Innan jag dör ska denna man finnas med på min "kändislista", och han kommer förvandla mig till en gråtande o skrikande fjortis.

Sen vill jag gärna påpeka, jag nämner inga namn, men en gång i tiden hade jag hela denna showen inspelad och i mina ägor. Men en vacker dag var den ersatt av inspelningar av Sex & The City. Mycket märkligt!

Jag har haft en liten formsvacka.

Men jag är tillbaka i bilden, och allt är som vanligt. Ibland måste man bara ha sina dagar och ladda batterierna och ändra sina tankebanor. 

Tentan är skriven.

3 timmar. 8 sidor nerkladdade argument. Total brainstorming och goda försök till att låtsas att jag har förstått.

Nu håller jag bara tummarna för att examinatorn köper det. Tveksam, mycket tveksam.

Det finns ju alltid omtenta.

Platser för tentaplugg:

¤ Sängen - liggandes på mage, rygg o sida
¤ Soffan - sittandes o liggandes
¤ Köket - sittandes
¤ Golvet - liggandes o sittandes 
¤ Skrivbordet - Halvhängande med huvudet uppstöttat av händerna.

Man måste ju variera sig.

Min kära mor gav sig in i en politisk diskussion tidigare ikväll.

Mamma: Den där Reinfeldt är som Robin Hood, tar från de fattiga och ger till de rika.

Jag: Men mamma, herregud! Sov du dig igenom sagostunderna och varenda julafton mellan kl 15 -16?

När jag verkligen försöker hitta undanflykter för att plugga så är internet pisstråkigt. Mina favoritbloggare har tydligen så viktiga liv så de inte har tid att blogga eller så lägger de ner hela skiten som Calle och Pethra idag. Det finns ingenting att göra. När jag suttit på Facebook och lagt ner oproportionerligt lång tid på att rita graffiti till mina vänner på deras "super-wall" så känner jag mig dum.

Men nu är det i varje fall dags för Idol och jag har sysselsättning en timme framåt.

Hjärtat slår i 190 och jag skakar fortfarande lite om händerna. Jag har gjort radiodebut!

En massa nötter ringde in på en tävling och kunde inte summera några enkla tal. Jag kände att jag hade turen med mig o ringde in men det var upptaget. Men jag gav inte upp utan trakasserade deras växel när någon plötsligt svarar!

Jag bli så jäkla stum och fick knappt ur mig några ord. Programledaren börjar babbla på och jag råkar nämna att jag pluggar och ska ha tenta. Då frågor hon vad den handlar om och jag kan inte svara på det! Kanske borde ta o plugga nu.

Sen sändes samtalet i radion och jag satt hemma i soffan och kände att nu har jag gjort bort mig, men nä, det blev nästan riktigt snyggt.  

Men jag vann i varje fall biljetter till Schlagerkväll med Magnus Carlsson! Någon som vill följa med mig?

Det är inte klokt vad det är mörkt. Sitter här med alla lampor tända och får då och då titta på klockan i tron om att den har passerat 18.00.

Jag blir så dyster dagar som denna och konstaterar att jag inte hade klarat av ett liv i Norrland med konstant mörker.

Nu börjar den krypa fram ordentligt. Ohh ja, jag mår nästan lite illa över det.

Kommer återigen på att jag borde börjat plugga tidigare, men jag har tagit livet med en liten klackspark den senaste tiden och framförallt mina studier.

Första kursen på terminen och motivationen är redan i botten, det känns som om jag fick en jäkligt dålig start. Trots att jag nu äntligen klarat av allt gammalt som låg som en stor börda, så har aldrig "den där känslan" släppt. Känslan över att det är något som bekymrar mig. Känslan som håller mig vaken om nätterna, som ger mig märkliga drömmar och som biter sig fast i maggropen och framkallar ett lätt illamående.

Jag förstår inte vad det beror på för egentligen finns det ingenting som jag direkt oroar mig över, inte mer än vanligt i varje fall.

