Ibland borde jag tänka över mina beslut
Allt hänger på takten
Så tråkigt så det nästan blir roligt
2007-08-30 | 14:31:39
Publicerat i: Vardagen
Någon: Sandra vad har du gjort sedan du kom hem?
Jag: Internet-pusslat!
Jag: Internet-pusslat!
Likt en pensionär utanför ICA
Hur lång är din stortå?
Jag går ut hårt
Sanningen om bloggandet
Första dagen
Sista dagen i frihet
Festen är slut och gästerna har gått hem
2007-08-26 | 14:33:32
Publicerat i: Vardagen
Köket är städat, kylskåpet fullt med rester, dukarna fulla av fläckar och på bordet står skålar med mjuka ostbågar och chips. Kalaset är slut och jag är ett år äldre.
Det verkade som om mina gäster gillade maten igår, trots att det kommenterades en hel del att det var väldigt starkt. Smärre kaos utbröt i köket vid dekorationen av tårtan då chokladen som skulle hyvlas till rullar var för mjuk och istället formade sig som perfekta choklad-ost skivor. Jag satte min syster och min kusin i arbete och de rullade choklad som mer liknade...ja jag ska inte säga vad. De smaskade också i sig friskt där vid skärbrädan så jag befarade att där inte skulle bli någon choklad över till tårtan.
Jag fick många fina presenter, pengar och blommor som vanligt och det är så roligt att dagen efter gå och känna o titta på alla grejer jag fått. Snart ska den nya plattången invigas, jag som har varit utan en egen i flera månader och kanske får jag lite inspiration att sätta mig ner och pyssla med scrapbooking-kittet jag fick. Har aldrig testat, det blir kanske min nya hobby, vem vet.
Snart ska resterna konsumeras och det ska bli riktigt gott, för jag tycker alltid att maten smakar bättre såhär dagen efter.
Visar här några av de presenter jag fick igår
Det verkade som om mina gäster gillade maten igår, trots att det kommenterades en hel del att det var väldigt starkt. Smärre kaos utbröt i köket vid dekorationen av tårtan då chokladen som skulle hyvlas till rullar var för mjuk och istället formade sig som perfekta choklad-ost skivor. Jag satte min syster och min kusin i arbete och de rullade choklad som mer liknade...ja jag ska inte säga vad. De smaskade också i sig friskt där vid skärbrädan så jag befarade att där inte skulle bli någon choklad över till tårtan.
Jag fick många fina presenter, pengar och blommor som vanligt och det är så roligt att dagen efter gå och känna o titta på alla grejer jag fått. Snart ska den nya plattången invigas, jag som har varit utan en egen i flera månader och kanske får jag lite inspiration att sätta mig ner och pyssla med scrapbooking-kittet jag fick. Har aldrig testat, det blir kanske min nya hobby, vem vet.
Snart ska resterna konsumeras och det ska bli riktigt gott, för jag tycker alltid att maten smakar bättre såhär dagen efter.
Visar här några av de presenter jag fick igår
Hurra, hurra, hurra...ha..ha..ha den äran!
2007-08-25 | 09:53:20
Publicerat i: Vardagen
Det är min dag idag. Jag fyller 21. Jag har åldersnoja. Ja, nu går det bara utför.
Men för all del, Grattis till mig!
Jag ska ha kalas ikväll och förberedelserna är i full gång här hemma. Själv känner jag mig ganska likgiltig och tror jag genomgår en smärre 21-årskris. Ifs har jag haft åldersnoja sedan jag fyllde 16, men ändå. Usch, tänk bara när jag blir 40, snacka om medelålderskris!
I ärlighetens namn tror jag mycket beror på att jag inte riktigt kan fatta att det verkligen har gått ett helt år sedan jag fyllde 20. Där kunde vi prata om planering inför det kalaset, in i minsta detalj och det blev så lyckat, om man bortser från en del störande moment som förvisso gjorde den dagen oförglömlig. Jag hade laddat så inför min 20-årsdag och när den tog en helt annan vändning än vad jag i min vildaste fantasi hade kunnat tänka mig, blev jag så snopen och chockad. När det nu har gått ett år, så är väl "sorgeåret" över och det är dags att börja på en ny kula. Drömmar om hur allting hade kunnat bli har vänts till mardrömmar om den verklighet jag då ville ha. Jag är annorlunda nu.
Nu ska jag gå och fira. Tårtor ska bakas, sallad ska hackas, pasta ska kokas, marinader och såser blandas, paketer ska öppnas, vin ska drickas...
