Like a star, like a hero
2009-07-18 | 12:49:12
Publicerat i: Vardagen
Jag måste ha fyllt min karma-pott i torsdags när jag räddade en 1,5 åring från att bli överkörd. Hör jag ordet hjälte!?
Vår kändis-granne har barn och barnbarn på besök och i torsdagskväll när vi skulle iväg på marknad så stod jag i infarten och packade in lite saker i bilen. Två av grannens barnbarn sitter på trappan ner från deras trädgård och tittar lite nyfiket på mig. Plötsligt får den lille pojken fart, barfota och med en napp i munnen springer han över den lilla grusvägen och rakt ut på vägen. Samtidigt hör jag att det kommer en bil uppe från backen.
"Herregud, det kommer en bil!" skriker jag rakt ut och min syster som precis kommit ut skriker bara "Spring!" Jag har redan fått fart ut på vägen och i samma sekund som jag får tag i handen på den lille pojken kommer bilen över backkrönet. Den hade inte haft en chans att stanna. Som tur var valde den lille att svänga av och springa längs med staketet, hade han sprungit rakt över vägen hade jag inte haft en chans att få tag i honom.
Mitt hjärta slog i 190 och ni kan inte förstå hur nära det var från att gå riktigt illa. Ytterligare några minuter senare kommer barnens pappa ut, efter att de två små invaderade vår trädgård, "Nä men vad gör ni här, ni skulle ju bara sitta på trappan". Han, helt omedveten om hur nära han varit en familjetragedi.
Vår kändis-granne har barn och barnbarn på besök och i torsdagskväll när vi skulle iväg på marknad så stod jag i infarten och packade in lite saker i bilen. Två av grannens barnbarn sitter på trappan ner från deras trädgård och tittar lite nyfiket på mig. Plötsligt får den lille pojken fart, barfota och med en napp i munnen springer han över den lilla grusvägen och rakt ut på vägen. Samtidigt hör jag att det kommer en bil uppe från backen.
"Herregud, det kommer en bil!" skriker jag rakt ut och min syster som precis kommit ut skriker bara "Spring!" Jag har redan fått fart ut på vägen och i samma sekund som jag får tag i handen på den lille pojken kommer bilen över backkrönet. Den hade inte haft en chans att stanna. Som tur var valde den lille att svänga av och springa längs med staketet, hade han sprungit rakt över vägen hade jag inte haft en chans att få tag i honom.
Mitt hjärta slog i 190 och ni kan inte förstå hur nära det var från att gå riktigt illa. Ytterligare några minuter senare kommer barnens pappa ut, efter att de två små invaderade vår trädgård, "Nä men vad gör ni här, ni skulle ju bara sitta på trappan". Han, helt omedveten om hur nära han varit en familjetragedi.