Vaknar upp och svettas som en galning och tror att jag har fått en släng av feber. Under gårdagen eldades det i kaminen i huset vilket jag inte kan förstå och det var varmt så det snurrade i hela huset. Glasen i köksskåpen var fortfarande varma när jag skulle dricka frukostjuicen.

Telefonen har gått varm inatt, men jag var totalt ovetande om allt och har inte än riktigt fått kläm på vad sakerna gällde. Jag sov som en stock i min sköna säng efter att spenderat förra natten på min systerdotters rum på två väldigt tunna bäddmadrasser och vaknat av att få en Pippidocka i i huvudet efter att ha stött till byrån.

Kom på att jag glömde gårdagens "Happy-feeling-låt" men som den perfektionist jag är kan jag ju knappast bryta mönstret och måste helt enkelt vänta till nästa vecka. Ni kan inte förstå hur mycket det faktiskt stör mig.

Jag kände ett stort ansvar och otrolig stolthet inför uppgiften att för första gången passa min lilla systerdotter, 3 månader alldeles själv. Föräldrarna skulle iväg på fest och jag hade ifs fåt välja mellan 5-åringen o lilltösen men på något knäppt sätt är det ju lite prestige att vara den första personen som får ta det stora ansvaret, och jag ville så gärna visa mig duktig.

På fredagen var jag och övade med nappflaskan och allt gick så bra, trots att hon är van att amma och vid överlämnandet kl. 17.30 på lördagskvällen var jag övertygad om att allt skulle gå bra och jag fick lugna min syster som ständigt sa "Ring om det är något, jag kommer hem direkt"

Gulligull och lite bebisspråk och lillan skrattade gott, hon blev lite grinig och somnade på min axel efter att jag kört min sångrepertoar som sträckte sig från "Trollmor" via "Stockholm i mitt hjärta" och tillsist "Julen är här" och vankat fram och tillbaka i köket. Hon sov gott i en halvtimme och under tiden satte jag in mina kalkonsnäckor i ugnen.

Hon vaknar och gallskriker, jag får åter köra min sångrepertoar och hon blir lugn, sätter henne i babysittern framför tv:n och där gungar och tittar på Richard Sjöberg o Postkodmiljonären. Allt blir lugnt och jag går för att värma ersättningen i nappflaskan. Ville inte att det gick för lång tid mellan måltiderna så hon blev vrålhungrig, ett säkert kort tänker jag.

Hon gallskriker! Verkligen gallskriker och tänker definitivt inte ta nappflaskan. Jag blir stirrig och lugnar henne och gör sedan ett nytt försök. Värmer nytt, men samma sak igen. Känner mig så hemskt elak. Prövar med bröstmjölk som min syster pumpat ut, inte det heller. Byter nappflaska, nej, hon vägrar.

Jag blir så ledsen, lilla gumman, ville inte behöva ringa min syster, ville verkligen klara det själv men vad skulle jag göra om hon inte ville äta. Jag kunde inte göra så mycket mer. Hon gråter, jag gråter för att jag känner mig så misslyckad men jag var verkligen tvungen att ringa min syster. Som inte svarar.

Vi sätter oss framför tv:n och tittar på sommarkrysset och hon är lugn men jag vet att snart kommer hon väl bli hungrig på riktig. Min syster ringer tillbaka och kommer hem 12 min senare. Mina kalkonsnäckor är brända i ugnen och jag får klappra i mig dem med tårarna i ögonen.

Det var bara mamma som gällde, jag var så besviken och ledsen för att hon hade fått köra hem. Tillsist somnar tösen in för kvällen och 1 ½ timme senare åker min syster tillbaka till festen eftersom hon brukar sova hela natten och jag försäkrar att ringa om hon vaknar. Jag lägger mig på soffan och på minsta lilla ljud eller rörelse i vagnen är jag uppe och vyssar, och jag var på helspänn till kl. 2 på natten. Då kom de hem och tösen vaknar till i exakt samma minut som de sätter nycklarna i dörren...

Oj oj, här händer det verkligen inte mycket. När jag tänker tillbaka på de senaste dagarna vet jag knappt vad jag har gjort för att få tiden att gå. Har hunnit med ett besök hos "Tannapregaren" o ett hos frisören, vilket resulterade i värsta pudelrockfrisyren a lá 80-tal! Trodde håret skulle rätta till sig efter att jag hade fått duscha o själv fixa till det, men icke. Håret har spretat åt alla håll idag och nu liknar jag mest ett troll.

