Svt:s översättare borde gå på musikkurs
Missar alltid Inför Eurovision Song Contest programmet på fredagskvällarna och satt precis och såg det. De visade Andorras bidrag och jag tänkte direkt att det verkligen var en kopia av Blink 182 och Sum 41, och jag kunde inte annat än att gilla den. När den danske panelmedlemmen sen bedömer låten så säger han exakt samma sak! Jag blev så imponerad över mitt eget musiköra, är jag så kunnig?
Kunde dock inte låta bli att skratta och förfära mig över som ett hängivet Sum 41 fan, när svt:s översättare textade Sum 41 till Sham 41 (!) när dansken nämnde dessa. Haha, översättaren hade verkligen ingen koll på den gruppen, och jag kan tänka mig att hon har spolat fram o tillbaka (eller hur de nu gör) flera gånger för att höra vad dansken egentligen säger.
Söndagens "Happy-feeling-låt"
Over my shoulder - Mike and the mechanics
Då har man fått Guds förlåtelse
* Deklarerat via sms.
* Legat i solstolen och solat
* Sett en väldigt bra film, "Livsverket"- gratis DVD med kvällsposten
* Varit på konfirmation.
Konfirmationer har blivit så väldigt annorlunda på senare år, när min andra kusin blev konfirmerad för två år sedan gick han en IT-grupp och gjorde hightech redovisning med storbildskärm i kyrkan och chattade med prästen på lunarstorm. Gårdagens konfirmation var istället en "skapar-grupp" där de hade målat, gjort masker och hela landskap. Mitt i mässan var det då vernissage och alla fick upp ur sina bänkar och traksa runt i kyrkan och kolla på utställningen, signalen att sätta sig igen var när orgeln började spela (!) Min farbror undrade om detta var det ultimata sättet att skapa kaos på, men det gick rätt smidigt. Jag blev väldigt lättad över detta upptåg då jag fick chansen att leta upp mina föräldrar och tigga kollektpengar av dem, då jag hade med mig ALLT annat i min fina väska, utom plånboken.
Min kusin gjorde en bra redovisning och pratade mycket modigt och länge i mikrofonen. Minns själv min egen konfirmation med förskräckelse och stor skam. Min enda replik i vårt skådespel var typ "Hämta in maten, det är fest". Åhh jag skäms så fruktansvärt fortfarande, jag hade egentligen först huvudrollen men blev så otroligt nervös och det enda stället där de sen kunde trycka in mig i pjäsen var som tjänstefolk tillsammans med vår konfirmationsgrupps två "muppar".
Intimit i trånga utrymmen
Jag höll andan enda upp för jag ville inte stå och flåsa och känner mig lite smått vimmelkantig så här efteråt. Varför kunde jag inte istället ha sagt något som "godmorgon" eller "ska du också till fjärde våningen?", hade säkert varit bättre än att jag stod och blev rödare o rödare i ansiktet samtidigt som jag låtsades läsa på utrymningsinstruktionen.
En varningssignal
Detta hände mig under morgonen. Eftersom jag just nu spenderar hälften av mitt liv på bussen så händer de mest dramatiska sakerna mig där.
När jag satt i lugnan ro började det plötsligt pipa något fruktansvärt i bussen. Jag var övertygad om att det var någons alarm på mobilen som satte igång. Ljudet kom från främre delen av bussen och jag lade genast all skuld på den skumme gubben som alltid sitter längst fram, med gigantiska hörlurar och som alltid studerar diabilder i solljuset mot fönsterrutan.
Jag tänkte att det var väl märkligt om han inte kunde ta av sina förbannade hörlurar och höra sin mobil och stänga av den. Men nä, det fortsatte tjuta. Som en ilsken väckarklocka höll det på i 5 min. Jag kokade av ilska och var sekunder från att gå fram och drämma väskan i nacken på gubbfan.
Då stannade busschauffören vid sidan av vägen och stängde av motorn. Det blev tyst!? Vi satt där ett tag och sen fortsatte han köra och det fortsatte tjuta!
Jag tog på mig säkerhetsbältet. Detta verkade farligt.
I en halvtimme höll det på tills chauffören slutligen stannade igen och meddelade att det var fel på bromsarna så vi fick invänta en ny buss. Alla letade genast fram sina mobiler från väskan och ringde samtal om att de skulle bli försenade. Själv hade jag ingen att ringa o satt där och spanade ut över havet.
Efter 20 min kom en "Svennis" look-a-like med en ny buss och vi fick snällt på gåsaled traska in i den nya bussen.
