Varken jag eller chauffören hade det lätt idag
Det har varit en riktigt pissig dag.
Jag sov dåligt de få timmar jag hann sova och var vaken säkert en gång i timmen. Jag var nervös inför den redovisning som jag skulle genomföra idag. Egentligen var det inget speciellt eller stort men jag kände mig inte alls väl förberedd. När jag vaknade mitt i natten började jag rabbla och öva, sen låg jag och tänkte på det tills jag föll i sömn igen och vaknade 30 minuter senare med samma procedur.
När klockan ringde vid 5 kändes det som om jag hade varit vaken hela natten. Detta bäddade för en otroligt seg dag och jag hade jätteont i huvudet trots att jag preparerade mig med Alvedon. När det så var dags för redovisningen sket det sig riktigt ordentligt. Det var verkligen det sämsta jag presterat på mina två år på högskolan. Jag fick knappt ur mig några hela meningar och klassen tittade oförstående på mig. Ingen kan direkt klandra dem.
Jag var väldigt lättad när dagen var till ända och jag äntligen fick åka hem.
På sista bussen hem var det bara jag, chauffören och en tjej till. Jag fick då höra om busschaufförens dåliga mage och om hur han önskade att han jobbat på ett kontor för "Det är minsann inte lätt att gå på toa när man är busschaufför" och han ursäktade sig att han kom lite sent. Det hade tydligen varit "kris". Lite för mycket information för min del.
Tjejen var såklart av den jobbiga "snackiga sorten" som satte sig på sätet mittemot och jag fick höra allt om att hon skulle tvätta något rottweiler om 20 min, och att hon helt hade glömt bort det och fått springa ner till stationen på 8 min. Jo nog kunde jag räkna ut att hon hade sprungit, för hon flåsade konstant i 10 min.
När jag gick av bussen var jag glad över att lämna de båda, chauffören o tjejen bakom mig och ta en lugn tyst promenad hem.