Inga tårar och rödgråtna ögon och inga slagsmål ska avsluta denna födelsedag. Det här är MIN dag, och imorgon kan jag bekymra mig om resten.
Men för all del, Grattis till mig!
Jag ska ha kalas ikväll och förberedelserna är i full gång här hemma. Själv känner jag mig ganska likgiltig och tror jag genomgår en smärre 21-årskris. Ifs har jag haft åldersnoja sedan jag fyllde 16, men ändå. Usch, tänk bara när jag blir 40, snacka om medelålderskris!
I ärlighetens namn tror jag mycket beror på att jag inte riktigt kan fatta att det verkligen har gått ett helt år sedan jag fyllde 20. Där kunde vi prata om planering inför det kalaset, in i minsta detalj och det blev så lyckat, om man bortser från en del störande moment som förvisso gjorde den dagen oförglömlig. Jag hade laddat så inför min 20-årsdag och när den tog en helt annan vändning än vad jag i min vildaste fantasi hade kunnat tänka mig, blev jag så snopen och chockad. När det nu har gått ett år, så är väl "sorgeåret" över och det är dags att börja på en ny kula. Drömmar om hur allting hade kunnat bli har vänts till mardrömmar om den verklighet jag då ville ha. Jag är annorlunda nu.
Nu ska jag gå och fira. Tårtor ska bakas, sallad ska hackas, pasta ska kokas, marinader och såser blandas, paketer ska öppnas, vin ska drickas...
Inga tårar och rödgråtna ögon och inga slagsmål ska avsluta denna födelsedag. Det här är MIN dag, och imorgon kan jag bekymra mig om resten.
Idag har jag inte missat sömntåget. Har bara inte hunnit att hoppa på än.
Enbart för dig...
Nyklippt och fattig
Trippen runt Öresund
2007-08-19 | 15:28:20
Publicerat i: Vardagen
16 personer, varav 2st femåringar, en 3-åring och en 6 månaders bebis. 4st barnvagnar och resterande som bäst kan beskrivas som "lantisarna har kommit till stan".
8 tågbyten, en bussfärd och en tur med färjan Helsingborg-Helsingör och det är nästan ett mirakel att vi lyckades samla ihop och få med oss alla. Gårdagens mest använda fraser var "Tåget går om 1 minut!" och "Spring för fan!"
Av någon märklig anledning så lyckades vi aldrig komma till någon av stationerna ca.10 min före tåget skulle gå, nä istället hade vi bara några få minuters spelrum och vi upptäckte alltid när vi skulle gå på tåget att vi fattades någon. Någon var och växlande pengar, en annan var på toa, den tredje satt och drack en öl och den fjärde var och köpte choklad, och den femte sprang och skulle hämta den 1:e som då kom tillbaka utan den femte. Ja du milde, men vi hann alltid.
Vi strosade i Helsingör och tittade i lite affärer, satt på torget och drack öl och åt röda pölser. Jag blev utskälld och portad från uteserveringen sedan jag köpt en Bacardi Breezer i kiosken bredvid och sedan tydligen satt mig vid fel bord. Så jag fick stå för mig själv mitt ute på torget som en övergiven fågelunge och dricka min Bacardi. Sen började tanten skrika på 3-åringen som drack en Cola som vi hade haft med oss och hon blev också portad. Min syster hade köpt korven i fel kiosk så hon fick inte heller sitta vid bordet, och min faster hade köpt en öl på rätt ställe men valt fel glas, så hennes öl tog tanten. Vi fattade ingenting och det blev ett jävla liv!
Vi åkte vidare till Bakken där vi fikade i parken utanför och drack vin, åt ost o kex och såklart wienerbröd. Väl inne var där jättemycket folk och jag var inte särskilt karusellsugen. Barnen åkte karuseller, vi tittade på och andra drack öl. Jag tog dock två turer i bergodalbanan och en vända i flumridern mot slutet. I kön till flumridern började det duggregna och efter avslutad tur var jag dyngsur i både hår och byxor, och konstaterade att man nog inte ska sitta längst bak i båten. I regnet sökte sig alla till restaurangerna och så även vi, vilket orsakade en del kaos och det var verkligen inte lätt att hitta bord till oss alla. Min mamma fick en total snedtändning och blev skitsur på allt och alla, och jag o pappa ångrade att vi inte tagit med silvertejp så vi kunde klistra igen truten på henne.
