Some to remember some to forget
Självklart gläds jag över de glada och glömmer de sura.
Är det detta som kallas verkligheten?
Jag beöver heller inte vara pessimist för att inse att saker som går rakt upp, tillsist faller platt ner.
Lördagens äventyr
När vi skulle köra hem på kvällen blev det lite drama. Vi fick problem med lyset på bilen, det var helljus eller inget ljus alls vilket inte uppskattades så värst av mötande trafik. Vi hade bara kört i 10 min när vi stannade och ringde hem till pappa för lite support och vi började trixa och krångla med knappar och spakar och får tillsist till det. Tror vi. Plötsligt börjar det lukta bränt i hela bilen. Vi luftar ut men det blir bara värre och värre. Min syster, som körde, skrämmer upp äldsta dottern med "Du vet hur man knäpper upp bältet, om vi skriker att du ska ut så hoppa ut" så tösen blir så orolig så hon börjar gråta. Ytterligare samtal hem, och vi avråds från att köra vidare.
Från 22.30 och en timme framåt sitter vi, 5 personer, packade i en bil på en busshållplats utanför en mörk kyrka i en liten by, ja jag vet inte var. Rutorna immar igen och kallt blir det och där sitter vi och väntar på pappa som får komma och hämta oss. Min syster som först trodde vi skulle brinna inne, skrämmer sedan upp oss ännu mer när det kommer en annan bil och kör in och stannar bakom oss på busshållplatsen. Vi låste bildörrarna och satt redo med mobilerna för att ringa 112, men efter någon minut körde den bilen iväg och vi andades ut.
Pappa kom tillsist som en räddare i nöden, och vi kom alla hem och fick med oss bilen. Men det tog närmare 3 timmar.
Från 0 till 110
Vilken vecka! En fredagskväll har inte känts så här skön på väldigt länge. Jag har fått jättemycket jobb och gick verkligen från 0 till 110% direkt. Det är kul, men hjärnan och kroppen har inte riktigt hängt med i omställningen från att ha gått här hemma slöat till långa hårda dagar.
Otroligt stressigt och allt nytt att ta in, stundtals har det känts som om hjärnan ska ploppa ut. Men det är kul, riktigt jäkla kul.
Nu skulle jag vilja slänga mig i soffan med Idol, men det är kvällen för den stora granresningen så inom några minuter kommer här att vara fullt hus. Det, däremot, känns inte lika kul.
Söndagens "Happy-feeling-låt"
Det är återigen dags för lite musikalisk inspiration här på bloggen. Jag älskar mitt Spotify, där jag skapat en spellista och döpt den till "Feel-good-songs", för det är precis vad de är. I nuläget innehåller den 50 låtar, och där trängs Eric Hutchinson med Oasis och Paul McCartney samsas med Army of Lovers.
För tillfället är det tre låtar som toppar och som jag kör på repeat dagarna i ända. "I gotta feeling" - Black Eyed Peas, "I know you want me" - Pitbull och den här söndagens specialare, andrasingeln från Robbie Williams nya album. Har ni inte hört låten tidigare bör ni inte se videon först, för den är lite märklig, kul men märklig, och enligt mig förstör den låten en aning.
You know me - Robbie Williams
Fredagen den 13:e
Dagen har bara börjat...
Alla som har tagit sprutan räcker upp en hand!
Haha, jag skojade. Har man tagit sprutan så är man oförmögen att lyfta armen. Ibland får jag till det och placerar detta inlägg i kategorin för torra skämt.
Tog sprutan igår, och det gick bra. Men jag kom på mig själv fundera över om jag egentligen var spruträdd, var inte riktigt säker. Kanske skulle jag få ett nervöst sammanbrott när jag kom in, men nej, jag ville mest bara ha det överstökat. Satte mig, kavlade upp ärmen och så, stick mig! Men då skulle den vänliga sköterskan försöka distrahera mig och började beundra mitt halsband, men jag stirrade bara in i väggen fullt fokuserad. Stick då! Det gjorde hon och jag kom fram till att jag inte var spruträdd, vände t.o.m. på huvudet och studerade när hon sprutade in vaccinet. Plåster på. Klart.