Idag har vi haft en gästföreläsare från Företagshälsovården och jag fick sådana vibbar av Tv-shop över honom, eller som en sådan gubbe som står o säljer dammsugarmunstycken eller skärbrädor på marknaderna och som pratar i mick och demonstrerar sina grejer. Det var så komiskt för varje gång han tyckte att han sa något viktigt så knäppte han med fingrarna och gjorde en snygg konstpaus och slängde ur sig en fråga som han sedan inom den närmaste sekunden själv svarade på.

Dagen avslutades med fönstershopping i stan, se men inte röra, tillsammans med Sara och sen avslutade vi med en kycklingsallad på Grafitti. Mycket gott!

I fredags diskuterade jag och Anna en affärsidé som hade ploppat upp i hennes huvud när hon jobbat. Behovet av att många äldre faktiskt bara behöver någon att prata med, ett telefonsamtal och vetskapen om att det är någon som hör av sig varje dag och som har tid att prata.

Vi har båda erfarenheten från hemvårdens stressiga och pressade scheman där det många gånger bara handlar om att säga: "Godmorgon Brita/Knut. Jag har dukat fram frukosten åt dig. Här ta dina tabletter. Bra, jag signerar pärmen. Då får du ha en bra dag, hejdå!" 

Döm av min förvåning om jag på radion i morse får höra om en person som just startat upp en sådan affärsidé, exakt det som Anna hade sagt. Aftonbladet framställde dock det hela lite annorlunda, "Köp dig fri från din mamma; låt ett företag ringa din mamma för 950kr i månaden? Visst det låter kanske löjligt och förnedrande att man skulle betala för någon som ringer upp ens anhöriga för att småprata, varför kan man inte göra det själv? Men jag tycker faktiskt inte det är löjligt och jag tror absolut behovet finns.

Läs Aftonbladets artikel här 

Ohh vad jag hade roligt igår! Blev lite orolig där ett tag när jag inte tycktes mig kunna fokusera på personer som stod längre ifrån mig än 10cm, men allt gick bra. Hade obegripligt ont i foten när jag skulle ta mig ner för trappan i morse, eller ja det var väl snarare middag. Vet inte vad jag har gjort, det enda jag vet är att mina nya skor var väldigt hala och jag kasade lätt runt på dansgolvet.

Jag är i Veberöd en gång om året och den gången är alltid väldigt lyckad. Tappade helt tidsuppfattningen och det kändes som om det tog oss två minuter att åka dit vilket det inte gör i verkligheten, men jag kan tänka mig att mitt o Annas ihärdiga pladder kändes som många långa timmar för de stakars chaufförerna. 

Kryss i taket, jag slapp för första gången i mitt liv visa lägg! Tydligen har jag vuxit till mig, och vakterna tar mig tydligen inte för en minderårig längre. In joddlar jag och Anna glada i hågen för denna fantastiska upplevelse och sätter sedan dansgolvet i besittning resten av kvällen. Intressanta iaktagelser och härligt skvaller, trist att det tog slut så snabbt.
 
När jag stapplade in på toan här hemma i den relativt tidiga natten så ser jag i spegeln att jag har stora fläckar på min tröja. Några sniffningar senare konstaterar jag att det är tandkräm o hur har det hamnat där? För jag har väl ändå inte gått hela kvällen med det på magen efter att jag borstat tänderna där hemma före utfärd? Men vad behöver det bekymra mig, kvällen blev lyckad, trots två Bajamaja-besök och en Jessica Andersson i frackliknande utstyrsel.

Blev under gårdagen tilldelad en tjänst som assistent/hushållerska/barnsöktare av min syster. Tiden mellan kl. 7.30 och kl. 02.10 spenderade jag tillsammans med henne och mina två systerdöttrar, med avbrott för en timme då jag var hemma o bytte om. Det gick faktiskt riktig bra trots att min kropp måste ha fått en chock över att vara ute och promenera kl. 9 på morgonen. Hade jag varit hemma så hade jag knappast lyft rumpan ur sängen. Med den lilla i barnvagnen och 5-åringen på sparkcykel bredvid så tog vi en långpromenad och njöt a det härliga vädret. Min syster lämnade vi hemma så hon i lugn o ro fick laga maten till kalaset på kvällen.

Jag bedövade tydligen den lilla och hon sov i 5 timmar! Så hon var verkligen lättpassad. Sen dukades det och blåstes ballonger där flera av dem sedan smällde av sig själv under dagens lopp och fick en att hoppa högt av rädsla. 5-årskalaset blev lyckat och gud vad mycket paketer hon fick. Så bortskämd hon är!  

Jag sov till kl.12 idag och jag kände mig väl lite sliten. Tittade på tröjan jag hade haft igår och det är verkligen så osmakligt med spyfläckar på axeln.

