Man måste väl ta och kommentera det. Då var de kungliga turturduvorna förlovade. Ja jisses vilken uppståndelse det blev. Har dock precis kommit hem så jag har missat allt men man lär väl få se det i repris några gånger.

Det som förvånade mig mest var när jag hörde Sessan och Daniel prata på radion och jag tänkte: Är det så han låter? Har ni tänkt på att man aldrig tidigare hört honom prata?

Söndagens "Happy-feeling-låt" gör sitt återintågande här på bloggen efter ett längre uppehåll. Vi inleder med en klassiker som man kan sätta på repeat och lyssna på om och om igen.

Jag är sportlovsbarnvakt och det är väl ingen hemlighet att man får reda på en del sanningar av töserna.

Imorse stod jag och kammade håret och plattade till luggen lite:
- Var ska du Sandra?
- Jag ska ingenstans.
- Jo, säg! Var ska du?
- Vaddå? Jag ska ingenstans.
- Men var ska du åka!? Ska du på fest?
- Nä jag ska inte på fest, jag ska bara vara hemma med er.
- Men varför gör du dig fin?

Vill pointera att jag bara kammande håret! Det är ett bevis på att jag ser väldigt skabbig ut när jag går hemma och att det blir en hel sensation av att jag bara kammar mig!

Det var som när jag var liten och alltid frågade "Ska vi på fest?" när pappa duschade. Eftersom han duschade på jobbet varje dag så var det väldigt ovanligt att han duschade hemma, oftast bara när vi skulle iväg någonstans på helgen. Men det lät lite illa när jag sa det, som om han i princip aldrig duschade.

Jag ser alltid Svt:s "måndagsserier". De som går måndagar klockan 20.00 på Svt1, alltid något svenskt. Nu senast var det "Stormen", före det "Livet i Fagervik". Idag började "183 dagar".

Jag väljer inte självmant att se dessa serier (Livet i Fagervik är dock en höjdare) men det är en oskriven regel i huset att jag styr över fjärkontrollen 24/7 resterande tid under veckan men måndagar 20.00 till 21.00 får jag helt enkelt dra mig tillbaka. Det är svårt ibland, men jag får helt enkelt försöka acceptera det.

Som sagt, idag började "183 dagar" och jag hoppades innerligt att inte det var något jag behövde genomlida. Tre veckor av "Stormen" var faktiskt tillräckligt. Jag försökte såklart med en avvärjande manöver, att strategiskt slå om till 3:an och "Design Simon&Tomas". Lyckades inte. Lite argumentation om att det var väl inget skit och se, verkade t o m dåligt på reklamen. Men jag fick ge mig.

8 min in i programmet kapitulerade min fjärkontrollsfiende, efter ett eget konstaterande om att "183 dagar" bara var skit.

Tjoho! Det innebär sex kommande måndagar i frihet!
 

Jag fick ett nagellack i hjärte-present av systerdöttrarna igår, "L'oral Star Magnet". Snygg färg tyckte jag, så jag målade på det direkt för att testa. Min syster frågade sedan om jag hade sett vad jag skulle göra, nä vad?

Det var tydligen ett magnetiskt nagellack som man applicerar och sedan håller man nageln över en magnet och då drar lacket ihop sig så det avbildas en stjärna. Jag som trodde att magneten som satt runt korken var ett stöldskydd.

Jag blev så fascinerad över det hela men efter att jag nyligen googlat det visade det sig inte vara en sådan nyhet som jag trodde. Jag förstår bara inte hur jag kunnat missa denna sensation.

Förövrigt, när jag googlade upptäckte jag att det tydligen fanns ett stort antal "nagellacks-bloggar" där man målar sina naglar, fotar och lägger upp bilderna. Märkligt. Men om ni vill se resultatet av Star Magnet kan ni titta här eller här.

Det negativa med lacket är att man nu konstant sitter, med handen utsträckt framför sig och med spretande fingrar, och studerar sina naglar, ett väldigt tidskrävande beteende.

Just när man trodde att det inte skulle bli någon vinter i år så slår den till!

Så mycket snö!

Nu är det skottning som gäller, åh vad jag hatar att skotta snö.

Presentationen gick bra idag, det känns som om vi kan den som ett rinnande vatten numera. Politikerna var kanske inte jätteintresserade, men de nickade vänligt.

De tackade så för att vi tagit oss tid att komma och så fick vi presenter! Måste säga att de är så trevliga på den kommunen! Vi fick ju tidigare blommor av vår uppdragsgivare och nu fick vi ett väldigt fint svart förkläde, ett sånt som man bär från midjan och ner och så fick vi salt- och pepparkvarnar. Salt o pepparkvarnarna var fint inslagna och jag har ännu inte öppnat dem, men jag vet vad där är i eftersom vår uppdragsgivare tydligen var så stolt över presenterna så hon var tvungen att berätta vad det var för något.

Har stängt in mig på rummet och tänt...nu ska vi se...ett, två, tre...13 ljus (!) på mina få kvadratmetrar. Låg i sängen och bläddrade i en tidning och började känna mig riktigt dåsig. Det var först när jag skulle ut och hämta en sak i hallen som jag öppnade dörren och luften slog emot mig och då märkte jag hur varmt jag hade det här inne. De levande ljusen hade verkligen sugit till sig all tillstymmelse till syre, inte konstigt att man började känna sig lite hängig.