Jag har alltid hatat att ringa diverse samtal men min tidigare telefonfobi har det senaste året så sakta börjat försvinna. Numera skyr jag inte telefonen när det gäller att reda ut saker eller framförallt inte när jag vill klaga.

I veckan har jag varit ett riktigt "pain-in-the ass" till en stockholmare som heter Pierre, som är supportansvarig för ett analysprogram som jag använder på praktiken. Igår hörde jag honom nästan sucka när jag drog min vals "Hej, jag heter Sandra och ringer från personalavdelningen i X-kommun". Vi ska inte ens tala om hur många gånger jag ringt IT-avdelningen denna vecka heller, men det skäms jag faktiskt lite för.

Ikväll skulle jag dock ringa och beställa hemfärd till mina föräldrar och två vänner till dem, då de är ute och slår runder ikväll. Det var fråga om en busstur som körs med taxi, och som måste förbeställas minst två timmar i förväg. Men jag var ju ute flera timmar i förväg och ringde och blev kopplad till en kvinna som bröt kraftigt på svenska. Jag är övertygad om att jag hamnade i Estland, sedan det är känt att delar av sambandscentralen är placerad där. Det tog evigheter innan hon förstod vart de skulle åka ifrån och vart de skulle. Sedan bad hon mig dröja, var borta i över fem minuter. Sedan kom hon tillbaka och bad om linjenumret och bad mig dröja ytterligare fem minuter.

Jag trodde samtalet hade brutits när hon plötsligt dyker upp i luren och säger att den turen är fullbokad. Jag blev så irriterad! Jag hade absolut inget fog för det jag sa efter det och drog den ena valsen efter den andra om att så kunde de bara inte göra, att det inte står någonstans att det finns begränsat antal platser på den turen. Vad vet jag? Hon bad mig dröja igen. Man hörde på henne hur hon ärligt blev mer och mer förtvivlad men jag fortsatte att gå på som en ångvält. Jag fattar inte vad som hände med mig.

Jag brukar vara en sådan mes och accepterar det mesta när andra säger att det är på ett visst sätt. Men här gav jag mig verkligen inte! Hon förklarade hur hon hade pratat med alla sina kollegor och kontrollerat flertalet gånger i systemet men det var fullbokat. Jag gav mig ändå inte! Krävde att de satte in en extra taxi. Hon blev så förtvivlad, bad mig åter igen att dröja och sa att hon skulle ringa de ansvariga i trafikledningen. När hon kom tillbaka i luren så sa hon att hon försökt allt, men det var fullbokat. Eller det fanns tre platser men jag krävde ju fyra platser.

Sen fortsatte jag och tjata. Blev nästan lite otrevlig när jag tänker på det så här efter åt. Hon sa tre. Jag sa fyra. Hon sa att det fanns bara tre platser och jag krävde ändå fyra. Bad henne förklara för mig var jag kunde läsa att det fanns ett begränsat antal platser på den turen. Det kunde hon inte.

Det hela slutade i varje fall med att jag bokade de tre platserna. Fick klämma ur mig något som liknade en ursäkt mot slutet, att jag förstod att det inte var hennes fel.

Så det lär väl visa sig om "gänget" kommer hem ikväll, tre av dem lär väl göra det. Vad den fjärde beträffar så är läget något osäkert. Jag bestämde åtminstone vem av dem som skulle få stå kvar och frysa vid busshållplatsen sedan denna person yttrat något liknande "Ja Sandra, om du hade haft körkort..."  Innan de lämnade huset fick jag dock en stor kram av nämnda person och ett  "Jag älskar dig Sandra". Jag kan inte annat än le och hoppas de tar sig hem.