40 min försenad. Chauffören bad så hemskt mycket om ursäkt när vi gick av. Men vad gjorde allt detta mig? Ingenting förutom att min dagliga väntetid i skolan reducerades och jag behövde bara sitta utanför salen i 45 min i väntan på lektion denna morgon. Ska dock ändå se om jag kan kräva Skånetrafiken på ersättning, för de behöver ju inte veta att förseningen egentligen inte orsakade mig några problem.
Förändringar i studion
Jag har också reagerat på den plötsliga förändring och knappast till det bättre. Det ser otroligt dystert ut där de sitter i mörkret bakom varsin "kateder". Visst, allting är ovant och märkligt till en början och snart har man väl vant sig och glömt hur det var innan. Men de senaste veckorna tror jag inte jag har hört något av vad nyhetsuppläsarna sagt för jag har bara koncentrerat mig på bakgrunden och försökt vänja ögonen.
Gratis som ett brev på posten
Jag som har klagat över plastkorten som trängs i plånboken och så skaffar jag frivilligt ett nytt och på IKEA! Stället som förpestade min helg. Eller ja, kan ju ifs inte skylla det på IKEA.
Framförallt tycker jag det är roligt att fylla i formulär och med min nya adress är det nästan en liten utmaning. Sen är det alltid trevligt att få saker med posten, som idag tillexempel. Fick ett stort tjockt kuvert från DanSukker, då jag beställt alla broschyrer med gratis recept från deras hemsida. Varför välja några få om man kan få alla och det är gratis!? Tror alla gör som jag, är det gratis så är det.
Här ska det bakas, saftas, syltas (eller hur att jag gör!), blandas drinkar, ja jag vet inte allt vad det var, en salig blandning och mycket lät faktiskt riktigt gott. Men recepten för julbaket kan jag kanske lägga längst ner i lådan så länge...
Söndagens "Happy-feeling-låt"
Man blir kanske inte direkt så glad över att höra denna låten, men det beror helt klart på vad man har för minnen. Jag minns bestämt sommaren 2005, i Stockholm med min bäste vän och två otroligt snygga gatumusikanter, okej kanske bara en av dem, som satt i en gränd i Gamla Stan och körde denna låt i sin repertoar bestående av fem låtar. 
Det blev många skratt och pinsamma stunder när vi passerade dem för fjärde gången på 10 min och inte på tal om när jag stod och tryckte bakom ett hörn för att ta detta foto!
Hotel California - Eagels
En helg med familjen = ett helvete?
Jag och min mamma hade bestämt att vi skulle åka till Malmö och shoppa lite under gårdagen, framförallt sökte jag lite kläder till en konfirmation och ett barndop de kommande veckorna. När då min syster fick reda på detta ville hon följa med, visst okej, klart att det inte är så roligt om hon måste åka själv med två ungar. Men jag har varit med om dessa turer så många gånger så jag borde nästan ha förstått att jag skulle ha dragit mig ur redan då.
Så vi åker iväg, fullproppad bil, två barnstolar o tre rövar, ja det var faktiskt riktigt trångt. Det första misstaget vi gjorde var att vi bestämde oss för att först handla kläder och sen åka till IKEA, två massiva utflykter på en dag är bara för mycket.
Hur mycket jag än älskar mina systerdöttrar, så vill jag inte ha dem med i affären. Ja den lilla låg ifs bara i sin vagn o gjorde inte så mycket väsen av sig, men värre med den stora, som tydligen hade fått en del löften av sin mormor.
"Mormor, du lovade ju att vi skulle gå i leksaksaffären" - När jag behövde smakråd inne på MQ
"Mormor, jag är kissig" - När jag stod i provrummet i en annan affär.
"Ska vi inte åka hem nu" - Efter 20 min
*Mobilen ringer* "Hej (min syster) kan du komma in på Wedins, jag provar ett par skor kan du inte komma o titta?"
Då höll jag faktiskt på att sprängas av irritation, mamma och Felicia hade redan gått i väg till leksaksaffären, o då fick jag lägga mina kläder som jag tittade på i en annan affär, gå till Wedins, titta på min systers (fula) skor o sen gå tillbaka.
Sen den sekunden åkte mina mungipor ner till en väldigt sur och irriterad min och mina steg blev betydligt mer bestämda och jag var så irriterad att jag höll på att gråta. Sen säger de till mig att jag jämt ska vara så jävla tjurig, o som om jag inte hade anledning till det!? Stå inne på KappAhl o välj bland barnkläderna i 1 ½ timme, men nä köp sen ingenting för där var inget som var riktigt wow!!
