En varningssignal
2007-04-25 | 14:40:11
Publicerat i: Vardagen
Det brukar innebära att något är fel om saker och ting börjar blinka eller tjuta.
Detta hände mig under morgonen. Eftersom jag just nu spenderar hälften av mitt liv på bussen så händer de mest dramatiska sakerna mig där.
När jag satt i lugnan ro började det plötsligt pipa något fruktansvärt i bussen. Jag var övertygad om att det var någons alarm på mobilen som satte igång. Ljudet kom från främre delen av bussen och jag lade genast all skuld på den skumme gubben som alltid sitter längst fram, med gigantiska hörlurar och som alltid studerar diabilder i solljuset mot fönsterrutan.
Jag tänkte att det var väl märkligt om han inte kunde ta av sina förbannade hörlurar och höra sin mobil och stänga av den. Men nä, det fortsatte tjuta. Som en ilsken väckarklocka höll det på i 5 min. Jag kokade av ilska och var sekunder från att gå fram och drämma väskan i nacken på gubbfan.
Då stannade busschauffören vid sidan av vägen och stängde av motorn. Det blev tyst!? Vi satt där ett tag och sen fortsatte han köra och det fortsatte tjuta!
Jag tog på mig säkerhetsbältet. Detta verkade farligt.
I en halvtimme höll det på tills chauffören slutligen stannade igen och meddelade att det var fel på bromsarna så vi fick invänta en ny buss. Alla letade genast fram sina mobiler från väskan och ringde samtal om att de skulle bli försenade. Själv hade jag ingen att ringa o satt där och spanade ut över havet.
Efter 20 min kom en "Svennis" look-a-like med en ny buss och vi fick snällt på gåsaled traska in i den nya bussen.
40 min försenad. Chauffören bad så hemskt mycket om ursäkt när vi gick av. Men vad gjorde allt detta mig? Ingenting förutom att min dagliga väntetid i skolan reducerades och jag behövde bara sitta utanför salen i 45 min i väntan på lektion denna morgon. Ska dock ändå se om jag kan kräva Skånetrafiken på ersättning, för de behöver ju inte veta att förseningen egentligen inte orsakade mig några problem.
Detta hände mig under morgonen. Eftersom jag just nu spenderar hälften av mitt liv på bussen så händer de mest dramatiska sakerna mig där.
När jag satt i lugnan ro började det plötsligt pipa något fruktansvärt i bussen. Jag var övertygad om att det var någons alarm på mobilen som satte igång. Ljudet kom från främre delen av bussen och jag lade genast all skuld på den skumme gubben som alltid sitter längst fram, med gigantiska hörlurar och som alltid studerar diabilder i solljuset mot fönsterrutan.
Jag tänkte att det var väl märkligt om han inte kunde ta av sina förbannade hörlurar och höra sin mobil och stänga av den. Men nä, det fortsatte tjuta. Som en ilsken väckarklocka höll det på i 5 min. Jag kokade av ilska och var sekunder från att gå fram och drämma väskan i nacken på gubbfan.
Då stannade busschauffören vid sidan av vägen och stängde av motorn. Det blev tyst!? Vi satt där ett tag och sen fortsatte han köra och det fortsatte tjuta!
Jag tog på mig säkerhetsbältet. Detta verkade farligt.
I en halvtimme höll det på tills chauffören slutligen stannade igen och meddelade att det var fel på bromsarna så vi fick invänta en ny buss. Alla letade genast fram sina mobiler från väskan och ringde samtal om att de skulle bli försenade. Själv hade jag ingen att ringa o satt där och spanade ut över havet.
Efter 20 min kom en "Svennis" look-a-like med en ny buss och vi fick snällt på gåsaled traska in i den nya bussen.
40 min försenad. Chauffören bad så hemskt mycket om ursäkt när vi gick av. Men vad gjorde allt detta mig? Ingenting förutom att min dagliga väntetid i skolan reducerades och jag behövde bara sitta utanför salen i 45 min i väntan på lektion denna morgon. Ska dock ändå se om jag kan kräva Skånetrafiken på ersättning, för de behöver ju inte veta att förseningen egentligen inte orsakade mig några problem.