"Bajsa bajsa - Maten du stoppar i dig måste komma ut, så du måste:                    
Bajsa Bajsa - Om du har ätit mycket glass måste du:
Bajsa Bajsa.."

Denna "låt" satt jag och lyssnade till imorse bakom en skärmvägg i korridoren i skolan. Det var lärarstudenter som satt och tränade inför sin redovisning och skulle tydligen framföra denna "låt" i sin klass. Undrar verkligen i vilket syfte!?

Jag kunde inte låta bli att fnissa, ska det var högskolenivå på det? Förlåt mig, men jag har verkligen svårt att ta lärarstudenter på allvar.

Det är klart att man är besviken och jag var även en aning förbannad under gårdagen, men det har som tur var släppt nu. Men jag kan ändå inte låta bli att skratta åt den patriotism som Sverige visar på i ESC sammanhang, herregud vad vi är självgoda, 18:e plats!? Men det är väl det som är charmen, klart att vi måste tro att vi kommer vinna varje år annars hade det ju inte gett upphov till alla känslostormar, o vad skulle då kvällstidningarna skriva om?

Jag var definitivt inte arg på Martin Stenmarck när det begav sig, och jag är definitivt inte arg på The Ark, jag säger bara: Jävla öststatsländer!

De senaste dagarna har på något sätt bara flutit bort. Som jag nämnt tidigare har jag en otrolig förmåga att verkligen inte göra någonting på en hel dag. Förutom att semifinalen i ESC upprörde mig igår så har jag inte upplevt några större känslostormar.

¤ Nu sitter jag här i soffan med datorn i knäet och tittar på Sverige dansar och ler. Vad är det för mysko program?
¤ Har ätit jättegoda kyssröda jordgubbar med glass och grädde.
¤ Funderat över att jag aldrig ska anmäla mig till Postkodlotteriet, för det hade varit så pinsamt om man vann och de kom och ringde på dörren, för jag ser så fruktansvärt skabbig ut när jag är hemma. Just nu sitter jag med slitna jeans o en tröja med lite stelnade degklumpar från gårdagens kanelbullebak och brylkräm i luggen som jag misslyckades skölja ur (ja, riktig raggar brylkräm o det finns en förklaring) En dagens-outfit på det kanske!? 

¤ Satte på radion och de spelar The Worrying Kind, det kommer nog inte gå bra imorgon o så slutar allt med att jag lovar dyrt o heligt med en bojkott av hela arrangemanget nästa år. Men ändå sitter jag klistrad vid tv:n varje år... Hopplöst fall...

                                                

Det är nästan löjligt hur otroligt arg och irriterad jag kan bli av ESC, herregud vad var detta! Mina älskade o charmiga Andorra-killar gick inte vidare men visst, ta gärna med den högst skrikande kärringen och någon falsksjungande trumslagerska. Verkligen underbart!

Sen att Kristian Luuk sitter o tutar i sin tuta mitt i bidragen o framförallt i Andorras, skamligt!

Öronproppar, ögonbindel och lugnande tabletter ska medtagas inför lördagens schlagerkväll för detta kan sluta hur som helst.

Det skulle inte vara helt fel med ett Öst- o Västeuropa åter igen. Min personliga åsikt.

Jag har sedan länge konstaterat att jag lider av senildemens-light. Personer i min närhet får vänja sig vid att jag faktiskt inte kommer ihåg saker och det beror inte på ointresse eller elakhet när jag t.ex. inte frågar om hur det gick på senaste anställningsintervjun, doktorsbesöket eller senaste tentan.

Jag är van att känna mig som 90+ men idag blev jag verkligen irriterad på mig själv. Efter dagens lektion skulle jag sätta på ljudet på mobilen och råkar så istället stänga av den. Sätter på den igen och trycker in PIN-koden. Fel kod. Oj, kom på att jag slog in koden till min fars mobil (som jag inte vet varför jag kan). Totalt hjärnstillestånd. Kom inte ihåg min kod. Prövade en gång till. Fel kod. Va fan tänkte jag, funderade en liten stund och kom på den. Slog in den. Fel kod. Mobilen spärrades och krävde nu PUK-kod. Va fan!

Planerade egentligen en tur på stan, men eftersom jag dessutom hade glömt min klocka hemma o inte längre kunde se tiden på mobilen så vågade jag inte ta en tur på stan, för då hade jag väl missat bussen. Hela vägen hem malde koderna i huvudet men jag kom inte på den. 4650. Hittade som tur pappret med informationen när jag kom hem. Har nu bytt till något lättare.

