Yes, äntligen säger jag, så jäkla skönt att komma igång. Efter att ha totalt slappat i tre veckor var jag ärligt talat väldigt lycklig över att få sätta klockan tidigt och åka iväg till jobbet.
Har haft en sån trevlig dag och fått prata med mycket folk och träffat och sett en massa människor, herregud, de senaste veckorna har jag levt i en asocial bubbla här hemma. Ibland har jag t o m känt mig som mormor när det enda jag har haft att komma med efter en hel dag är vad grannarna har gjort i trädgården.
Undrar hur många dagar det tar innan jag suckar och våndas över att gå till jobbet, för jag tror knappast jag kommer vara så här glad sen. Men jag mjukstartar med tre dagar sen är jag ledig igen innan det blir fyra nya veckor. Så jag ska nog klara mig.
Jag och min syster skulle bara ta en väldigt snabb lunch, bestående av en tunbrödsrulle innan vi skulle åka vidare till Kivik. På väg mot kiosken som är belägen mitt på torget i Tomelilla blir vi påhoppade av några Greeenpeace killar som stack upp papper i facet på oss och frågade "Känner ni till Greenpeace och jag skulle vilja berätta..." Jag avfärdade dem snabbt med "Vi är inte intresserade".
Vi tog ytterligare två steg närmare kiosken då en tjej kommer och sticker upp en microfon under näsan på min syster.
Hon frågar: "Vet ni vem Genesis är?" Min syster svarar snabbt "Nä nu är jag faktiskt bara hungrig så nu ska vi äta" något irriterad över att ha blivit stoppad två gånger på 10m.
Vi beställde vad vi skulle ha och sen satte vi oss, min syster sa att är inte Genesis någon musikgrupp, jo det tyckte jag också men vi båda hade varit övertygade om att hon med micken tillhörde Greenpeace-gänget och fattade inte varför de frågade det. Säkert var det namnet på någon känd action eller något som de ville göra oss uppmärksamma på.
När jag sedan tittar mig om kring så ser jag en bil från SR-P4 Kristianstad stå parkerad bredvid och upptäcker att hoppsan, den tjejen med micken var nog från Sveriges radio! I bilen till Kivik lyssnade vi på P4 för att höra om de sände något, men icke.
När jag nu ikväll hade kommit hem och satt vid köksbordet och åt så ringer telefonen, det var min syster som skriker "Hörde du på radion, mitt uttalande var med!". Jag höll på att dö av skratt, tyvärr missade jag det men lyssnade på klippet nu på internet. Tydligen skulle biografen i Tomelilla direktsända en konsert med gruppen Genesis via satelit från Düsseldorf ikväll, därför hennes fråga.
En heldag på Tomelilla Sommarland gjorde att man stupade i sängen tidigt igår. Släktens tradition höll i sig och vi har förmodligen lekt av oss för ett år framåt.
¤ Första doppet, om än i kalla pooler, har utförts. ¤ Införskaffat mig den värsta bonabrännan och får nog spendera hela sommaren i samma tröja eftersom jag fått en tydlig urringning, mycket tjusigt. ¤ Vann en rosa ko och en rosa blomma. Okej man kan kanske inte kalla det vinna när det kostade 25 kr och stod "vinst varje gång" ¤ Första mjukglassen satt fint. ¤ Mådde lite illa efter för många varv i karusellen.
Idag känns det i fötterna och ryggen och jag talade just med min syster som lät totalt nockad. Ibland är det jobbigt att ha roligt.
Jag minns det som om det var igår. Kan inte förstå att det redan har gått ett år sedan förra midsommar, en helg som satte många känslor i gungning för mig. Uppbrott fick sin början liksom nystarter.
Allt blev inte som jag hade planerat förra sommaren och jag har gråtit många tårar och ägnat mycket tid till att tänka över hur det skulle kunnat vara. Jag borde ha gjort vissa saker annorlunda, jag ångrar ingenting men jag minns och det gör fortfarande ont.
Jag stod och gjorde mig till och band en fin krans till min systerdotter i gårkväll. När den var klar och hon skulle prova den sa hon: "Aj den gör ont, jag vill inte ha den. Jag vill ha min egen krans som jag har där hemma!" (En plastkrans!!)
Efter en tur på stan med min syster var jag nära att gråta över hur ont det gjorde i fötterna. Inte blev det bättre av att jag senare var tvungen att ta en lång tur på ICA för att handla till mormor, i samma förbannade skor. Blev dock smått chockad när sticker fram huvudet bakom en hylla och får se "långeman" stå och plocka upp varor, vem kunde tro att han jobbade på ICA?
Under gårdagskvällen lockade sen min kära mamma ut mig på blåklintsplockning vid "stora vägen". Där stod vi med röven upp och huvudet ner vid vägkanten som några snikna kärringar och roffade åt oss blåklint. Självklart passerade i princip alla man kände och vevade ner rutan och skrek "Va fan gör ni, vi ser er nog!"