Mina föräldrar har stora bekymmer över en arbetskamrat till pappa som har förlovat sig.

Han och hans nya tjej har bara känt varandra i 6 månader och ska redan flytta ihop och de har som sagt ringmärkt varandra. Men det mina föräldrar har mest problem med är att han är 38 och hon 21 och de tycker att det är skamligt med sådan ålderskillnad.

Herregud! Om de bara visste...

Shit.

Idag har jag verkligen idétorka. Sitter här och försöker skriva ett av mina världsberömda, förträffliga inlägg som förtjänar världens alla litteraturpris.

Men det kommer inte ett ord. Jag förstår om ni är besvikna.

Jag sitter här, undrar vad det är på tv. Istället för att behöva klicka in sig på alla tv-kanalers hemsidor och leta upp deras tablåer räcker det med att man knappar in Kanal5.se. 

5:an är en modig kanal. De sätter ut tablåerna för alla andra kanaler också på sin hemsida. Så där kan man snabbt kalkylera vilket program man ska välja, sen är det bara att slå på tv:n.

Snabbt och enkelt så nu blir det tv-tittande för ett tag.

Jag är lite töntig, men jag brukar önska låtar till mig själv på radion.

Det är faktiskt riktigt roligt. Ibland hittar jag på hälsningar till mig själv från någon påhittad person eller så hälsar jag till påhittade personer med kryptiska meddelande.

Det blir nästan verklighet av mina historier när jag hör programledaren läsa upp meddelandena på radion och sen spelar de någon bra låt som jag önskat.

En helt fantastiskt söndagsunderhållning.

Alla har vi väl vår favorit bland ABBAs alla hits. Här presenterar jag min, från tiden före de fyra slutligen blev ABBA.

Älskar den tafatta inledningen på detta klipp.

Jag och tekniken har inte kommit överens idag.

Som jag nämnde tidigare kunde jag inte logga in på internet, men när det problemet var avhjälpt slutade hela datorn att fungera.

Skärmen blev kolsvart och det kvittade vad man gjorde. Jag gillade de gamla hederliga datorerna där man kunde trycka in en stor knapp och så släckte man hela skiten och började om. På denna nya bärbara ville inte ens avstängningsknappen fungera.

Men på något sätt löste det sig, vet inte riktigt hur bara.

Jag har haft problem med mitt bredband och har varit oförmögen att komma in på internet. Jag upptäckte det i gårkväll men trodde att de skulle ordna upp sig över natten, men icke. Jag har suttit här och klickat och dragit i sladdar men konstaterade att felet troligtvis inte låg hos mig.

Jag drog mig för att ringa mitt bredbandsbolag för jag känner mig alltid så dum. Vad ska man säga?
"Ehh du...det funkar inte här!?" Sen drog det ut på timmarna och kundtjänst stängde för dagen.

Egentligen behöver jag inte internet till något livsviktigt i helgen, men det var så irriterande att vara utan. Jag kände mig handikappad på något sätt och det är nästan sorgligt hur beroende man är.

Efter att nästan ha slitit upp anslutningsknappen idag så skulle jag prova en sista gång, och det gick!

Nu känns det som om jag har gått miste om en massa så nu drar jag ut i cymberrymden.

Telefonen ringer och jag vaknar. Funderar på om jag ska låta det ringa, men då blir jag bara så irriterad när personen i fråga aldrig lägger på och jag måste ligga och lyssna på tusen signaler.

Jag kravlar mig upp ur sängen och med grötig röst säger jag:
- Ja det är Sandra
- Sover du?
- Nä inte alls, jag ligger här och skriver på mina memoarer och målar tånaglarna!
- Jo vill du följa med och shoppa?

Jag grymtar och suckar och bara tanken på att behöva gå upp ur sängen och klä på mig känns som ett stort projekt.

Jag hatar när människor ber mig om saker eller frågar mig saker direkt på morgonen. Jag svarar alltid med ett surt nä, och vänder mig om i sängen. Men jag är som en trotsig unge, efter en minut kommer jag på att det är väl klart jag vill följa med. Men då har jag redan bränt alla broar och förbrukat min chans.