Förutom en stel arm mår jag idag bra. Värre var det för vännen Sara som mådde illa, gick ut för att ta luft och svimmade och slog huvudet i asfalten två (!) gånger under de obligatoriska vilominuterna, direkt efter sprutan. Tur att jag inte befann mig i samma väntrum som henne, då hade man ju freakat ut av nervositet.
Shop 'til you drop
Det blev Ullared igår och det blev som förfarat. Vi var där från att det öppnade (okej, vi kom iväg lite sent så klockan hann bli 9) till det stängde 20.00. Ganska mycket folk i affären och jag blev väldigt irriterad på både en och två kärringar bland tomtarna och underkläderna, men ingen kö för att komma in eller i kassorna, bara till att gå rakt ut. Såklart blev det en hel del shoppat så nu är julklapparna till 90% fixade och det känns väldigt gott.
Nu står de gula kassarna här och lyser och bankkontot ekar tomt, och jag ska försöka att inte nämna Ullared mer här på bloggen på ett bra tag.
Ullared nästa – förhoppningsvis
Åhhå, living on the edge!
Orolig natt
Sen vaknade jag till mitt i natten och då står jag på knä bredvid sängen och lutar överkroppen över täcket. Varför!? Jag har ett svagt minne av att jag gjorde det av en anledning men kan inte för mitt liv nu förstå anledningen. Nästa gång jag vaknar ligger jag med huvudet i benänden och har bäddat om hela sängen.
Vad i hela friden var det med mig?
IKEA-heaven
Jag var på nya IKEA Malmö igår. Halleluja IKEA-heaven! Det var fantastiskt men jag blev riktigt besviken på julutbudet som var extremt tråkigt i år.
Det negativa med nybygget var dock att de slopat caféet, som låg på nedre plan i det gamla. Det var perfekt att ta en kaffe och något uppiggande där innan man tog slutspurten och kassorna. Jag och min syster höll på att dö av hunger igår och det kändes inte lägligt att ta hissen upp igen med kärrorna, så när vi fick se en bild på en korv i Bistron utanför kassorna, blev vi nästan som en man i öknen som äntligen hittar vatten.
Men det var trevligt och som vanligt köpte jag ingenting men blev ändå 612 kr fattigare.
Utflyktsflopp
Min systerdotter fick vaccinsprutan igår och vaknade i natt med feber och ont i armen. Så jäkla typiskt. Men jag hade halv om halvt räknat med det efter en rapport sent i gårkväll när hon hade somnat med illamående och ont i armen, och eftersom den familjen råkar ut för allt och alltid blir sjuka så vore det förvånansvärt om hon inte skulle blir sjuk av vaccinet.
Vi hade planerat att åka igår, men eftersom hon skulle få sprutan då så ville min syster vara hemma så hon kunde följa med henne. Men konstigt nog så skulle systerdottern vara "stor och modig" och ville inte ha sin mamma med, såhär i efterhand hade det varit bättre att åka igår.
Så, jaha. Här sitter jag. Vilken flopp.
Älska att hata
Ikväll börjar det. "Ullared"-serien! Jag kommer att säga att jag hatar det, men innerst inne vet jag att jag kommer att älska det, precis som med Färjan.
Jag planerar faktiskt för en tripp till det stora varuhuset denna vecka och även om jag för något år sedan lovade mig själv att ALDRIG någonsin åka dit tillsammans med min syster igen, så försöker jag bortse från det och tänker; ”Äh, det var nog inte så farligt ändå”. Jag är långt ifrån någon Ullared-entusiast, har bara varit där ett fåtal gånger, men det spritter ändå lite i shoppingnerven, bara vid tanken. Åka hemifrån fem på morgonen, äta frukost i bilen på parkeringen innan det öppnar…
