Stämpla in, stämpla ut
Första dagen på jobbet igår. Nästan allt gick som det skulle och jag parerade regnskurarna när jag skulle dit och hem på min lilla röda fara. Men fyfan vad jag var sleten när jag kom hem, har som sagt försoffat mig rejält de senaste veckornas ledighet.
Jag är en sådan person som verkligen kan oroa mig för det lilla, så min största farhåga inför gårdagen var att jag skulle stämpla in. Jag var inte orolig för någon av arbetsuppgifterna, nä jag var bara orolig för att stämpla. Jag vet att det är töntigt, men sådan är jag.
Jag har inte behövt göra det när jag jobbat där tidigare, och nu har de inte längre en sådan uråldrig maskin där man bara stoppar ner kortet i maskinen utan man ska "blippa" på sin personliga streckkod, precis som i en affär! Medveten om att jag låter som 80+, men det var för modernt för mig!
Så när jag anlände på morgonen och hade hälsat på alla som satt på kontoret i närheten av stämpelmaskinen så skred jag till verket och självklart fumla jag till det! Jag råkade scanna in någon annans streckkod och jag blev nervös och utbrast högt; "Jag behöver verkligen hjälp här!" och en snäll arbetskamrat kom till min undsättning.
När jag sedan slutade så hade jag gått hela dagen och fokuserat på att jag inte skulle klanta till det igen och var så nervös när jag skulle stämpla ut. Men jag tog det lugnt och metodiskt och jag klarade det! Dagens största bedrift!