- Hemskt vad folk är ute och "luer" ikväll!
- Jasså, har där kommit fler tidigare?
- Ja, där kom EN gående förut...

Livet i en byhåla, folks!

Eftersom jag numera åker buss i motsatt riktning än vad jag alltid annars har gjort, har detta öppnat upp för nya bekantskaper i busskuren.

Som boende i en byhåla är man van vid "alla-känner-alla-mentaliteten", därför är jag numera djupt chockad över att detta faktum inte längre stämmer. De senaste veckorna då jag åkt västerut har jag i busskuren stött på sju, för mig helt okända människor. Jag är helt förundrad över var alla kommer ifrån, jag har aldrig sett dem tidigare!

När jag kommer hem på kvällen drar jag hela valsen vid köksbordet. "Vet ni vad, imorse stod där en man i busskuren som jag aldrig sett förut. Vem kan det vara?" Sen har vi långa redogörelser om vilka hus som varit till salu det senaste året, vem som har flyttat till byn etc. Dock har vi bara lyckats lösa var en av de okända hör hemma, detta efter att jag tjuvlyssnat på ett samtal i busskuren.

En annan som åker med bussen västerut är den tidigare omnämnda "nyinflyttade-snygga-killen". Han är väl inte så nyinflyttad längre, han ser dock lika bra ut men har visat sig vara riktigt otrevlig! Eller han är inte otrevlig, han är helt enkelt inte trevlig. Jag må vara en aning gammaldags, men jag anser väl att det hör till vanligt folkvett att man hälsar på varandra, åtminstone hälsar om en annan person hälsar på en. Men han är grymt otrevlig och hälsar aldrig tillbaka! Det är inte enbart jag som har reagerat på det. 

Numera är han känd som "otrevliga-men-snygga-killen". Dock fick jag en smärre chock för någon dag sedan då jag kom upp till busshållplatsen och av någon anledning sa hej (har egentligen av principskäl slutat hälsa på honom) och han svarar! Igår hörde jag honom till och med prata. Vilken grej, trodde han var stum!

I mitten av augusti gick slaget av stapeln och jag dokumenterade mina fantastiska insatser som cheerleader. Men kampen och mina prestationer som pom-pom-flicka för en dag har idag nått nya höjder, och blivit en riksangelägenhet.

Imorse hängde jag på låset till Konsum sedan jag fått nys av lokaltidningen att Sveriges största fotbollsmagasin "Offside" har ett tjugosidigt reportage om kampen, som får en bybo och trogen supporter som mig varm i hjärtat. Med snabba steg tog jag mig till tidningshyllan och fick tag i ett av de få exemplaren.

Briljant skrivet och dokumenterat. Lokalpatriotismen fick hjärtat att slå några slag extra och fick mungiporna att dra ihop sig till ett leende. Tänka sig, jag kom även med på ett litet hörn. En ofrivillig linslus.

Min dag som cheerleader med pompoms gjorda av ICA Kvantum kassar är över. Med en stark hejarklack med de bästa ramsorna hejade vi fram vårt lag till en hedrande 3:e plats, sedan ett tvivelaktigt domslut gjorde att vi missade finalen. 

Igår stod stora saker på spel när vår by detta år hade äran att arrangerade årets stora fotbollshändelse. En kamp, som på många sätt ekade över dalen.

Även om det är blodigt allvar på planen, ibland för allvarligt, så är stämningen fantastisk utanför planen framförallt bland alla stolta supportrar, där prestigen såklart ligger i att ge heder åt just sin hemmaby och där tjuvnyp är mer än tillåtna.

När sedan finalmatchen var spelad så var det planerat lite festligheter och vi blev förvånade över den uppslutning som blev. Folk från de fyra byarna, tidigare "ärkefiender" på planen, grillade, sjöng och dansade hela natten. En kväll som innehöll allt från "rövkrok" med en norrman till klassiska snapsvisor om att ha en "kråga i nesan".

Ut på småtimmarna var det tillsist bara "Joddla med Siv" som skrålade ut ur högtalarna, och vad annat kunde man göra än att ta dansgolvet i besittning och dansa allt från bugg till, de för kvällen, nypåkomna dansstegen.

Tidigare var de ständigt ute i trädgården och drog skit i rabatterna, men i år har man knappt sett till dem när de varit här, däremot har man hört dem.

För någon månad sedan fick jag berättat för mig av övriga familjemedlemmar att de hade hört damen i paret skrika på mannen i huset, eller snarare vrålat på honom så det hade ekat i byn. Detta upprepades vid ett flertal tillfällen. En kväll fick jag själv bevittna detta när jag var ute i trädgården då hon plötsligt börjar vråla inne i huset. Av de ord jag kunde urskilja hörde jag bl a henne skrika "Din jävel!".

Det är obeskrivligt som de, eller snarare hon, håller på. En dag stod jag i bärbuskarna och bevittnade när de två skulle fälla upp en torkvinda. Det höll på i en halvtimme, men lyckades aldrig fälla upp den. Där i trädgården vrålade hon också på den lille mannen, "Din jävel, du rör mig inte!"