På sommaren för två år sedan satte jag upp som mål att lära mig något eller upptäcka något nytt varje dag. Jag tror jag höll på i 4 dagar innan jag tröttnade.
Jag hann dock lära mig: ¤ Offsideregeln i fotboll ¤ Att vittnen till brott har låg tillförlitlighet (lärde mig på Oprah) ¤ Upptäckte att kor luktar riktigt illa även om de vistas utomhus en hel sommar (när jag av en märklig anledning fick fösa kor på bygatan) ¤ En mazarinform består av en helt oval aluminiumplatta om man slätar ut den (!?)
Måste komma på något projekt för denna sommaren, några tips?
Det har gått one week av min ledighet, kan det bli mer passande?
När jag hör låtar som jag gillar letar jag alltid upp texten och lyssnar på låten x-antal gånger tills texten sitter. Här har jag dock fått en liten utmaning.
Förresten, jag som trodde fågeldansen var ett svenskt påfund, inte!? (se slutet)
På hennes eget söta sätt ringde min systerdotter och frågade mig om jag ville hjälpa till på hennes kalas för kompisarna imorgon. Kunde inte säga nej, men hallå, vad har jag gett mig in på?
Får nog preparera mig med huvudvärkstabletter innan jag åker dit imorgon, för 15st femåringar kan nog bli mer än lite påfrestande.
Det är inte utan man känner sig lite filosofisk och begrundande i sånt här väder. Jag har suttit uppkrupen i soffan under en filt med den öpnna spisen sprakande bredvid och läst en god bok, som verkligen passar i detta vädret.
Någon kröp upp bredvid mig i sängen kl 6 imorse, det kunde ha varit mysigt men i detta fall upplevde jag det istället lite trångt och bökigt. En timme senare väcks jag av ett "Jag saknar mamma", och sen blev det lite lugnande ord och upp för en tidig frukost med färska jordgubbar i filen.
Som sagt så har min systerdotter spenderat dagen med mig och här har bakats, blev mest skit av det hela ärligt talat. Muffins är annars min starka sida, men tydligen inte idag då jag misslyckades med två satser. Men vi höll sams hela dagen, och det är imponerande bara det.
Nu tycker jag det är skönt med lite lugn och framförallt tysthet...
Har under kvällens tv-tittande stört mig fruktansvärt på McDonalds reklam om "Nya Happy Meal- serverat enligt tallriksmodellen!"
Vaddå tallriksmodellen? Så om de lägger upp pommes på en tallrik istället för i en påse och lägger sallad och hamburgare och bröd i en kostcirkel runt, blir det då automatiskt nyttigt?
Jag förstår inte själva tanken bakom och måste kolla upp det hela, för det kan väl inte vara lika dumt som det låter!?
Blev helt fascinerad över reportaget i Sydsvenskan i söndags om de nya hus som byggs ute i äppelodlingen i Tryde/Tomelilla av Per-Olof Kippel.
Så snygga och de föll mig verkligen i smaken. Mina tankar drog genast iväg i inredningsbanor och jag satt i timmar o planerade och tänkte ut hur just jag skulle ha det; färgsättning och möblering in i minsta detalj. Trevligt läge och en liten trädgård, där skulle jag lätt kunna bosätta mig.
¤ Min mellanslagsknapp är fortfarande trasig, trots att min personliga datatekniker har tagit en titt. Min gamla dator har således fått väckas upp ur sin dvala vilket den högljutt tycks protestera mot, och allt känns väldigt bakvänt och otroligt slött.
¤ Såg min barndomskompis nya flickvän igår, hon var inget vidare, men dock en väldigt intressant iakttagelse då jag länge undrat vem hon är. Faktiskt trevlig, jag däremot kände mig lagom fjantig där jag stod med vattenslangen och vattnade i rabatterna.
¤ Jag har bränt mig igen och blundar för alla varningar om att inte vistas i solen mellan kl 11-15 på dagarna, hur dum får man bli?
¤ De kom, skänkte lite glädje, fyllde ut tomrummet, vinkade glatt hejdå och var borta på några få dagar. Jag pratar om skattepengarna.
¤ Jag fick reda på att jag är halvfinsk, eller kanske snarare till en sjättedel finsk efter min egen personliga uträkning. O jag som hatar Mumintrollen och Mark Levengood, hur ska jag ställa mig till detta?
¤ I gårkväll var jag och familjen och fiskade. Härligt väder och det tyckte tydligen fiskarna också som verkade ha tagit siesta. Inte ens i närheten av att nappa, men jag införskaffade mig istället en hel del myggbett.
¤ Sist men definitivt inte minst: "Sommarlov, så jätteskönt mitt sommarlov ska bli, la la la la..."
