Jag tror jag ska starta en ny kategori här på bloggen, om mitt liv som pendlare. För man kan råka ut för mycket konstiga situationer när man som jag, pendlar med kära Skånetrafiken. Följande dialog utspelade sig mellan mig och busschauffören tidigare ikväll.

Där stod bara två bussar på stationen men det stod inte på dem vilken linje det var. Men så körde den ena bussen lite tidigare och det kvarstår bara ett alternativ som då måste vara min buss. Men jag tänkte att det var ändå bästa att fråga busschauffören:

Jag: Är detta 339?
Chaffisen: Nä, det är 336
Jag: 336??? (Vad jag vet finns det ingen buss med det numret, och definitivt inte som avgår därifrån)
Chaffisen: Ja det är 336! Men vad stod det på bussen?
Jag: Ingenting, det var därför jag frågade. Men var ska denna då?
Chaffisen: Hem
Jag: Ehh... (Är han knäpp eller?) 

Så jag står där lite förvirrat och tänker att han måste vara dum i huvudet, det finns ju ingen annan buss, men säger han att det är 336:an så är det väl det. Så tvekande backar jag ut ur bussen igen.

Chaffisen: Ja vad står det på bussen?
Jag: (som gått ut igen) Ja men det står ju 339! Det gjorde det ju inte innan!
Chaffisen: Hö hö hö! Jag kunde inte hålla mig längre. Du ska inte vara så osäker kvinna.
Jag: Ja det var ju jäkligt snällt gjort. Jätteroligt.

Jag går o sätter mig, självklart är jag ensam på bussen.

Chaffisen: Hahaha, nä jag ska inte retas med dig längre, då blir du väl sur.
Jag: Nä det är ingen fara.
Chaffisen: VA? En kvinna som inte blir sur när man retas med henne, det finns väl inte?
Jag: Nä det är möjligt.
Chaffisen: Nä just det, hahaha!

Herregud tänker jag. Jag får plocka upp mitt block o låtsas att jag läser, då blir han väl tyst.

Chaffisen: Är det lagom ljus? Ser du?
Jag: Ja det går bra.
Chaffisen: Ja jag brukar köra lite "soft" belysning såhär på kvällen. Det blir mysigare så och sen kan ju resenärerna själva bestämma om de vill tända läslamporna. Ja annars blir det ju såhär... ( Han börjar demonstrera lampornas olika funktioner)
Jag: Jo jag håller med, det är bra när det är lite nedsläckt på kvällen. Det är skönare när man ska åka en lite längre sträcka när man pendlar och vill koppla av.
Chaffisen: Ja jag såg att du kom med bussen från Kristianstad, ja då har du ju åkt en bit.
Jag: Mmm

Mysigare belysning!? Låt mig komma av bussen. Så när jag närmar mig min busshållplats så trycker jag på stoppknappen.

Chaffisen: Nä men ska du redan gå av!? Så tråkigt...för mig.
Jag: Ja om du släpper av mig...
Chaffisen: Ja det förstås, hö hö hö! Var vill du jag ska stanna, innan, efter eller på busshållplatsen?
Jag: På busshållplatsen blir bra.
Chaffisen: Ja men då gör jag det.
Jag: Bra

Jag måste ut!

Chaffisen: Ja jag brukar köra bussen till Kristianstad, kör lite extra på denna sträcka idag för det är många som är sjuka. Så då kanske vi ses igen, du läser på högskolan va?
Jag: Ja det gör jag.
Chaffisen: Ja, jag kunde tänka mig det. Nä men då var vi framme. Ha nu en riktigt trevlig kväll och tack så mycket för sällskapet.
Jag: Ja du, tack för skjutsen...

Äntligen hemma o i säkerhet. Vilken obehaglig människa, när man sitter ensam med honom en mörk kväll i en buss. Jag vill pointera att detta bara var ett litet, men dock långt, referat av vår/hans dialog.