För att få vara en "modern kvinna", måste jag då välja det kalorisnåla alternativet? Så otroligt stereotypisk och jag blir inte ett dugg förvånad över att färgvalet är just rosa och blått.


Xide Lotus Grape                                               

Xide 6.3 Lotus Grape, som drycken heter, är lite tuffare och lite vassare än resten av Xidefamiljen. Det manliga uttrycket i den nya drycken skapas framför allt genom smaken - lotus och grape.

                                      
Xide Pomelo Peach                                                    

En god, snygg och trendig och smal Xide för den moderna kvinnan! En tuff tjej i lyxförpackning helt enkelt. Faktum är att i baren är det bara vatten och svart kaffe som har mindre kalorier. Den är sötad med sucralose, som smakar som socker och passar perfekt för denna typ av drycker. Vi har fått ner kaloriinnehållet till hälften jämfört med "vanlig" Xide, trots att alkoholhalten ligger på 4,5 procent.

                                                                                                                              Källa: Carlsberg.se

På begäran får jag nu ta upp ämnet.

När jag först hörde Anna berätta om det så tänkte jag bara "Du skojar!" Jag hade aldrig någonsin hört talas om det och det verkade ju vara helt osannolikt.

Ähh, det har Anna fått om bakfoten och lite för mycket feministtjafs över det hela. Det gick någon månad och vi tog inte upp det till vidare diskussion och jag undersökte inte saken vidare. Pratade med Stefan, och precis som jag tyckte han att Anna var en virrpanna och sa till mig "Du skojar, du trodde väl inte på henne!?".

Men under gårdagen på en väldigt solig parkbänk i Lund kom jag och Anna in på samtalet igen. En hetsig diskussion bröt ut.  Jag höll kvar vid min ståndpunkt och Anna hade inga vidare bra argument, förutom att män också har bröstvårtor, vad skulle de annars ha dem till? Då menade jag på att vi har mycket på kroppen som vi inte har någon nytta av. Jag krävde bildbevis, film, texter och gärna en fysik person som kunde visa det hela.

Imorse öppnar jag min mailbox. Ett mail från Anna med rubriken "Män kan amma!"

Jag har nu sett bilder, jag har läst texter och t o m sett en film i ämnet, okej jag är övertygad. Jag är inte sen att erkänna att jag hade fel, men det krävde riktiga bevis.

Män kan tydligen amma!

Varför kände jag inte till detta? Varför har jag aldrig någonsin hört talas om att män kan amma? I en artikel som jag läste stod det "Därför att det är tabu. Om en man har för stort intresse i sina barn så blir han misstänkliggjord och kan till och med anklagas för att vara pedofil." 
(Läs hela artikeln här)

Än kan jag inte riktigt uttala mig om vad jag egentligen tycker om det. Fann det dock otroligt intressant. O ja, jag hade fel...

Annas bevisande länkar bifogas nedan för andra som inte tror att detta är sant.

Länk 1
Länk 2
Länk 3

Det tog ett tag innan jag fattade att detta var samma låt som Elton John's Your song, men jag måste säga att jag gillar denna versionen bättre. När nu Wing använder den i sin reklam får man även en känsla av att befinna sig långt borta på en solig strand och titta ut över havet med turkost vatten...


                            You Song - Billy Paul

Jag tycker självklart det är jättetrevligt att få en kram, det är inte det jag menar. Men varför ska alla personer nuförtiden hälsa genom att kramas? Trodde det tillhörde fjortisstadiet, då det kramades hej vilt så fort man möttes i korridoren eller ute på gatan, helst 20 gånger/dag.

Men nu är detta fenomen inte längre begränsat till en viss ålder, utan nu ska även "vuxna" personer kramas. Återigen, självklart har jag inget emot att få en kram av en nära vän när man träffas, men då kan man väl vara överens om hur hälsningsfrasen ska se ut redan i förväg. "Kramstadiet" har gått mig helt förbi och när man åker bort eller får gäster räcker jag alltid fint fram handen för att hälsa. Men då öppnar istället den andre famnen och bjuder på värsta kramen. Jaha, pinsamt och tafatt blir det där jag står med min utsträckta hand och hela bemötandet blir så konstigt.

Vissa personer i min släkt har jag börjat memorera som hälsar med en kram, t.ex. min 14-åriga kusin och min farbror så där struntar jag numera i att slänga fram näven. Men när mina föräldrar fyller år och deras vänner kommer och nu helt plötsligt har börjat hälsa på varandra genom att krams blir jag fruktansvärt förvirrad. Vad är grejen!?

Nä, fram för ett ordentligt handslag och en nigning säger jag!