Tog en liten kvällsutflykt i bloggvärlden och hamnade hos allas våran Calle. Jag blev så häpen när jag läser om hans funderingar kring Felix mikropajers aluminiumformar!

Jag lovar, tidigare ikväll när jag skulle ta en snabb och lätt middag hamnar jag i en "het" diskussion kring detta ämne vid mikron i köket. Varför har man mikropajer i formar som det blixtrar och smäller om när  man sätter in dem i mikron? Helt oförklarligt för mig.

Jag tog upp frågan på högre instans, och frågade mamma. Hon påstod att det var för stadgans skull, men jag är tveksam. Borde inte pappformar funka lika bra, precis som med all annan mikromat?

Kan någon förklara detta mysterium?

Jag förstår mig aldrig riktigt på modereportagen i alla modemagasin. Jag har förstått att de ska fungera som en inspirationskälla där man ska få idéer. Men jag ser aldrig på bilderna på det sättet. Jag tittar på de sjukligt smala modellerna i märkliga poser och ser på kläderna och tänker alltid, vem fan vill ta det på sig!? Sen tittar jag på priset!

Satt med septembernumret av Glamour i handen och bläddrade snabbt förbi modereportaget då mina ögon fastnade på denna skapelse från Miu Miu. I reportaget hade dock modellen även ett par leggings i samma färg. Efter ett snabbt adderande av priserna skulle denna skapelse gå på över 15 000kr!

Allvarligt!? Någon skulle behöva betala mig 15 000kr om jag någonsin skulle ta på mig nått sånt. Bara "kjolen" (?) gick på 4 500kr.
 

Hade planerat att åka in tidigare till stan för att hinna med en liten shoppingtur före dagens föreläsning som började kl13.00. Men när jag hörde att regnet öste ner utanför fönstret ställde jag om klockan och sov ytterligare en timme.

Jag gick upp runt halv åtta och hade gott om tid tills bussen skulle gå 09.50. Jag tog en riktig lång dusch och fixade till mig i lugn och ro. När jag kom ut ur badrummet var klockan redan 20 över och jag kunde inte förstå var tiden hade tagit vägen. Shit! Jag fick inta frukosten på stående fot vid skärbrädan och packade snabbt ihop mina grejer och ut genom dörren.

Jag sprang i regnet upp till bussen och var helt säker på att jag skulle missa den, verkligen inte likt mig att vara så sent ute. Men jag hann och stod och skulade i busskuren och försökte få ordning på mitt tidigare nyplattade hår som numera var ett enda stort krull, likt ett rufsigt troll. Jävla regn!

Det gick någon minut, ingen buss kom. Jag kollade åter i tidtabellen, jo där skulle komma en buss 09.50. Tittar på klockan, jo hon var tio i. Sen slog det mig! Tittade på mobilen, helvete klockan var 08.50 inte 09.50!

Sammanfattningsvis; Jag hade stressat som en galning, sprungit genom regnet, förstört håret och jag var en timme FÖR TIDIG!

Hur kan man bara göra en sån sak!?

Tyckte inte att det var lönt att gå hem igen, dels regnade och sen tyckte jag det var lite pinsamt att passera genom byn igen när jag 10 min tidigare hade sprungit på andra hållet.

Så vad gjorde jag!? Jo jag gick en runda på kyrkogården o tittade till morfar använde kyrkans toalettspegel för att försöka få ordning på håret och satt i busskuren och läste en tidning.

Jag var i varje fall i tid till bussen.

Jag antar att jag inte har varit ensam om att spendera kvällen framför tv:n. Grey's Anatomy , jag är nästa benägen att säga att det är guds gåva till mänskligheten. Det finns inget annat i tv-väg som slår den serien och jag sitter spikad varje onsdag framöver och allt annat prioriteras bort. 

