Stand-in och kärlekens gångna dagar
Helt ofrivilligt har jag hamnat i en situation där jag har blivit stand-in för flera sällskapssjuka personer.
Mr L: "Vad gör du ikväll, lust att komma över o se en film ikväll?"
Mr S: "Hej jag tänkte bara ringa o höra hur det är med dig...ja flickvännen sover och jag ville inte störa henne"
Mr H: "Det går sådär med kärleken för tillfället, men ja du är var ju så trevlig så jag tänkte...."
Det är märkligt att det hopar sig att alla helt plötsligt blir sällskapssjuka på samma gång. Det gör mig inte så mycket, det ger en liten extra krydda åt vardagen, men samtidigt får det mig att undra hur jag har framställt mig själv. Har jag gett dem bilden av mig som en som nöjer sig med smulorna efter kakan och som är tillgänglig tventyfour-seven (gärna in på småtimmarna)?
Mr L: Förväntar sig att jag praktiskt taget ska stå utanför dörren 1 sek senare efter att jag fått sms:et, eftersom han helt plötsligt har kommit ner till P i telefonboken och prövar om jag är ledig, men nä, aldrig att han kan få för sig att bjuda ut mig ordentligt.
Mr S: Kan inte och har aldrig kunnat gå vidare även om han envisas med att bekräfta hur underbart det är med nya flickvännen. Helt okej för mig, men kom inte och begär och tro att vi ska "minnas lyckliga dagar", när behaget faller på. Tro det eller ej, jag har det bättre än någonsin, enda skillnaden är att jag inte berättar det för honom längre.
Mr H: Han är och har alltid varit en gåta och jag har fått bevisat för mig att inte ens mina vildaste fantasier räcker till för att täcka det spelfält av idiotiska saker som han kan hitta på. Men nu, när det knakar i förhållandets fogar får man reda på hur underbar och fantastisk jag var på "vår tid". Jag brukar mest skratta och förundra mig över hans beteende, men problemet med honom är att han verkligen har förmågan att påverka mig, även mot min vilja.