VI begav oss därefter hemåt med tåget till Köpenhamn och sedan vidare mot Malmö, som vanligt fick vi springa som galningar för att hinna med. Över Öresundsbron hamnade jag tillsammans med ett svensexegäng som hade ett sådan jäkla tryck hela vägen till Malmö så jag var döv på ena örat när vi kom fram. I Malmö pågick Malmöfestivalen vilket orsakade kaos på stationen och där var kravallstaket och väldigt många män i gula reflexvästar. Vi tog tåget till Ystad men det var omöjligt att få tag på en taxi hem så vi fick slå död på en timme där, vilket inte var så väldigt roligt när det enda man egentligen ville var att komma hem.
01.05 skulle tåget komma och vi stod för en gångs skull redo på stationen, men då börjar skärmen blinka och visa "NY TID", tåget var försenat 20 min! Jättekul, där stod vi småfrusna, ofräscha och trötta och ville bara hem. Tåget luktade spya och det var fullt av dyngraka ungdomar som knappt visste var de var.
Men hem kom vi tillsist, jag slocknade så fort jag la mig i sängen och sov väldigt gott till 12.30 idag.
8 tågbyten, en bussfärd och en tur med färjan Helsingborg-Helsingör och det är nästan ett mirakel att vi lyckades samla ihop och få med oss alla. Gårdagens mest använda fraser var "Tåget går om 1 minut!" och "Spring för fan!"
Av någon märklig anledning så lyckades vi aldrig komma till någon av stationerna ca.10 min före tåget skulle gå, nä istället hade vi bara några få minuters spelrum och vi upptäckte alltid när vi skulle gå på tåget att vi fattades någon. Någon var och växlande pengar, en annan var på toa, den tredje satt och drack en öl och den fjärde var och köpte choklad, och den femte sprang och skulle hämta den 1:e som då kom tillbaka utan den femte. Ja du milde, men vi hann alltid.
Vi strosade i Helsingör och tittade i lite affärer, satt på torget och drack öl och åt röda pölser. Jag blev utskälld och portad från uteserveringen sedan jag köpt en Bacardi Breezer i kiosken bredvid och sedan tydligen satt mig vid fel bord. Så jag fick stå för mig själv mitt ute på torget som en övergiven fågelunge och dricka min Bacardi. Sen började tanten skrika på 3-åringen som drack en Cola som vi hade haft med oss och hon blev också portad. Min syster hade köpt korven i fel kiosk så hon fick inte heller sitta vid bordet, och min faster hade köpt en öl på rätt ställe men valt fel glas, så hennes öl tog tanten. Vi fattade ingenting och det blev ett jävla liv!
Vi åkte vidare till Bakken där vi fikade i parken utanför och drack vin, åt ost o kex och såklart wienerbröd. Väl inne var där jättemycket folk och jag var inte särskilt karusellsugen. Barnen åkte karuseller, vi tittade på och andra drack öl. Jag tog dock två turer i bergodalbanan och en vända i flumridern mot slutet. I kön till flumridern började det duggregna och efter avslutad tur var jag dyngsur i både hår och byxor, och konstaterade att man nog inte ska sitta längst bak i båten. I regnet sökte sig alla till restaurangerna och så även vi, vilket orsakade en del kaos och det var verkligen inte lätt att hitta bord till oss alla. Min mamma fick en total snedtändning och blev skitsur på allt och alla, och jag o pappa ångrade att vi inte tagit med silvertejp så vi kunde klistra igen truten på henne.
VI begav oss därefter hemåt med tåget till Köpenhamn och sedan vidare mot Malmö, som vanligt fick vi springa som galningar för att hinna med. Över Öresundsbron hamnade jag tillsammans med ett svensexegäng som hade ett sådan jäkla tryck hela vägen till Malmö så jag var döv på ena örat när vi kom fram. I Malmö pågick Malmöfestivalen vilket orsakade kaos på stationen och där var kravallstaket och väldigt många män i gula reflexvästar. Vi tog tåget till Ystad men det var omöjligt att få tag på en taxi hem så vi fick slå död på en timme där, vilket inte var så väldigt roligt när det enda man egentligen ville var att komma hem.
01.05 skulle tåget komma och vi stod för en gångs skull redo på stationen, men då börjar skärmen blinka och visa "NY TID", tåget var försenat 20 min! Jättekul, där stod vi småfrusna, ofräscha och trötta och ville bara hem. Tåget luktade spya och det var fullt av dyngraka ungdomar som knappt visste var de var.
Men hem kom vi tillsist, jag slocknade så fort jag la mig i sängen och sov väldigt gott till 12.30 idag.
