Första dagen på jobbet igår. Nästan allt gick som det skulle och jag parerade regnskurarna när jag skulle dit och hem på min lilla röda fara. Men fyfan vad jag var sleten när jag kom hem, har som sagt försoffat mig rejält de senaste veckornas ledighet.  

Jag är en sådan person som verkligen kan oroa mig för det lilla, så min största farhåga inför gårdagen var att jag skulle stämpla in. Jag var inte orolig för någon av arbetsuppgifterna, nä jag var bara orolig för att stämpla. Jag vet att det är töntigt, men sådan är jag.

Jag har inte behövt göra det när jag jobbat där tidigare, och nu har de inte längre en sådan uråldrig maskin där man bara stoppar ner kortet i maskinen utan man ska "blippa" på sin personliga streckkod, precis som i en affär! Medveten om att jag låter som 80+, men det var för modernt för mig!

Så när jag anlände på morgonen och hade hälsat på alla som satt på kontoret i närheten av stämpelmaskinen så skred jag till verket och självklart fumla jag till det! Jag råkade scanna in någon annans streckkod och jag blev nervös och utbrast högt; "Jag behöver verkligen hjälp här!" och en snäll arbetskamrat kom till min undsättning.

När jag sedan slutade så hade jag gått hela dagen och fokuserat på att jag inte skulle klanta till det igen och var så nervös när jag skulle stämpla ut. Men jag tog det lugnt och metodiskt och jag klarade det! Dagens största bedrift!

Du är med i finalen! Vinn en resa till New York

Svara på mailet och beskriv ditt livs mest förtrollande ögonblick med maks 20 ord, och du har chansen att vinna en resa för två till New York

Vem fan är Maks?

Enligt Wikipedia:
Maks Bajc, född den 7 oktober 1919 i Ljubljana, Slovenien och död den 25 september 1983 i samma stad, var en slovensk skådespelare, som under 1950-, 1960-, 1970- och 1980-talet medverkade i en del jugoslaviska filmer.

Men hur ska jag klara av att beskriva mitt mest förtrollande ögonblick med Maks, när jag aldrig träffat honom? Med bara 20 ord dessutom!

Jag kommer aldrig vinna en resa till New York!

Idag har jag minsann varit i gång, och inte suttit hemma och försoffat mig. Var på jobbet idag och "kollade läget" eftersom de har totalrenoverat och ändrat om så jag ville ha lite koll på var allting var inför min mjukstart på fredag.

Jag var även hos hårfrisörskan idag. Kryss i taket, det har bara gått två månader sedan sist så jag behövde inte skämmas allt för mycket över mina kluvna hårtoppar. Jag imponerades av min frisörskas luktsinne idag då hon frågade om det var Calvin Klein parfymen jag hade på mig, vilket stämde! Snacka om att ha koll på lukterna.

Dagens släktträff regnade bort och här sitter vi med packade kylväskor.

Vi "avvaktade vädret" i en timme men det var bara till att titta ut och konstatera att det är jämntjockt så långt ögat kan nå, så det blir till att steka korven på stekjärnet istället.

OHH!

Kollade av min YouTube sida och hade fått ett mail av ingen mindre än Janne Schaffer!

Är det inte stort så säg! Mailet gällde mina högkvalitativa (!) upptagningar från förra sommaren på Sövde Amfiteater, där Janne Schaffer medverkade i "Sol vind & vatten", en hyllningskonsert till minne av Ted Gärdestad.

Mailet var egentligen inte så positivt då det ifrågasatte min dåliga bildkvalité, varför jag inte använde mig av en annan kamera. Om upptagningarna hade varit bättre hade han gärna lagt till mig som favorit. Tar det som en komplimang trots att jag inte har som syfte att bjuda på högkvalitativa filmer. Gör det som en kul grej med min kassa digitalkamera, tyvärr är kvalitén som sagt sådär men det hindrar inte klippen från att bli väldigt populära på YouTube.

Först fick jag skäll av Johan Glans och nu halvt beröm av Janne Schaffer, ja vad ska man säga.

Nä, jag sover inte inatt heller.
 
Det är det klassiska sommarlovs- symptomet som brutit ut, vilket innebär att man vänder på dygnet. Egentligen förstår jag det inte då jag faktiskt går upp i hyfsad tid på morgonen. 