Sen var jag tvungen att se vad den där nya serien Myggan var för något, och var då tvungen att se på Fråga Olle. Myggan tilltalade inte mig, därför är jag nu på väg till sängen. Stannade bara till här någon minut.

20.00 - Idol Tidsfördriv
21.00 - Geys Anatomy Halleluja!
Zappat i pauserna - Sex med Victor (Jag och mamma blev väldigt förundrade över detta program)
21.55 - Fråga Olle I väntan på vaddå
22.25 - Myggan Skit


Nu ska jag lägga mig i sängen och beskriva en vanlig morgon i mitt liv. "Läxa" till imorgon, så jävla löjligt så jag undrar om jag börjat ettan igen eller ännu värre, börjat läsa till lärare. Vad är det för uppgifter!?

Jag blir alltid så förvirrad av dessa två; Matthew McConaughey och Owen Wilson.
 
Jag tycker att de ser precis likadana ut och saken blir inte bättre av att Wilson har varit tillsammans med Kate Hudson och McConaughey har spelat tillsammans med henne i filmen "Hur man blir av med en kille på 10 dagar".

Förvisso inget stort problem, bara ett litet konstaterande från min sida och tidsfördriv när jag borde göra något annat.

Inga väckarklockor, inga oroliga magar och framförallt inget morgonpiggt barn. Jag fick äntligen sova ut och ta igen mina missade timmar.

Idag står litteraturläsning högst på listan sedan skulle jag behöva röja upp lite här hemma. Det är snart en månad sedan jag fyllde år och presenterna står kvar likadant nere på bokhyllan. Men jag är lite tveksam över vad jag ska ställa undan på vinden (eller snarare, på mormors vind) för framtida bruk och vilka saker jag ska hålla lättillgängliga.

Jag märker att jag verkligen står inför svåra val.

Jag och min systerdotter har lekt gatukök hela dagen. Jag var uppe på vinden och plockade fram min gamla lermaskin där man kunde göra hamburgare, pommes och mjukglass m m.

Så jag har suttit och gjort beställningar över köksbordet medan hon har gjort väldigt kreativa maträtter, bl a korv i våffla med hallonsylt. Spännande smakupplevelse.

Jag är glad över att hon inte har begärt några större aktiviteter av mig för jag är så trött så jag vet inte var jag ska ta vägen och toleransnivån är ganska låg. Nattsömnen de två senaste nätterna har varit katastrofal och jag skulle lätt kunna somna här och nu.

Det har varit en riktigt pissig dag.

Jag sov dåligt de få timmar jag hann sova och var vaken säkert en gång i timmen. Jag var nervös inför den redovisning som jag skulle genomföra idag. Egentligen var det inget speciellt eller stort men jag kände mig inte alls väl förberedd. När jag vaknade mitt i natten började jag rabbla och öva, sen låg jag och tänkte på det tills jag föll i sömn igen och vaknade 30 minuter senare med samma procedur.

När klockan ringde vid 5 kändes det som om jag hade varit vaken hela natten. Detta bäddade för en otroligt seg dag och jag hade jätteont i huvudet trots att jag preparerade mig med Alvedon. När det så var dags för redovisningen sket det sig riktigt ordentligt. Det var verkligen det sämsta jag presterat på mina två år på högskolan. Jag fick knappt ur mig några hela meningar och klassen tittade oförstående på mig. Ingen kan direkt klandra dem.

Jag var väldigt lättad när dagen var till ända och jag äntligen fick åka hem.

På sista bussen hem var det bara jag, chauffören och en tjej till. Jag fick då höra om busschaufförens dåliga mage och om hur han önskade att han jobbat på ett kontor för "Det är minsann inte lätt att gå på toa när man är busschaufför" och han ursäktade sig att han kom lite sent. Det hade tydligen varit "kris". Lite för mycket information för min del.

Tjejen var såklart av den jobbiga "snackiga sorten" som satte sig på sätet mittemot och jag fick höra allt om att hon skulle tvätta något rottweiler om 20 min, och att hon helt hade glömt bort det och fått springa ner till stationen på 8 min. Jo nog kunde jag räkna ut att hon hade sprungit, för hon flåsade konstant i 10 min.