Today
Det går utför
I min telefonbok
Du och jag Svennis..du och jag
2007-08-16 | 22:27:45
Publicerat i: Vardagen
Jag tror det hängde på den oekologiska maten som nog oftast hamnar i min varukorg och dragningen mot hemmakvällen som övervägde krogrundan.
Så, låt mig pressentera min "match made in heaven" *trumvirvel*
Jag blev så besviken när jag först eliminerade Martin Stenmarck och därefter Mikael Persbrandt. Kvar blev det Svennis och jag. Det värsta var att jag gjorde om det två gånger men det slutade ändå med Svennis varje gång. Jag får väl sitta här och vänta på dejten då.
Gör testet här och se vem som är din date i kändisvärlden!
Så, låt mig pressentera min "match made in heaven" *trumvirvel*
Sven Göran Eriksson!
Jag blev så besviken när jag först eliminerade Martin Stenmarck och därefter Mikael Persbrandt. Kvar blev det Svennis och jag. Det värsta var att jag gjorde om det två gånger men det slutade ändå med Svennis varje gång. Jag får väl sitta här och vänta på dejten då.
Gör testet här och se vem som är din date i kändisvärlden!
Avundsjuka i bloggvärlden
2007-08-16 | 22:01:29
Publicerat i: Vardagen
Jag blir tokig! Jag sitter här och pillar med bloggen och jag kan verkligen ingenting om varken datorer eller webbdesign.
"Vad händer om jag trycker där...oj då, där försvann det...hoppsan, nu ser det konstigt ut...Jaha, är det så man gör!"
Jag blir så avundsjuk ibland när jag tittar på andras bloggdesigner, hur lyckas man med det och framförallt hur finner man kunskapen om det!?
"Vad händer om jag trycker där...oj då, där försvann det...hoppsan, nu ser det konstigt ut...Jaha, är det så man gör!"
Jag blir så avundsjuk ibland när jag tittar på andras bloggdesigner, hur lyckas man med det och framförallt hur finner man kunskapen om det!?
Jag sitter här och yrar runt bland kodmallar, stillmallar och HTML-koder och har inte en aning om vad jag håller på med. Testar mig fram och jag har fått grepp om färger och bakgrunder vilket jag förvisso tycker är en bedrift i sig.
Men något som jag är väldigt förundrad över är hur folk gör när de kan fota själva "datorskärmen", eller hur jag ska beskriva det. Alltså ta ett "foto" av det som visas på skärmen, t.ex. såhär:
Det går verkligen över mitt förstånd, men jag antar att det krävs något särskilt program. Kanske Photoshop för det tycks varenda bloggare äga och använda sig av.
Men något som jag är väldigt förundrad över är hur folk gör när de kan fota själva "datorskärmen", eller hur jag ska beskriva det. Alltså ta ett "foto" av det som visas på skärmen, t.ex. såhär:
Det går verkligen över mitt förstånd, men jag antar att det krävs något särskilt program. Kanske Photoshop för det tycks varenda bloggare äga och använda sig av.
Jaja det är inte så noga, jag spånar vidare. Jag är pigg som vanligt när det börjar bli kväll och de spelar otroligt bra musik på radion, så jag kan nog underhålla mig själv i ytterligare några timmar..
Funderar på om jag inte ska dra igång ett långkok
Kan någon säga mig när tåget förväntas anlända?
Obehaglig känsla
Shoppingresultat
2007-08-15 | 13:29:30
Publicerat i: Vardagen
 | Här är halsbandet jag köpte igår från Pilgrim och samtidigt stödde Läkare utan Gränser. Det är inte förutan att jag känner mig lite extra duktig och nöjd. Här kan vi tala om kärlek vid första ögonkastet, framförallt när man kunde öppna den lilla jordglobben och däri låg en lite lapp som talade om hur duktig man varit som köpt detta halsband. Usch, jag är verkligen så svag för alla kommersiella knep. |
Här har ni Köpenhamns mest strålande kvinna
2007-08-15 | 00:50:11
Publicerat i: Vardagen
Vilken underbar dag!
Jag har haft det helt underbart i Köpenhamn idag, underbart väder och en perfekt sinnesstämning infann sig hos både mig och Anna under vår heldag i "metropolen". Vi strosade runt bland affärerna, tog det lugnt, käkade glass drack Irish Coffee och såklart shoppade. Jag är så nöjd med mina "fynd" från Pilgrim, där jag genom att köpa ett halsband tydligen räddade 27 liv. Är det inte fantastiskt? Både ge och få tillbaka på samma gång.