*suck*
På IKEA traskade jag bara rakt fram o när jag ville kolla på EN sak, då var det så bråttom o eftersom vi tvunget skulle köra i en bil o hade barnvagnar o skit där bak så kunde man ändå inte handla något på IKEA för det fick inte plats! Va fan skulle vi där då? Jag köpte INGENTING, jag menar absolut ingenting, inte ens en rulle presentpapper, några kort, ljus, en skål eller något annat onödigt! Har aldrig någonsin tidigare hänt! Men är man sur så är man och då håller man hårt på sina principer.
Sen är jag den typiska lillasystern, o trots att min syster är 11 å äldre än mig så blir jag fortfarande så där löjligt avundsjuk o sur om vi inte behandlas rättvist. När mamma sen i kassan säger att hon kan betala för en lampa som min syster köpt, åhh det gör mig inte gladare precis. Jag vet att det är riktigt omoget, men ändå!
Det går inte att beskriva med ord min gårdag, trots att detta blev väldigt långt så är det bara en bråkdel av händelseförloppet. Att jag sedan hade fruktansvärt skoskav plussade på jävligheten och att jag sen är långsint betyder att jag fortfarande är sur idag.
Beror det på släktskap eller är vi alla lika?
Gick upp 40 min senare än vanligt imorse, inte för att jag hade sovmorgon, nä jag var bara lite extra seg. Det var en hård natt och jag måste verkligen bruka allvar med min nattsömn numera. Av förklarliga skäl kickar jag inte riktigt igång som man ska på morgonen efter 4 timmars sömn.
Det har tydligen varit en natt av relationer på mer än ett håll, det var kanske något som låg i luften såhär den 19 april? Ett förhållandes vara eller icke vara, det kan ibland vara den stora frågan. Det som förundrar mig mest är vilka likheter det finns i "diskussionerna" i ett förhållande. Den psykning, smutskastning och skuldebeläggning som används verkar vara av samma slag och när man varit där själv så mår man nästan lite dåligt av att få det berättat för sig av någon annan.
Jag har förvisso inte gjort någon större studie i ämnet, men om det är nu är så att vi "diskuterar" på samma sätt, så borde det väl finnas en bok i ämnet med de rätta lösningarna? Med tips om hur man ska försvara sig och kunna lösa situationen, men kanske viktigast, hur man gör för att få rätt!
Match made in heaven?
* Gillar: Matlagning "Bjuder gärna flickvännen på middag. Lax och korv Stroganoff är favoriter.
* Ogillar: Städning
* Skåning
* Singel
Sitter och läser en intervju i tidningen med Robin Paulsson, och konstaterar att vi verkligen borde vara ett perfekt par. Vad tror ni jag har lagat till middag ikväll? Korv Stroganoff! Jag är perfektionist och kontrollfreak till max, och slarv med städningen kan mina dammråttor som börjar skifta i svart vittna om.
Han ser bra ut, grymt rolig och är singel, ja det är ju bara lite bonus. Jag sitter bänkad 21.00 ikväll och slår på SVT1 (okej då, jag spelar in det för jag kan ju inte missa Greys Anatomy) för då är det dags för "Robins".
Penganonchalans i plastkortens värld
Den rätta "knycken" med handleden och kortet är draget, knappa in fyra siffror eller berika kassörskan med din autograf och vips så bara försvinner pengarna. Jag har inte haft dem i handen och behöver därmed inte heller ha ångest eller dåligt samvete för att de försvinner. Praktiskt taget en livsfarlig nonchalans för pengars värde.
Jag väntade på bussen idag. Också det en mycket farlig företeelse. 60 min och exakt 2002 kr fattigare men dock två väskor, ett par byxor, en skjorta och ett busskort rikare!
VISA har förövrigt mottot "Njut Varje Dag" och just nu en tävling där man kan vinna en personal shopper, en kock eller en inredningsstylist bara genom att använda sitt kort under en pågående period. Jag har redan anmält mig till tävlingen och visst njuter jag varje dag. Det är i varje fall så jag stillar mitt dåliga samvete för stunden.
Stand-in och kärlekens gångna dagar
Helt ofrivilligt har jag hamnat i en situation där jag har blivit stand-in för flera sällskapssjuka personer.
Mr L: "Vad gör du ikväll, lust att komma över o se en film ikväll?"