När jag gick av bussen var jag glad över att lämna de båda, chauffören o tjejen bakom mig och ta en lugn tyst promenad hem. 

...och först nu börjar jag på det som jag skulle ha gjort hela helgen. Usch det är så tråkigt och jag orkar knappt tänka.

"..så kan exempelvis en stark byråkratisk struktur vara mycket effektiv om uppgiften går att rutinisera..."

Förstår ni nu hur jag har det?

Jag kan inte säga att jag blev chockad snarare lite förvånad när jag upptäckte att dessa killar faktiskt också hade växt upp. Jag trodde fortfarande alla hade långt hår och var lika små. Men döm om min förvåning när de numera har både fruar och barn, det passar inte riktigt in i min världsbild.

Jag var aldrig något hängivet fan av Hanson när jag var liten för jag tyckte framförallt att den äldsta brodern såg lite skabbig ut, men jag älskade deras MmmBop. Idag, 10 år senare har ingenting har förändrats.

Satt och tittade på Niklas Mat på webben och fann då detta klipp/blunder från Tina. Jag skrattade så jag grät!

Nä just det, getosten skulle INTE flyta ut.

Nu ska jag hem till Anna på filmkväll och hon bjuder säkerligen på något gott, men kanske inte getost.

Jag är sjukligt förtjust i prenumerationserbjudanden. Men bara om man får någon grej till, ni vet halsband, armband eller annat krimskrams. Jag går på det varje gång.

Just nu har jag tecknat mig för en prenumeration på Sköna Hem för endast 49:- (+ porto 19:50) och så fick jag två designade ljuslyktor på köpet! Jag sparade 398:- enligt deras uträkning. Är det inte fantastiskt!?

Sen kommer den dagen då man upptäcker att det tydligen inte bara är jag själv som nappat på erbjudandet och alla bär samma halsband, sjal och väska. Ifs brukar jag aldrig använda grejerna jag får för oftast ser de inte ut som på bilden, men jag gillar att få dem.

"Gratis" är så förbannat gott!

Äntligen!

Det har tagit mig över ett år att komma ikapp. Jag har gråtit många tårar, haft mardrömmar och mått rejält dåligt. Jag har tvivlat på mig själv och varit nära att ge upp. Jag har varit förbannad, inte förstått vad som tagit åt mig. Varför gjorde jag det, varför lät jag det hända!? Jag är inte sån egentligen. Jag borde ha tagit tag i det långt tidigare, men bara inte orkat. Det har funnits en spärr någonstans, som har varit omöjlig att lösa upp förrän jag insåg att det inte fanns några genvägar. 

Nu kan jag äntligen lägga allt gammalt bakom mig och den lättnad jag känner går inte att beskriva. Nya problem kommer säkerligen att dyka upp på vägen men nu har jag inte längre något tungt bagage att släpa på.

Jag blickar framåt!

Bokstavligt talat. Något har hänt med mitt ena ben på sängen, det buktar inåt i en väldigt underlig vinkel. Hur jag har lyckats med det kan man fråga sig. Kan inte ens skylla på några vilda nätter.

Numera får jag ligga extremt stilla för det är bara en tidsfråga tills hela sängen brakar ihop.

Någon som ska till IKEA? Jag behöver ett nytt ben!

Vädret är perfekt för en soft-dag. Regnet öser ner och härinne är det så mörkt att lamporna måste hållas tända.

Men jag vaknade redan kl 7 och var kissnödig. Även om jag gick och lade mig direkt igen så var liksom hela känslan redan förstörd. När jag gick nerför trappan stod träningscykeln där och tittade olycksbådande på mig. Den gav mig så dåligt samvete så nu har jag tränat också. Jag är svettig och ska kasta mig in i duschen.

Mina planer gick verkligen i stöpet.