Men jag kan inte undgå att berätta om att trippen började väldigt underligt. När vi anlände till Köpenhamn runt halv elva så bestämde vi oss direkt för att ta en fika och vi stegade rakt fram på Ströget till vårt "favoritcafé". På vägen ser jag en kille som vänder sig om när vi går förbi och kollar på oss. Jag trodde han spanade in Anna men sen ser jag att han börjar följa efter oss. Jag höll ett litet öga på honom för jag tänkte direkt ficktjuv! Plötsligt kom han upp bredvid mig och säger "Do you speak english?" Ännu mer misstänksam blev jag, jaha en försäljare eller nått. Hade jag vetat resten så skulle jag redan där skakat på huvudet o låtsas att jag inte förstod...
Sen börjar killen snacka. Han hade tydligen lagt märke till mig när jag kom gåendes, att jag hade utstrålning, att det var något speciellt med mig och att han verkligen menade det. Ja jo tack för komplimangen fick jag väl fram, sen ville han veta vad jag hette och han sträckte fram handen för att hälsa, vilket jag inte låtsades se. Istället röt jag till Anna, "Håll i väskan" och hon säger att vi precis gick förbi caféet vi skulle in på. Jag säger till honom "We shall eat now" på min knaggliga engelska och rycker tag i Anna, vänder på klacken och rusar tillbaka till caféet. Killen följer efter. Jag blir skitnervös.
Vi gör vår beställning och efter lite Caffe Latte bekymmer och dansk-svenska missförstånd går vi upp på ovanvåningen på caféet för att inta vår brunch. Killen hade satt sig vid ett bord och varken jag eller Anna hade tittat på honom och när vi går förbi så kollar jag åt ett helt annat håll. Efter några minuter kommer killen upp med en cappuccino o frågar om han får slå sig ner hos oss. Precis vad vi fasat för.
Jag har väldigt svårt att vara otrevlig mot folk även om jag inte har någon anledning att vara trevlig, och sa att det var okej att han slog sig ner. Sen pratade han på, jag fattade typ hälften o Anna översatte lite främst för att jag inte hörde vad han sa. Mycket märklig kille och jag och Anna förstod att vi troligen aldrig skulle bli av med honom. När vi sa att vi skulle gå på toa så kollade han misstänksamt på oss, och hade det funnits en flyktväg hade vi tagit den. Men efter lite sammangaddning på toaletten gick vi ut o sa att nu skulle vi fortsätta och "It was nice to meet you" men då skulle han tvunget ha 2 minuter ensam med mig. Jag började gå ner för trappan, Anna efter mig och han i släptåg. Jag sa återigen "Håll för fan i väskan Anna"
När vi kom ut på gatan ville han fortfarande ha två minuter med mig men det gick jag inte med på o sa till honom att han kunde säga vad han ville framför Anna. Då berömde han mig ytterligare, talade om respekt och återigen om hur mycket det strålade om mig. Jag var speciell helt enkelt. Sen ville han ha min mail . Anna skrev ner två falska till honom på en lapp. Sen gick vi. Han följde inte efter.
Herregud, jag var helt i upplösningstillstånd och så nervös. Visst är det trevligt att få beröm o komplimanger, att man tydligen lös upp hela Ströget men vem fan beter sig så? Om han stannat mig och gett mig en komplimang, okej, men att följa efter mig som ett plåster o inte lämna mig. Det var obehagligt...verkligen obehagligt.
Konstig start på dagen men resten blev så lyckad. Helt underbart faktiskt. Jag var inte ens sur o gnällig eller hade ont i huvudet när jag kom hem 12 timmar senare, jag var istället så nöjd och uppspelt.
Jag har haft det helt underbart i Köpenhamn idag, underbart väder och en perfekt sinnesstämning infann sig hos både mig och Anna under vår heldag i "metropolen". Vi strosade runt bland affärerna, tog det lugnt, käkade glass drack Irish Coffee och såklart shoppade. Jag är så nöjd med mina "fynd" från Pilgrim, där jag genom att köpa ett halsband tydligen räddade 27 liv. Är det inte fantastiskt? Både ge och få tillbaka på samma gång.