Nu vill jag dock bara sova, ska upp tidigt imorgon idag. Det är traditionellenlig "släktträff" på Tosselilla imorgon och då gäller det att vara utvilad om man inte ska bli kinkig i Tarzanskogen.

Kan inte sova. Känner mig rastlös.

Bläddrar i en tidning, försöker börja på en ny bok men känner mig inte riktigt motiverad. Lyssnar på musik, övergick till datorn. Läste de bloggar jag inte läst idag, klickar mig in på dem om o om igen som om det var troligt att de skulle ha skrivit något nytt halv fem på morgonen (eller är det natten?).

 Det är ljust ute. Förvånansvärt ljust. Men så är de ju också midsommarafton...

Ni vet när det riktigt knyter sig i magen, när man upptäcker något som inte är så bra.

Upptäckte nyss att ALLA mina foto från datorn mystiskt har försvunnit, och jag förstår det inte. Tidigare idag lade jag in bilderna från semestern och då låg även de andra hundratals bilderna där i mappen. Nu är det borta, ja allt är borta! Hur kan det hända?

Såklart bränner jag aldrig ner mina foton men som tur var gjorde jag det nu innan datorn lämnades in på reparation, så förhoppningsvis har jag backup på allt.

Men hur kan de bara försvinna!?

Barnen sov som sagt hela natten, värre har det varit med den egna nattsömnen. Klockan 02.30 väcktes jag med upplysningen om att en person saknades i familjen. En person som tydligen aldrig återvänt efter fotbollsfesten. En av oss letade i byn medan den andre fick passa barnen och från början var vi mest förbannade men ju längre tiden gick och personen i fråga inte dök upp började vi bli mer o mer oroliga.

Var kan man ta vägen? När vi lämnade fotbollsfesten var personen inte i något större berusningstillstånd så det hela verkade väldigt märkligt, men vi visste ju inte vad som hänt sedan vi lämnat platsen. Men eftersom volleybollen började redan klockan 15.00 så visste vi att de inte hade hållit på så långt ut på natten, de flesta begav sig hemåt vid niotiden. Men kanske hade de gått hem till någon efteråt. Men klockan var över tre på natten och alla logiska förklaringar började ta slut och alla tänkbara ställen dit person kunde tänkas gå hade redan genomsökts.

Familjemedlemmen hade inga nycklar, ingen telefon o inte ens en jacka med sig så när vi letat i över en timme var vi riktigt oroliga. Vi ringde till en av dem som varit med på kvällen och som varit kvar när vi gick hem. Efter ett yrvaket samtal från denne konstaterades det att alla hade gått hem vid halv tolv och vår förvunna person hade setts 100m hemifrån, på väg hem, och hade inte alls varit i något berusat tillstånd. Efter telefonsamtalet sa vännen att han kom direkt för att hjälpa oss att leta och han var på plats några minuter senare.

Jag gick upp för att titta till Lillan i sängen, o plötsligt går vårt inbrottslarm igång! Det tjuter i hela huset och jag rusar ner för trappan och trycker in koden och ser att larmet utlöst ute i förrådet.  Jag öppnar dörren ut för att se vad som hänt och där plötsligt står vår försvunne person på gräsmattan. De två som varit ute o letat kommer inrusande på gården sen de hört larmet.

- Var fan har du varit!?

- Vaddå? Jag ringde på dörrklockan 50 gånger när jag kom hem men ingen öppna.

- Det kan du inte ha gjort, det har inte vi hört?

- Jo det gjorde jag visst! Va fan skulle jag göra då, jag tänkte gå o lägga mig i lekstugan men det var så jäkla kallt. Så jag bröt upp dörren till förrådet med en räfsa jag hittade och sen gick jag upp o lade mig på vinden.

Tydligen larmade vi på först när letande startade och då hade personen redan gått o lagt sig på vinden, o när denne sedan blev kissnödig mitt i natten o skulle gå ut igen, ja det var då larmet utlöstes.

Det hela var så sjukt och såhär dagen efter tror man knappt att det är sant.

