När den jävla verkligheten knackar på dörren
Den bistra sanningen
Exakt!
Inlägget är tomt. Lika tomt som mitt word-dokument är efter att ha "pluggat" hela helgen. Är det inte fantastiskt på sitt sätt?
Måste visa vad jag åstadkommit i helgen
Sjukhusdofter
Var på sjukhuset igår och hälsade på mormor. Alla förstår nog vad jag menar när jag säger att det är en väldigt obehagliga känsla att stiga in på ett sjukhus. Jag har inte direkt några traumatiska upplevelser som är kopplat till en sjukhusvistelse, men ändå så infinner sig en obehagskänsla när man kommer dit.
Usch jag vet inte, deprimerande på något vis. Dofterna. Sjukhusdoft. Sen sitter man där på en stol bredvid sängen och måste hela tiden ha något att prata om. Bredvid bakom ett skynke ligger en dement tant och skriker och snarkar om vartannat som bli förbannad för att man inte hjälper henne. I sängen ligger mormor, som varje gång hon känner sig lite bättre plötsligt blir mycket sämre igen. Det känns tungt.
Söndagens "Happy-feeling-låt"
Skulle ha kört denna förra veckan, allhelgonahelgen till ära då det kunde ha platsat med en andlig sång. Nu blev det inte av så vi får passa på att gratta pappa, och fira Mårten gås medan kalkonen ligger och stretar med benen i ugnen.
Det är ju trots allt söndag.
Efterlyses - möjlighet till torra fötter
Jag har genomsökt skomarknaden men det är hur svårt som helst att hitta ett ordentligt par skor som det inte verkar läcka in i. I varje fall om de ska vara någorlunda snygga och inte hamna inom kategorierna; kärringskor, gummistövlar eller fodrade vinterkängor.
Är det för mycket begärt att kräva torra fötter?
Jag köpte nya skor i helgen, provkörde dem i duggregnet idag och de klarade provet. Ett steg i rätt riktning i varje fall. Annars får jag göra som mormor och ta med ett extra par skor i en påse när jag ska någonstans.