Mr S: "Hej jag tänkte bara ringa o höra hur det är med dig...ja flickvännen sover och jag ville inte störa henne"
Mr H: "Det går sådär med kärleken för tillfället, men ja du är var ju så trevlig så jag tänkte...."
Det är märkligt att det hopar sig att alla helt plötsligt blir sällskapssjuka på samma gång. Det gör mig inte så mycket, det ger en liten extra krydda åt vardagen, men samtidigt får det mig att undra hur jag har framställt mig själv. Har jag gett dem bilden av mig som en som nöjer sig med smulorna efter kakan och som är tillgänglig tventyfour-seven (gärna in på småtimmarna)?
Mr L: Förväntar sig att jag praktiskt taget ska stå utanför dörren 1 sek senare efter att jag fått sms:et, eftersom han helt plötsligt har kommit ner till P i telefonboken och prövar om jag är ledig, men nä, aldrig att han kan få för sig att bjuda ut mig ordentligt.
Mr S: Kan inte och har aldrig kunnat gå vidare även om han envisas med att bekräfta hur underbart det är med nya flickvännen. Helt okej för mig, men kom inte och begär och tro att vi ska "minnas lyckliga dagar", när behaget faller på. Tro det eller ej, jag har det bättre än någonsin, enda skillnaden är att jag inte berättar det för honom längre.
Mr H: Han är och har alltid varit en gåta och jag har fått bevisat för mig att inte ens mina vildaste fantasier räcker till för att täcka det spelfält av idiotiska saker som han kan hitta på. Men nu, när det knakar i förhållandets fogar får man reda på hur underbar och fantastisk jag var på "vår tid". Jag brukar mest skratta och förundra mig över hans beteende, men problemet med honom är att han verkligen har förmågan att påverka mig, även mot min vilja.
Det gäller att komma ihåg var man bor
Ja jag vet, det har varit ett jäkla tjatande om solen de senaste inläggen, ska sluta. Men det är ju en sån energihöjare så det är ju svårt att låta bli.
Efter dagens lektion fick jag skjuts enda hem till dörren, verkligen underbar service och kom därmed hem 3 timmar tidigare än vid mitt vanliga pendlande. Så vad utnyttjade jag då dessa extra timmar till!? Absolut ingenting! Det är en förmåga jag har, att kunna göra absolut ingenting vilket många har svårt att förstå.
Det mest uppseendeväckande som har hänt idag är att vi har fått ny adress, då kommunen har bestämt sig för att döpa alla gator, även ute på landet i vår lilla håla. Ja egentligen finns här bara en gata, men ja nu har vi helt plötsligt fått tre. Tidigare har nästan alla husen här haft samma nummer, 9 eller 5, men nu är det ändrat. Så numera bor jag på nummer 330 + ett nytt gatunamn, hur ska man komma ihåg det? Det var ett väldigt intressant system med gatunummerna, jag bor alltså 330m från vägens början och jämt nummer betyder höger sida.
Allt detta innebär såklart en massa extrajobb personligen, då man nu ska adressändra hos alla möjliga. Det blir väl till att skicka flyttkort trots att man inte har flyttat.
Söndagens "happy-feeling-låt"
Proclaimers - I'm Gonna Be
Ryggläge, rödbränd och ormskräck betecknar min helg
I förmiddags tog jag en lång cykeltur ner i skogen och det blev en riktig naturupplevelse kan man säga. Jag blev smått skräckslagen när en "pinne" vid kanten av vägen plötsligt började röra på sig. En orm! Tur att jag hade fart på cykeln, men när jag trampade därifrån var jag millimeter från att köra över en ödla istället. Sen såg jag fyra råddjur och en fasan. Utdelningen var den turen var väl inte helt dålig, men det känns lite i låren såhär efter premiärturen.
Nu är näsan röd och jag känner mig segare än vanligt, men bättre kan man väl knappast ha det så här i början av April?
Förresten, i fredags försvann den dumpade bilen. Hur många dagar blev det nu?
Solen lyser på mig
Fick ett sms imorse från en person som påstod sig ha drömt om mig i natt. Inte konstigt att jag sov till 11.30 idag, efter att ha varit så "vild" under natten, vilket jag i detalj fick beskrivet för mig.
Korka upp champangen
Det gick vägen. Herregud. I made it! Det fanns t.o.m. en liten marginal till den fruktade avgrunden. Otroligt.
Vi firade med Toblerone! Kan det bli bättre?
