Nya lakan i sängen. Sju sorters blommor, måhända inte under kudden men dock på nattduksbordet och blommor i håret. Allt är helt enkelt som vanligt, förutom ryktet om en utlovad Tiramisu under kvällen.

Glad midsommar!

För flera veckor sedan skickades inbjudningarna ut. Festligt så det förslår med en inbjudan att bevittna vigseln mellan H.K.H Kronprinsessan Victoria och Herr Daniel Westling i Tv-soffan hos mig. Klädsel: Sofftoilette!

Vi inledde med ett glas bubblande champagne klockan tolv, med färska jordgubbar, ananas, vindruvor och lite nötter som tilltugg. Vi njöt i solen en timme innan vi punktligt satte oss tillrätta i vars en soffhörna kl. 13.00.

Medan gästerna anlände till kyrkan åt vi smörgåstårta och drack rosé, och hade svalt ner både räkan och laxen tills bruden gjorde entré.

Det kom en tår, eller två, när de sa JA och när Daniel, där och då, förvandlades från vanlig dödlig till en riktig prins.

Jag missade både den första och den andra kyssen, och insåg att jag måste ha ovanligt långa blinkningar.

Vi följde kortegen och fascinerades över de joggande SÄPO-vakterna som sprang bredvid vagnen. De gjorde ett djupt intryck på oss.

Under tiden drack vi kaffe, åt Macaroons och min alldeles egna, tappade och misshandlade, bröllopstårta. Den var god trots allt, även om den utseendemässigt inte riktigt höll standarden.

Vi provade oss igenom Cloettas utsökta bröllopspraliner, där min favorit blev blåbär medan hos andra gick lingonen hem.

Vi vek inte en tum från Tv:n. Vi började vid denna tid irritera oss på kommentatorernas ständiga upprepande av detaljer, men skrattade gott åt Mark Levengood.

Sen blev det ost och kex. På tv började bröllopsmiddagen. Aningen segt, men vi såg allt. Kungens tal dömde vi ut, vi gillade skarpt pappa Olles, och när Daniel talade till sin Victoria, så smälte våra hjärtan och tårarna rann ur mitt högra öga. Vi hade diskuterat hur stel Daniel upplevdes och hur svår han var att ta till sig, men när han stod där och talade ur sitt hjärta. Då blev han oss så kär och alla negativa ord som bortblåsta.

Vi inväntade den kungliga tårtan och vi plockade själva ut vår bröllopstårta ur kylen igen och tog en liten extra bit, då runt klockan elva på kvällen. Men den kungliga tårtan dömde vi ut som en besvikelse, och framförallt organisationen kring tårtätandet.

O så slutligen. Valsen. Så kärt. Breda leenden och en liten tår i ögonvrån.

Klockan 00.50 avslutades bröllopet för vår del. Vi firade i tretton timmar, varav tolv spenderades i ett sanslöst tv-maraton. Det kändes svårt att slita sig från sin uppvärmda och insuttna soffhörna, men nu tackar jag för mig.

Ett fyrfaldigt leve för brudparet! Hon leve....

Jag livebloggar!

* Uggla bäst än så länge!

* Åh Jöback...

* Den där konferencieren är suverän!

* Jag gick och strök under dansuppträdandet. Hoppas jag inte missade något.

* Åh, jag grät en skvätt över Roxette också.

* Åh jag storbölar! Hjälp, morgondagen kommer inte bli nådig. Näsdukarna måste vara nära tillhands.

Jag har haft riktigt dåliga dagar i köket. Sist jag bakade Macaroons blev de så lyckade och jag befarade redan då att jag aldrig skulle lyckas igen, vilket blev sanning. Jag hade macaroons-smet i hela köket igår, då den blev jättelös och bara rann ur spritsen.

Sen tappade jag ut stuvningen till mina cannelloni så det stänkte upp över hela mig. Jag tror fortfarande jag har lite intorkad stuvning på vaderna.

Nu bakar jag bröllopstårta till morgondagen och har redan upplevt en kris med fyllningen. Var ska detta sluta?

De har SLUTAT tillverka mitt möbelpolish!

Förstår ni? Jag är upprörd! Ni har ju hört om min förälskelse tidigare, och nu vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Just nu nostalgistädar jag med det sista som är kvar på flaskan, och tar ett sorgsamt farväl till en förälskelse, en epok, en doft, minnen...

Sixten har åkt hem och jag saknar verkligen den lille rackarn.

Jag har hunnit med firandet av en glad student och en massa shopping i dagarna tre.

Ni ska veta, idag införde jag "svart-förbud" och kom hem men två rosa tröjor och en aprikos! Stolt!

Man hoppar upp ur sängen på morgonen och sjunger "Vilken härlig dag, tra lalla la..." Sol sol sol!

Sixten är tillbaka i huset, han kom igår och ska stanna en vecka. Han är en riktig citygrabb, och det här med att vara ute är lite tveksamt. Hellre ligger han i fönsterkarmen och njuter. Ska dock ta på honom kopplet (!) och gå ut nu, håller mig dock i trädgården för att gå ut och gå med en katt är lite tveksamt.

Här är resultatet av tårtan som jag bytte mot en säck betong i fredags. Efter många om och men så blev det en fyllning av rabarberkompott, en jordgubbsmousse och ett tunt lager Lemon Curd.  Somrig till både smak och utseende.

Svågern sa:

- Kan du baka en tårta till mig? Ja en helt vanlig, du behöver inte göra det så avancerat. Du vet, grädde och sylt och sånt, eller vad är det i en vanlig tårta? Ja men du vet, och sånt där vitt på, det var gott. Jag har en säck betong till dig i utbyte.

- Okej, sa jag.

Min svåger och jag kör byteshandel. Han tillgodoser mig med betong och jag bakar till honom, till hans fredags-gott på jobbet och nu till hans födelsedag. En good deal.