Om någon känner för att imponera på mig och få mig på fall så sjung denna och varför inte spela gitarr till en varm sommarkväll i en park, på en filt med stjärnorna...
I fredags kände jag mig otroligt blödig. Kan inte förstå varför jag fick tårar i ögonen för allt och inget.
Det började med vanliga "sommarlovs-avsked" vid middagstid i skolan då Jessica räcker upp handen och tackar vår duktiga lärare för en väldigt trevlig och lärorik termin. Fina ord och jag får verkligen anstränga mig för att inte tårarna ska kunna tränga fram.
Sen var det dags att önska "alla" en trevlig sommar, och jag klarar inte såna avsked. Herregud, det är inte direkt så att jag kommer sakna dem fördärvat, snarare tvärtom, bara själva känslostormen gör mig gråtmild. När jag kramar om gravida Jessica och önskar henne lycka till med bebisen och önskar henne allt gott när hon nu slutar på programmet, då tränger både hennes o mina tårar fram. Försökte torka bort dem men kände hur fler o fler var på väg och sa ganska snabbt glad sommar till övriga för att skynda ut till toan och torka tårarna. Efter kom Sara springande, som tur var är hon lika blödig så vi skrattade åt oss själva.
Sedan blev gråtmild på bussen hem när jag såg lyckliga studenter åka runt och tuta och tjoa och mindes hur kul det var för två år sedan och tänkte på tiden både före och efter, vad jag borde gjort annorlunda och vad jag är idag riktigt stolt över.
När jag senare under kvällen befann mig på mormors balkong och läste dagens tidning så trängde tårarna fram när jag läste fina grattishälsningarna till alla studenter och alla som fyllde år.
När jag tittade på tv och såg insamlingen för Astrid Lindgrens barnbyar trängde tårarna upp när de sa att hennes familj skänkt 1miljon till insamlingen.
Jag snyftade t o m när jag skrev detta i fredags (trots att jag först idag har haft möjlighet att posta det).
Imorse satt jag och zappade mellan tv kanalerna och hamnadepå svt24 där de direktsände en debatt om medierna och yttrandefriheten där svt:s vd Eva Hamilton stod i talarstolen.
Produktplacering i filmer serier har man ju hört talas om men ämnesplacering var något nytt för mig.
Hon sket i blöjan innan de skulle gå upp till dopfunten, så det hade tydligen osat lite mysko där framme. Men lilla Filippa var nöjd som få och gav inte ifrån sig ett ljud när prästen döpte henne i vatten från källan i dalen, som henne morfar varit och hämtat tidigt på morgonen.
Själv fick jag en otrolig hostattack mitt i mässan så ögonen började tåras. Som tur var kunde mamma bistå med några Läkerol och det hela lugnade ner sig. Sen utbrister jag, tydligen alldeles för högt, "Amen mamma då!" när hennes kamera såklart började spola tillbaka filmen mitt i dopet, t o m prästen skrattade åt mig.
Jag vet inte om någon lade större notis om mina rosetter kring servetterna men allt blev väldigt lyckat. Vi åt och åt och åt lite till, och jag ska snart åka dit igen för att äta!
45 servetter har jag vikt under några kvällar med matematisk noggrannhet och runt varje har jag knutit små rosa sidenbandsrosetter. Vissa säger, vem fan bryr sig man ska ju bara torka sig med dem o sen slänga dem. Sant, men det är detaljerna som är det viktiga.
Nu ska jag snart åka till min syster och duka och sköta bordsdekorationerna så det blir lite stil på det hela. Men jag ska inte klanka ner på henne denna gång för hon har verkligen tänkt som jag! Servetterna matchar rosorna på dopklänningen och sidenbanden återkommer både i dukningen och i inbjudningskorten.
Återigen, vem bryr sig och vem lär märka det!? Jo jag! Jag bryr mig och jag lägger definitivt märke till det och så infinner sig ett sådant härligt välbefinnande av perfekthet och fullständig fullbordan när allt har en röd tråd, eller rosa i detta fall.
När småbarn börjar få tänder så kan de bli gnälliga och få feber och bli allmänt slöa. Jag undrar om detta även gäller för vuxna?
Nu är min andra visdomstand på väg att tränga ut och jag känner mig helt kass. Slö, hängig och har jätteont i halsen. Jag undrar om detta hänger ihop? Annars har jag helt enkelt fått en släng av sommarförkylning och en antågande halsfluss, då jag igår kunde skåda en vit prick i halsen, Jippi! O inte känner jag mig ett dugg visare.
När jag nu äntligen har sovmorgon vaknar jag såklart hur tidigt som helst, det slår aldrig fel.
Imorse när jag vaknade, förutom att jag var väldigt kissnödig, så går min första tanke till den rökta korven i kylskåpet! Hur är man funtad om det första man tänker på är att den går ut på söndag och att jag måste skiva upp den så vi hinner äta den innan den blir för gammal.