Men jag kan inte undgå att berätta om att trippen började väldigt underligt. När vi anlände till Köpenhamn runt halv elva så bestämde vi oss direkt för att ta en fika och vi stegade rakt fram på Ströget till vårt "favoritcafé". På vägen ser jag en kille som vänder sig om när vi går förbi och kollar på oss. Jag trodde han spanade in Anna men sen ser jag att han börjar följa efter oss. Jag höll ett litet öga på honom för jag tänkte direkt ficktjuv! Plötsligt kom han upp bredvid mig och säger "Do you speak english?" Ännu mer misstänksam blev jag, jaha en försäljare eller nått. Hade jag vetat resten så skulle jag redan där skakat på huvudet o låtsas att jag inte förstod...
Sen börjar killen snacka. Han hade tydligen lagt märke till mig när jag kom gåendes, att jag hade utstrålning, att det var något speciellt med mig och att han verkligen menade det. Ja jo tack för komplimangen fick jag väl fram, sen ville han veta vad jag hette och han sträckte fram handen för att hälsa, vilket jag inte låtsades se. Istället röt jag till Anna, "Håll i väskan" och hon säger att vi precis gick förbi caféet vi skulle in på. Jag säger till honom "We shall eat now" på min knaggliga engelska och rycker tag i Anna, vänder på klacken och rusar tillbaka till caféet. Killen följer efter. Jag blir skitnervös.
Vi gör vår beställning och efter lite Caffe Latte bekymmer och dansk-svenska missförstånd går vi upp på ovanvåningen på caféet för att inta vår brunch. Killen hade satt sig vid ett bord och varken jag eller Anna hade tittat på honom och när vi går förbi så kollar jag åt ett helt annat håll. Efter några minuter kommer killen upp med en cappuccino o frågar om han får slå sig ner hos oss. Precis vad vi fasat för.
Jag har väldigt svårt att vara otrevlig mot folk även om jag inte har någon anledning att vara trevlig, och sa att det var okej att han slog sig ner. Sen pratade han på, jag fattade typ hälften o Anna översatte lite främst för att jag inte hörde vad han sa. Mycket märklig kille och jag och Anna förstod att vi troligen aldrig skulle bli av med honom. När vi sa att vi skulle gå på toa så kollade han misstänksamt på oss, och hade det funnits en flyktväg hade vi tagit den. Men efter lite sammangaddning på toaletten gick vi ut o sa att nu skulle vi fortsätta och "It was nice to meet you" men då skulle han tvunget ha 2 minuter ensam med mig. Jag började gå ner för trappan, Anna efter mig och han i släptåg. Jag sa återigen "Håll för fan i väskan Anna"
När vi kom ut på gatan ville han fortfarande ha två minuter med mig men det gick jag inte med på o sa till honom att han kunde säga vad han ville framför Anna. Då berömde han mig ytterligare, talade om respekt och återigen om hur mycket det strålade om mig. Jag var speciell helt enkelt. Sen ville han ha min mail . Anna skrev ner två falska till honom på en lapp. Sen gick vi. Han följde inte efter.
Herregud, jag var helt i upplösningstillstånd och så nervös. Visst är det trevligt att få beröm o komplimanger, att man tydligen lös upp hela Ströget men vem fan beter sig så? Om han stannat mig och gett mig en komplimang, okej, men att följa efter mig som ett plåster o inte lämna mig. Det var obehagligt...verkligen obehagligt.
Konstig start på dagen men resten blev så lyckad. Helt underbart faktiskt. Jag var inte ens sur o gnällig eller hade ont i huvudet när jag kom hem 12 timmar senare, jag var istället så nöjd och uppspelt.
Rastlöshet betecknar första dagen
Update
Känner på mig att jag kommer bli känslosam
Blött och fuktigt 750 årsfirande
2007-08-12 | 18:31:03
Publicerat i: Vardagen
Just hemkommen efter vår lilla tripp till Trelleborg, där vi igår var och såg på Rhapsody in Rock och firade Trelleborgs 750 års födelsedagskalas.
Vi började med en riktigt god middag hos min morbror, som hade bjudit oss alla på denna helkväll. Himlen blev mörkare och mörkare medan vi satt och avnjöt middagen och vid fem-tiden när vi började samla ihop oss och göra oss i ordning var vi alla väldigt oroliga för om det skulle hålla tätt. Efter lite sminkning, plattning av håret och ombyte av kläder skulle vi bege oss av. Halva skaran "avvaktade vädret" och ville inte gå redan men jag och min pappa och morbror tyckte att vi lika gärna kunde bege oss av och vi ville se lite av det uppträdande som skulle vara före själva föreställningen.