Igår var det återigen dags för mig att agera lektant för tolv sexåringar och nanny till ettåringen. Det blåstes i tutor, kladdades med korv och tårta och så var det disco till "Upp o Hoppa". Efter tre timmar var man ganska lättad när de väl åkte hem igen.

Efter kalaset tog jag med småtöserna på volleyboll turnering som utmynnade i en fotbollsfest, där en Tv riggades upp mitt ute på en åker. Såklart var det trevlig stämning, tills det där sista målet i slutsekunderna.

Vi begav oss hemåt efter matchen och sen väntade övernattning, första gången lillan skulle vara ifrån mamma en hel natt. Shit vad hon skrek innan hon somnade! Det hade busats o stimmats hela dagen så hon var helt klart övertrött, så hennes mormor fick packa in henne i bilen och köra en runda och då somnade hon innan de ens kommit upp ur byhålan.

Men sen de båda väl somnat har de sovit som stockar hela natten och tur är väl det...

Sommarlovet hann knappt börja innan jag var tillbaka i skolan igen. Vi fick såklart en komplettering på vårt grupparbete, den första, säkert bara för att vår lärare ville jävlas.

Så idag fick de gruppmedlemmar som kunde återförenas i det öde biblioteket, ja det var bara vi där. Men arbetet var faktiskt snabbt avklarat eftersom en av oss är väldigt överambitiös och redan hade gjort allt, så det var bara för oss andra att nicka godkännande.

Sen blev det REA-shopping i stan och jag var så här >< nära (fin illustration va?) att köpa ytterligare ett par skor. 49kr, det är ju skamligt billigt, men jag stod emot! Ibland har jag faktiskt lite karaktär.

Måndag morgon, och det är sommarlov!

Det har varit en härlig långhelg och ännu bättre är det att ledigheten bara fortsätter framåt, i ett obestämt antal veckor.

Helgen har spenderats på playan, där jag har legat o stekt i solen och visat upp greklandsbrännan. Det är härligt att för en gång skull vara en av de bruna när man debuterar i bikinin på stranden. Medelhavet fick nobben av mig men igår gav jag Östersjön ett försök och det var faktiskt riktigt härligt. 19,5 grader i vattnet kunde man inte direkt tacka nej till.

Nu väntar trädgården och solstolen, o nä, jag har inget bättre för mig.

Idag kan jag för första gången lägga en titel till mitt namn.  Jag känner mig genast lite finare, lite viktigare och framförallt jävligt mycket smartare. Idag har jag en examen, jag har avlagt 180 högskolepoäng och kan numera kalla mig själv filosofie kandidat.

Det är en liten bedrift även om det faktiskt inte känns så märkvärdigt. Nu har jag ju dock valt att inte ta ut min examen idag utan har en termin kvar, tills jag kan ta ut en fullständig examen från programmet. Men i praktiken har jag min examen!

Sandra, filosofie kandidat. Smaka på det!

(Inlägget skulle publicerats i torsdags)

Hade man en lyckad kväll om man vaknar upp med tröjan bak o fram och ut o in? Eller var man bara i sådant tillstånd att man ska vara glad att man hamnade i sängen och nu, dagen efter, kommit upp igen?

Troligen.

Inför kvällen, när andra smed in sig i väldoftande lotion stod jag själv i badrummet och smörjde in varje synlig bit av huden i Helosan-salva, vilket har en aning unken doft. Det hela har sin naturliga förklaring. Gårdagens "fjäll-status" var av högsta graden! Jag ångrade bittert att jag hade duschat för när jag hade torkat mig ömsade jag skinn som en orm. Herregud, tänkte jag, såhär kan jag inte gå ut. Jag försökte skrubba bort all lös hud, prövade alla mjukgörande krämer jag kunde hitta, sista utvägen var Helosan. O jag kan lova er, jag har aldrig varit så mjuk som jag är idag!

Så med min Helosan-doftande kropp äntrade jag igår dansgolvet, efter en jäkligt trevlig och rolig grillkväll i härligt sällskap. Jag är övertygad om att det var salvan som skapade någon kemisk reaktion som fick mig i ett väldigt uppåt, om än något snurrande, tillstånd och det berodde absolut inte på någon av de drycker som jag under kvällen förtärde.

Frigörande!