5årstrots o tålamodet tryter
Tillbaka i skolan efter helgens uppvilning, men lika segt ändå. Åkte sedan buss genom hela Skåneland för en timmes stressshopping, eller snarare lite byte av tidigare inhandlade kläder. Sen till min kära syster som jag idag beundrar så otroligt mycket.
Hur orkar hon? Min systerdotter har verkligen kommit in i femårstrotsen för tillfället, och det var en eftermiddag utan dess like, och med den lilla bebisen som bara ska äta o bäras, skrika o skita. Så enkelt livet kan vara för de små. Men den äldsta, dock så söta, men otroligt krävande tösen fick mitt tålamod till bristningsnivå.
"Sandra, nu blir jag så arg på dig, du bara säger att du ska gå ner hela tiden" (Efter att jag sagt att hon minsann kunde städa sitt rum själv om hon inte hjälpte till) "Jag tänker inte komma, glöm det!" "Mamma, mamma, mamma"
Några av de tusen kommentarer från denna eftermiddag o det var innan hon bröt sönder mitt diadem o rev hål på mins systers strumpor, o då bröt helvetet ut på riktigt. Sen gallskrek hon, i tjugo minuter, ingen överdrift. Herregud, jag hade brutit ihop för mindre.
Beundransvärt av min syster och skönt att vara hemma igen.
Lyssna! Jag hör inget...Det är tyst!