Såg nyss thrillern som gick på Kanal 5. Jag blir så jäkla uppjagad över sånt och sitter med benen uppkrupna i soffhörnan med en kudde tryckt hårt intill mig. Det var riktigt spännande och jag är glad över att jag inte är ensam hemma nu.

Nu ska jag krypa ner i sängen med en ny chicklittbok och njuta. Imorgon har jag planer på att unna mig en riktig sovmorgon. Ligga kvar i sängen med en bok under täcket tills klockan har passerat 12 och gå runt i pyjamas hela dagen. Jag ska göra det bara för att jag kan göra det.

Den där känslan har åter börjat infinna sig, söndagstristessen. Så jag drar igång med Happy-feeling låten nu igen efter sommaruppehållet.

I somras hörde jag denna låt på radion, och när jag kom hem slängde jag mig över datorn för att leta upp den. Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat på den sedan dess, den är bara så skön.

Idag och imorgon åker 3 av mina närmsta vänner iväg på ett 3 månader långt äventyr. Hongkong, Australien, Nya Zeeland och Thailand ska besökas och det är inte för utan att man blir lite avundsjuk. Även om jag aldrig har drömt om att ge mig ut i vida välden så känns det lite konstigt att vara hemma när andra åker iväg.

3 månader som är fulla av äventyr och upplevelser för dem och själv kommer man bara vara hemma. För mig kommer dessa 3 månader vara fullspäckade av skola och C-uppsats skrivning, men vad har jag att komma med när vi träffas igen vid jul.

Vännerna: "Ohh, vi såg krokodiler och har surfat i Australien. Festat som galningar och träffat underbara nya vänner från hela världen. Solat, badat och varit med om helt fantastiska saker. Den bästa tiden i mitt liv."

Jag: "Jo, jag stötte på lite problem här med metoddelen, skulle jag välja att göra en kvalitativ- eller en kvantitativstudie? Nu laddar jag för opponeringen nästa vecka. Det har varit en tuff höst!"

Jag har skådat en riktig snygging i byn. Han har passerat på vägen förbi mitt hus flera dagar i sträck och jag har stått halvt gömd bakom gardinen för att kicka på honom. Han ser verkligen bra ut. Ung, blond, vältränad och stilig. Han skiljer sig liksom från mängden här i byn, för det finns inte direkt någon jag vill kalla stilig, knappt ung heller för den delen.

Jag har luskat lite och fiskat fram lite information. Han är inte bara på besök hos någon, han har faktiskt flyttat hit! Dock med sin flickvän. De har köpt ett underbart stort hus, tydligen har de gott om pengar. Men det bästa är att han åker buss vilket gör att han kommer passera utanför mina fönster minst två gånger/ dag + att det finns stora möjligheter att jag får en pratstund med honom i busskuren.

Jag gillar detta!

Både barnvakten och barnet i fråga somnade tidigt igår. Sen har vi legat och trängts i min säng hela natten. Jag har ont i ryggen efter att fått ligga med halva kroppen utanför sängen då den lilla mer än gärna brer ut sig. Uppe och hoppade kl 7 imorse efter att jag redan lyckats lura henne två gånger om att det fortfarande var natt. Men när det var ljust ute gick hon inte längre på det tricket.

Det känns som om jag har hunnit med hur mycket som helst, och klockan är bara två. Vissa fördelar finns det med att bli upptvingad tidigt på morgonen.

Ikväll ska jag vara barnvakt och barnet i fråga har redan anlänt. Hon har en lite leksakshund med sig som skäller och viftar på svansen, jag gjorde det stora misstaget att fråga "Var sätter man på den?"

"Det är ingen leksak, den är riktigt, förstår du inte det!?"

Hoppsan då.

Nä nu får jag väl gå och underhålla. Jag hoppas på en tidig insomning.

Den obligatoriska engelskan har aldrig fastnat hos mig och jag är verkligen riktigt dålig i både tal och skrift. Jag har läst tyska och spanska flera terminer i skolan. Jag är skåning och enligt vissas mening därmed dansk och borde förstå danska.

