Det är ingen idé att väcka mig
Telefonen ringer och jag vaknar. Funderar på om jag ska låta det ringa, men då blir jag bara så irriterad när personen i fråga aldrig lägger på och jag måste ligga och lyssna på tusen signaler.
Jag kravlar mig upp ur sängen och med grötig röst säger jag:
- Ja det är Sandra
- Sover du?
- Nä inte alls, jag ligger här och skriver på mina memoarer och målar tånaglarna!
- Jo vill du följa med och shoppa?
Jag grymtar och suckar och bara tanken på att behöva gå upp ur sängen och klä på mig känns som ett stort projekt.
Jag hatar när människor ber mig om saker eller frågar mig saker direkt på morgonen. Jag svarar alltid med ett surt nä, och vänder mig om i sängen. Men jag är som en trotsig unge, efter en minut kommer jag på att det är väl klart jag vill följa med. Men då har jag redan bränt alla broar och förbrukat min chans.