Dubbel ångest. Jag skulle klippa mig imorgon men min frisör har blivit sjuk så jag fick boka om tiden. Problemet var bara att hon tydligen skulle sluta om två veckor för hon skulle få barn. What!? Det säger ju något om hur längesedan det var jag klippte mig eftersom jag tydligen missat hela graviditeten. 

Frisörer borde inte få ha något privatliv. Nu måste jag byta frisör, vilken ångest!

Jag har stått och lagat middag till ikväll - en mustig gryta som faktiskt är den enda köttgryta som jag tycker är riktigt god. Grytor för övrigt är lite för mycket "mormorsmat". Jag förberedde den nu i eftermiddags och det slog mig att det nog var den första köttgryta jag någonsin tillagat. Lite vuxenpoäng till mig, tack.

Så jag hade hackat, tärnat och kokat allt klart och det stod för att svalna av för att ätas senare. Provsmakar lite, såsen smakar precis som den ska och är riktigt god. Så tar jag en köttbit. Hmm...smakar lite konstigt tycker jag. Äh det var nog bara den biten. Säger till mamma som även hon provsmakar. "Hm, konstig eftersmak? Det köttet är nog inte som det ska"

Sen kommer pappa in. Även han provsmakar. Det ultimata testet, eftersom han lever under devisen "Allt går att äta" och det krävs mycket för att han ska säga att något smakar konstigt. Hans utlåtande "Hm, det smakar konstigt!"

Summa summarum. Min gryta är deporterad till slasken. Ikväll beställer vi pizza!

Ikväll slog den till. Den där äkta schlager-upprördheten!

Jag har inte känt av den tidigare i år, och oftast brukar den bara uppkomma där på finalkvällen i de sista skälvande sekunderna då vinnaren utropas. Ni vet när man blir så ogrundat upprörd hemma i tv-soffan. Man vill säga upp sitt svenska medborgarskap – svär på att bojkotta allt vad schlager heter och skriker ut: ”Jävla skitprogram”. Det händer mig varje år.

Föremålet för kvällens äkta schlager-upprördhet var Jessica Andersson. Jag förstår det inte. Jag förstår det verkligen inte.

Jag älskar doften av möbelpolish precis som jag älskar doften av bensin när man öppnar bildörren på en bensinstation. Möbelpolish är underbart - jag använder det till allt och överdoserar mer än gärna.

Sprutar ut och skriver mitt namn med skummet på ytorna och tillsist är dammtrasan helt indränkt. Sådana där mirakeltrasor som inte kräver något medel är jag inte mycket för, det är doften man vill åt. Som när man kommer hem till mormor och hon har städat och polerat matbordet, inte bara luktar hela huset av möbelpolish man håller även på att slå halvt ihjäl sig då parketten är svinhal.

När jag tänker på det, undrar hur många brutna lårbenshalsar möbelpolishen har på sitt samvete?