Vi läser just nu engelsk kurslitteratur och jag förstår inte många ord och hoppades att det skulle klarna lite på dagens föreläsning.

Vi har fått en ny föreläsare som vi träffade för första gången idag. Hon är DANSK! Jag trodde hon kunde lite svenska ändå, men icke. Hon var så vänlig att hon gav oss möjlighet att få välja om vi ville ha föreläsningarna på danska eller engelska! Svenska kanske borde vara ett alternativ!?

Vi valde en blandning, där hon bytte språk varannan mening. Hon pratade danska, visade diagram och anteckningar på engelska och där satt jag. Min hjärna gick på högvarv där jag för fullt fick koncentrera mig på att förstå vad hon sa och vad hon försökte säga samtidigt som jag skulle göra anteckningar på svenska.

Helt jävla omöjligt! Vad jag vet så sökte inte jag till något internationellt program. Hela kursen verkar vara en enda röra och jag känner mig helt slut i huvudet efter denna dag. Men tro inte att det var en engångsföreteelse heller, nä då.

Jag gillar inte att köpa böcker över internet, framförallt inte kurslitteratur då jag oftast kommer på att jag behöver böckerna dagen efter och inte har tid att vänta på leveranstiden 3-5 dagar som i verkligheten är 10 dagar. Men sedan bokhandeln på campus lades ner fick jag nu senast beställa via internet.

Jag gjorde en beställning från Bokus och fick orderbekräftelse via mail och allt verkade vara frid och fröjd. När jag några dagar senare gick in för att kontrollera min beställning på deras sida fanns den inte med. Vad i helvete tänkte jag och skrev ett smått ilsket brev till kundtjänst där jag underförstått tyckte de var några riktiga klantarslen och genast skulle se till att lägga min bok på lådan.

Dagen efter låg boken i brevlådan och på mailen fanns svar från kundtjänst som berättade att boken redan skulle vara levererad och att min beställning fanns med under "mina sidor". Upptäckte då först att jag tydligen har råkat anmäla två konton på Bokus och helt sonika loggat in på fel konto för att kolla min beställning.

Hoppsan då, men de skrev i varje fall "MVH Bokus kundtjänst", men jag tror ändå att de i framtiden kommer straffa mig med ännu längre leveranstider.

Trots att det blev en sen natt var jag uppe klockan 5 och satte mig vid datorn. Sova har jag planerat att göra ikväll. Märker redan att kreativiteten börjar staka sig när klockan tickar närmare middag. Beviset är just detta, att jag sitter här och skriver på bloggen då jag borde skriva någon helt annanstans.

Ska skärpa mig! Jag har satt upp deadline för mig själv till klockan 12, vi får se om jag fixar det

Jag har varit ledig hela dagen men verkligen inte fått ur mig många ord på det arbete jag sitter och skriver, trots att jag satte klockan på 06.00 imorse.

Men nu när klockan passerat midnatt rinner orden ur mig. Egentligen är jag ingen nattmänniska, utan gillar att sussa sött på kudden vid den här tiden. Men när det gäller skrivande fungerar jag väldigt bra på denna sena timme. Tidig morgon fungerar också men på eftermiddagen är det helt omöjligt för mig att koncentrera mig. Som tur är så är jag ledig imorgon också, för nattligt arbete är inte smart då jag annars går upp kl. 5 på morgonen.

Nä nu får jag väl fortsätta en stund till, tills kreativiteten tryter och gäspningarna blir alltför frekventa.

Mina föräldrar ligger i sovrummet och diskuterar restaurangbesök och mängden mat på tallriken, jag sitter här vid datorn med ett öra åt deras håll.

Pappa: Ja men det är ju för sådana jävla stockholmare, inte för oss skåningar!
Mamma: Nä precis, lite sås duttat på en tallrik, vafan e det?

Stockholmare kontra skåningar blir aldrig ett förlegat diskussionsämne.