Så vi ger oss iväg, halvvägs ser vi bokstavligt talat hur regnet kommer emot oss och min morbror skriker "Vänd och spring tillbaka", vilket resulterade i en rejäl u-sväng på trottoaren och sedan rusade vi tillbaka och skulade under taket på en korvkiosk. Himlen bara öppnade sig och det öste ner, och där under taket kunde vi gott unna oss några skratt åt alla andra som också var på väg dit, och deras desperata och förvirrade kutande på trottoarerna på jakt efter någonstans att skula.
Så där stod vi och tryckte en kvart och när den värsta skuren lagt sig och det bara regnade "väldigt mycket" istället för "jävligt mycket" så bestämde vi oss för att fortsätta gå. Jag drog på mig min gula regnponcho (tack för den Karin) och vek upp mina byxor så långt det gick. Det regnade! Gud vad det regnade! När vi kom fram till ingången till fotbollsstadion där konserten skulle äga rum så klämde vi oss åter in under ett tak för att skula.
Så nu stod vi där, klockan hade precis passerat sju och himlen såg verkligen inte ut som om den skulle skona oss från mer regn. Min pappa och morbror drog också de på sig varsin regnponcho, även de gula, sen vandrade vi iväg som tre dyngsura gula kycklingar för att leta upp våra platser. Ironiskt nog var det några lokala förmågor som underhöll på scenen och gjorde ett sommarmedley om sol och varma vindar, stränder och inget regn så långt ögat kan nå... Där satt vi med tyngda huvuden gömda under våra ponchos och gjorde allt för att det inte skulle regna in. Mest bekymrad var jag över mitt hår som inte tål luftfuktighet och definitivt inte ösregn, så mycket var den tiden framför spegeln värd. När jag för tredje gången vände mig mot pappa för att fråga om min maskara hade runnit och han svarade "Nä, men va fan, nu får du ge dig" så konstaterade jag att han förmodligen ändå inte skulle säga om det var så, om jag frågade en gång till.
10 min över åtta upphörde regnet plötsligt, precis när Robert Wells äntrade scenen. Den kloka hälften av vårt
Ytterligare två högkvalitativa filmer tagna
med min eminenta digitalkamera
Vi började med en riktigt god middag hos min morbror, som hade bjudit oss alla på denna helkväll. Himlen blev mörkare och mörkare medan vi satt och avnjöt middagen och vid fem-tiden när vi började samla ihop oss och göra oss i ordning var vi alla väldigt oroliga för om det skulle hålla tätt. Efter lite sminkning, plattning av håret och ombyte av kläder skulle vi bege oss av. Halva skaran "avvaktade vädret" och ville inte gå redan men jag och min pappa och morbror tyckte att vi lika gärna kunde bege oss av och vi ville se lite av det uppträdande som skulle vara före själva föreställningen.
Så vi ger oss iväg, halvvägs ser vi bokstavligt talat hur regnet kommer emot oss och min morbror skriker "Vänd och spring tillbaka", vilket resulterade i en rejäl u-sväng på trottoaren och sedan rusade vi tillbaka och skulade under taket på en korvkiosk. Himlen bara öppnade sig och det öste ner, och där under taket kunde vi gott unna oss några skratt åt alla andra som också var på väg dit, och deras desperata och förvirrade kutande på trottoarerna på jakt efter någonstans att skula.
Så där stod vi och tryckte en kvart och när den värsta skuren lagt sig och det bara regnade "väldigt mycket" istället för "jävligt mycket" så bestämde vi oss för att fortsätta gå. Jag drog på mig min gula regnponcho (tack för den Karin) och vek upp mina byxor så långt det gick. Det regnade! Gud vad det regnade! När vi kom fram till ingången till fotbollsstadion där konserten skulle äga rum så klämde vi oss åter in under ett tak för att skula.
Så nu stod vi där, klockan hade precis passerat sju och himlen såg verkligen inte ut som om den skulle skona oss från mer regn. Min pappa och morbror drog också de på sig varsin regnponcho, även de gula, sen vandrade vi iväg som tre dyngsura gula kycklingar för att leta upp våra platser. Ironiskt nog var det några lokala förmågor som underhöll på scenen och gjorde ett sommarmedley om sol och varma vindar, stränder och inget regn så långt ögat kan nå... Där satt vi med tyngda huvuden gömda under våra ponchos och gjorde allt för att det inte skulle regna in. Mest bekymrad var jag över mitt hår som inte tål luftfuktighet och definitivt inte ösregn, så mycket var den tiden framför spegeln värd. När jag för tredje gången vände mig mot pappa för att fråga om min maskara hade runnit och han svarade "Nä, men va fan, nu får du ge dig" så konstaterade jag att han förmodligen ändå inte skulle säga om det var så, om jag frågade en gång till.