För någon dag sedan var min pappa ute och vattnade i rabatterna som gränsar mot deras hus då hon plötsligt öppnar fönstret och bara säger till honom;

- "Ni får ursäkta att jag skriker, men jag behandlar mig själv"

Min pappa hade bara sagt "Jaha" och sedan stängde hon fönstret igen.

Behandlar sig själv? Vi har haft så otroligt roligt åt denna kommentar här hemma och har utvecklat de märkligaste teorier om hur hon behandlar sig själv.

Big happenings in the village today, om man säger som så. Tydligen har det varit filminspelning i byn idag och jag har helt missat uppståndelsen! Jag har märkt att där kommit ovanligt många bilar, men inte undersökt vidare vad det berodde på. Kanske Wallander? Nä jag vet inte, fick bara nyss berättat för mig att där var otroligt mycket folk, bilar och filmteam en bit upp i byn. Hur kan jag missa något sådant!?

Sen, om vi fortsätter på kändisspåret så kom vår "kändisgranne" nyss och överlämnade en stor påse med diverse godsaker till oss. Han hade uppträtt på en festival igår och fått flera påsar och tyckte vi förtjänade lite gott, trevliga grannar som vi är. Ja det tackar man för!

Update! Innan vi åkte iväg på grillparty hos min syster åkte vi på en liten "spaningstur" i byn (okej...jag tjatade mig till det!) Där var 8 stora trailers, catringvagn, filmteam, personer som satt i klassiska "regissörsstolar"; helt enkelt värsta pådraget. Jag blev så exalterad och satt praktiskt taget klistrad i vindrutan för att se några kändisar, dock  utan resultat. Att döma av de gula registreringsskyltarna på några av filmteamets bilar rörde det sig troligen om inspelningar av den engelska versionen av Wallander som jag vet spelas in runt Ystad för tillfället. Så spännande!  

Raj datti raj di raj datti da!

Så hörs det från nedervåningen just nu. Men det är faktiskt relativt lugnt i år. Det har varit julgransresning i byn, eller snarare i vår trädgård och nu är det "gran(n)fest" här hemma.

Folk undrar nog om vi lider av storhetsvansinne när de ser granen, säkert den största i hela kommunen som är placerad i vår trädgård i denna lilla håla. Den "nyinflyttade snygga killen" cyklade förbi och jag kan tänka mig att han undrade vad vi höll på med. Där stod vi i trädgården o drack glögg, sjöng snapsvisor och hade en gran hängandes i en lastbilskran över gräsmattan.

Nu är det jul, granen är på plats. Visserligen räcker inte ljusen ända ner till marken men vi fick dock lite kottar som bonus. Alltid något.

Jag har skådat en riktig snygging i byn. Han har passerat på vägen förbi mitt hus flera dagar i sträck och jag har stått halvt gömd bakom gardinen för att kicka på honom. Han ser verkligen bra ut. Ung, blond, vältränad och stilig. Han skiljer sig liksom från mängden här i byn, för det finns inte direkt någon jag vill kalla stilig, knappt ung heller för den delen.

Jag har luskat lite och fiskat fram lite information. Han är inte bara på besök hos någon, han har faktiskt flyttat hit! Dock med sin flickvän. De har köpt ett underbart stort hus, tydligen har de gott om pengar. Men det bästa är att han åker buss vilket gör att han kommer passera utanför mina fönster minst två gånger/ dag + att det finns stora möjligheter att jag får en pratstund med honom i busskuren.

Jag gillar detta!

Mormor och jag har en speciell hobby. Nämligen att spana och rapportera det senaste från våra alkoholiserade grannars hektiska liv. Genom sina fönster rapporterar mormor vad som sker på framsidan och norra gaveln medan jag täcker upp södra gaveln och baksidan. Det är verkligen som en hel dokusåpa som utspelar sig där. Det bästa är att de ständigt är ute i trädgården och om de mot förmodan skulle vara inne så skriker de och gormar så högt att det hörs ut.

Igår hade de tydligen köpt en grästrimmer. Deras trädgård är verkligen en skapelse för sig och trots att de är ute varje dag, från tidig morgon till sen kväll, och drar skit i rabatterna så ser det ändå alltid lika hemskt ut. Tydligen hade de tröttnat på att göra allt för hand, därav grästrimmern, men den lille manen hade absolut ingen aning om hur de fungerade. Han stod och drog i spakar och tryckte på knappar, det såg väldigt farligt ut. Bredvid stod damen och skällde på honom, och när han tillsist fick igång den så trodde han tydligen den var en gräsklippare. Jag skrattade och förfärades och trodde helt ärligt att det snart skulle ske en allvarlig olycka.

Då tände damen till ordentligt, stängde av maskinen lyfte gubben i selen och slet av han maskinen, kastade in den i förrådet, låste dörren, tog nyckeln med sig och stormade in. Kvar stod den lille mannen och gnuggade sina händer som han alltid gör och jag kunde nästan höra honom säga "Oj oj oj då". Sen såg jag honom lämna trädgården och ut på bygatan. Efter ca. 20 min kom damen ut och letade i trädgården efter honom, när hon inte hittade honom gav hon sig också ut på bygatan, med något vinliga steg.

Har inte sett till dem idag, hoppas de inte gick vilse.