Domedagen är här
Fick igår höra någon som hade läst i horoskopet att Jungfrur som väntade på besked skulle få ett positivt sådant. Hoppas att det är sant men min magkänsla säger mig något helt annat.
Nu kommer snart domen. Tentan är rättad...
Från en sekund till en annan
Men en sak som är säker, man ska aldrig någonsin behöva nöja sig med att "gilla läget".
Pendlar-irritation
- Personer som lyssnar på musik med hörlurar så högt att alla andra runt om kring också hör. Snäppet värre: bara "dunka -dunkat" hörs.
- Personer som lutar sätena bakåt så att de praktiskt taget ligger ner i den bakomsittandes knä.
- Tonåringar
- Personer som sätter sig på ens väska, jacka eller nästan i knäet utan att innan ha frågat "Kan jag sitta här?"
- Personer som tvunget ska lösa biljett för hela resvägen, trots att de ska byta buss, bara för att tjäna fyra kronor
- Personer som andas högt.
- Personer som pratar i telefon, hela resvägen!
- Personer som går på på sista hållplatsen och gnäller för att de får stå upp i tre minuter.
- Personer som på morgonen inte släcker lampan när de har läst klart.
- Personer som trycker på stoppknappen när det inte behövs.
Sittande i sin slitna fåtölj med uppsikt över oss lekande barn...
Tittade på bilderna från mäklarnas hemsida. Det kändes inte alls bra. Det är inte längre samma hus där farmor och farfar bodde i hela sitt liv. Det är inte huset där min pappa växte upp, där han och hans 7 syskon bodde i dåvarande 1 rum o kök. Det är inte där vi barnbarn åt farmors nybakade bullar och trängdes i den gröna tresits soffan på julafton för att titta på Kalle Anka.
I skogsdungen intill huset byggde jag och kusinerna kojor. I det stora trädgårdslandet framför huset odlade farfar potatis, grönsaker och jordgubbar. Många barnknän har blivit omplåstrade sedan de skrapats mot gårdsplanens stenar. Farfar sköt kråkor från vardagsrumsfönstret och spelade vid ett fåtal gånger en melodi på sitt dragspel. Skratt, minnen, glada stunder och hårda tider.
På platsen där farfar alltid satt i sin slitna grön-bruna fåtölj, med Tv:n på högsta volym tills han var 96 år, där stod i dag en värmande kamin. Köket med de orangea luckorna var utbytt, tapeterna var nya och heltäckningsmattorna var utbytta mot laminatgolv. Det var fint, o renoveringen behövdes självklart.
Men nu är allt borta. Det enda som vittnade om farmor och farfar var två röda salt- o pepparkvarnar på kryddhyllan och lampan över matrumsbordet som fortfarande hängde kvar...
Vissa sover faktiskt
Jag har inte många, men en räcker mer än väl. Det var väldigt mer frekvent förekommande för ett tag sen, nu händer det bara då och då. Ingen är gladare än jag, och skönhetssömnen är inte längre ett minne blott. Men inatt, eller snarare på morgonkvisten, var det dags igen. "Burr, burr, burr" hör man från nattduksbordet, piper till, sen ringer det. Läger på. Ringer. Lägger på. Ringer...
Numera är jag rutinerad, kan t.o.m. göra det i sömnen. Två tryck på telefonen, sen är det ljudlöst som gäller.
Söndagens "Happy-feeling-låt"
Det fanns en tid då jag kunde texterna till alla Sum 41 låtar (Upptäckte dock att jag fortfarnade kan dem + att jag automatiskt efter en låts slut, börjar sjunga på den som då kom efter på cd:n!?).
Jag skulle kunna kalla det min "mörka-period" men så farligt var det ändå inte. Otroligt bra städmusik bara.
SUM 41 - Motivation
Dukat för fest
Zebrarandigt, modernt i vår?
Sitter o käkar frukost och tittar ner på min arm. Den är alldeles randig! Bruna ränder, bruna fläckar och inte tal om hur armbågarna såg ut. Även mina ben hade intagit denna marmorerande effekt. Mycket märkligt, har använt den lotionen tidigare o fått ett väldigt trevligt resultat, men vad var nu detta!? Flög ut i badrumsskåpet, o jo visst, "Dark skin"! Jo tjena, knappast min målgrupp!
Ut i duschen, peelingduschkräm och skrubbsvamp. Skrubbade som tusan. Tror ni det gick bort? Nä, för är det något som den lotionen är så är det hållfast. Ibland är de uselt med bra produkter.