10 min över åtta upphörde regnet plötsligt, precis när Robert Wells äntrade scenen. Den kloka hälften av vårt
sällskap som väntat hemma och kom precis till starten, var relativt torra, i jämförelse med oss.
Vi hade jättebra platser, nionde raden, dock lite långt ut till höger men det var nästan "vigselringsavstånd" som jag kallar det. Vi såg Rhapsody förra året också, och om man ska jämföra så var det mycket bättre då. Detta var bra men jag blev inte jätteimponerad och som Trelleborgs Allehanda beskrev det "Rocken saknades"
Johan Glans var där och underhöll och han var absolut bäst och jag älskar honom och det är helt min humor. Det jag dock blev lite chockad över var att jag hade hört de flesta av hans skämt förut, från "Stockholm live" vilket jag tyckte var dåligt. Jag trodde inte att man som komiker fick återanvända sina skämt, framförallt inte på så stora föreställningar. Ifs var det kanske bara jag som var så insatt, eftersom jag finkammat YouTube där det materialet ligger ute.
Kvällen avslutades med mäktiga fyrverkerier för firandet av 750års jubileet och lite lulliga vandrade vi tillsammans med 10 098st andra personer hem efter midnatt, lätt fuktiga och lite lätt småfrusna.
Vi hade jättebra platser, nionde raden, dock lite långt ut till höger men det var nästan "vigselringsavstånd" som jag kallar det. Vi såg Rhapsody förra året också, och om man ska jämföra så var det mycket bättre då. Detta var bra men jag blev inte jätteimponerad och som Trelleborgs Allehanda beskrev det "Rocken saknades"
Johan Glans var där och underhöll och han var absolut bäst och jag älskar honom och det är helt min humor. Det jag dock blev lite chockad över var att jag hade hört de flesta av hans skämt förut, från "Stockholm live" vilket jag tyckte var dåligt. Jag trodde inte att man som komiker fick återanvända sina skämt, framförallt inte på så stora föreställningar. Ifs var det kanske bara jag som var så insatt, eftersom jag finkammat YouTube där det materialet ligger ute.
Kvällen avslutades med mäktiga fyrverkerier för firandet av 750års jubileet och lite lulliga vandrade vi tillsammans med 10 098st andra personer hem efter midnatt, lätt fuktiga och lite lätt småfrusna.
Ytterligare två högkvalitativa filmer tagna
med min eminenta digitalkamera
Kaos var ordet
78 slag
Dagens fundering
Jag kommer nog inte till himlen
Beroende
Nedräkningen har startat
Till musiken av Ted Gärdestad i sommarkvällen
Beach 2007
2007-08-05 | 17:19:06
Publicerat i: Vardagen
Äntligen!
Det sticker i skinnet och mina vader är mer än lite röda. Jag har sand i trosorna och mellan tårna och kanske en och annan tångruska i bh:n.
Just hemkommen från första besöket på playan och jag är mer än lite nöjd. Ett dopp blev det t o m men det var verkligen svinkallt, så det blev enbart det klassiska "kärringdoppet" då man snabbt doppar kroppen under vattnet, men huvudet får inte bli vått.
Nu känner jag mig riktigt seg och dåsig, och konstaterar att det faktiskt är krävande att ha det gött och ligga och slöa en hel dag.
Det sticker i skinnet och mina vader är mer än lite röda. Jag har sand i trosorna och mellan tårna och kanske en och annan tångruska i bh:n.
Just hemkommen från första besöket på playan och jag är mer än lite nöjd. Ett dopp blev det t o m men det var verkligen svinkallt, så det blev enbart det klassiska "kärringdoppet" då man snabbt doppar kroppen under vattnet, men huvudet får inte bli vått.
Nu känner jag mig riktigt seg och dåsig, och konstaterar att det faktiskt är krävande att ha det gött och ligga och slöa en hel dag.
Det är väl bäst att lyda
Halleluja, solen skiner!
Kylskåpspoesi
2007-08-03 | 23:29:56
Publicerat i: Vardagen
 | Öppnar dörren till kylskåpet för att ta något att dricka och får då se denna lapp: Jag skrev ditt "Mmm..mycket god, tackar så mycket!" när jag hade provsmakat. Lite rulltårta sitter ju aldrig fel! |