Tror dock att den tråkiga påskkycklingen i sin gula skrud får ta ett steg tillbaka denna påsken, i förmån för mig, Zebran!
Ja så kan man ju också uttrycka sig
Jag tyckte uttrycket var hemsk komiskt, läste det någonstans. Det ska jag använda mig av, vet bara inte riktigt i vilket sammanhang än.
Finn ett fel!
Vilket ska bort?
Tydligen inget, för det var vad min nyss intagna middag bestod av. Om det var gott? Nja, helt okej, i varje fall tills gravlaxsåsen rann över till de stuvade makaronernas halva av tallriken och blandade sig till någon oidentifierbar sörja.
Är det inte härligt med påsk så säg!
Lonely, I'm so lonely...
När jag tillsist kom hem kom jag på att jag inte ätit sedan frukost, och först då blev jag väldigt hungrig. Nu sitter jag här, är pömsig i ögonen och gäspar för glatta livet, men snart får vi gäster. Så det är väl inte läge att gå o lägga sig...
Åk buss på egen risk?
Jag kunde knappt hålla mig för skratt när jag gick på bussen och såg denna lapp sitta tejpad på "busskorts-apparaten". Bakom ratten satt världens mest försynta kille, som nog precis hade fått sitt körkort och jag tyckte på något sätt så synd om honom.
Snacka om att hänga ut den stackaren. Inte nog med att han hade en "övervakare" som satt längst fram och kontrollerade allt han gjorde, utan han behövde även stå ut med denna lapp. Som om han inte vore tillräckligt nevös redan.
Sen funderade jag vidare, vad var det egentligen vi skulle ha tålamod med? Hur mycket skulle vi kunna tänkas råka ut för? Var det kanske därför de varnade, ungefär som "Du åker med på egen risk!"
Gick dock av efter 10 min, o jag kan säga att den unge killen skötte sig galant! Han kom t.o.m. ihåg att stanna på min hållplats, vilket inte är alls ovanligt av andra "rutinerade" chaufförer att glömma.
5årstrots o tålamodet tryter
Tillbaka i skolan efter helgens uppvilning, men lika segt ändå. Åkte sedan buss genom hela Skåneland för en timmes stressshopping, eller snarare lite byte av tidigare inhandlade kläder. Sen till min kära syster som jag idag beundrar så otroligt mycket.
Hur orkar hon? Min systerdotter har verkligen kommit in i femårstrotsen för tillfället, och det var en eftermiddag utan dess like, och med den lilla bebisen som bara ska äta o bäras, skrika o skita. Så enkelt livet kan vara för de små. Men den äldsta, dock så söta, men otroligt krävande tösen fick mitt tålamod till bristningsnivå.
"Sandra, nu blir jag så arg på dig, du bara säger att du ska gå ner hela tiden" (Efter att jag sagt att hon minsann kunde städa sitt rum själv om hon inte hjälpte till) "Jag tänker inte komma, glöm det!" "Mamma, mamma, mamma"
Några av de tusen kommentarer från denna eftermiddag o det var innan hon bröt sönder mitt diadem o rev hål på mins systers strumpor, o då bröt helvetet ut på riktigt. Sen gallskrek hon, i tjugo minuter, ingen överdrift. Herregud, jag hade brutit ihop för mindre.
Beundransvärt av min syster och skönt att vara hemma igen.
Lyssna! Jag hör inget...Det är tyst!
Söndagens "Happy-feeling-låt"
Söndag betyder alltid måndagsångest. Även om det fina vädret faktiskt har en positiv inverkan på humöret och sinnestämningen så räcker det inte till.
Så, låt mig presentera denna söndagens "happy-feeling-låt"
Counting crows - Accidentally in love
Het natt med veterinären
Men så märkte jag att det var något som gjorde honom distraherad, och det slog mig plötsligt att jag hade sett denna man någonstans tidigare. När bilden av Meredith Grey dök upp förstod jag plötsligt hur allt hängde samman, och jag kom äntligen på vem snyggingen var. Finn, veterinären från Grey's Anatomy! O jag tävlade mot Meredith om hans uppmärksamhet.
Ja, jag kunde lika gärna vakna på direkten, där var jag väl ändå chanslös!?
Förstår dock inte riktigt, jag som hejar på McDreamy!? Gillar ju inte ens Finn...? Freud hade nog talat om förnekelse eller underliggande bortträngda känslor.
Hmm, får nog fundera vidare på detta under dagen...
