Blött och fuktigt 750 årsfirande
2007-08-12 | 18:31:03
Publicerat i: Vardagen
Just hemkommen efter vår lilla tripp till Trelleborg, där vi igår var och såg på Rhapsody in Rock och firade Trelleborgs 750 års födelsedagskalas.
Vi började med en riktigt god middag hos min morbror, som hade bjudit oss alla på denna helkväll. Himlen blev mörkare och mörkare medan vi satt och avnjöt middagen och vid fem-tiden när vi började samla ihop oss och göra oss i ordning var vi alla väldigt oroliga för om det skulle hålla tätt. Efter lite sminkning, plattning av håret och ombyte av kläder skulle vi bege oss av. Halva skaran "avvaktade vädret" och ville inte gå redan men jag och min pappa och morbror tyckte att vi lika gärna kunde bege oss av och vi ville se lite av det uppträdande som skulle vara före själva föreställningen.
Så vi ger oss iväg, halvvägs ser vi bokstavligt talat hur regnet kommer emot oss och min morbror skriker "Vänd och spring tillbaka", vilket resulterade i en rejäl u-sväng på trottoaren och sedan rusade vi tillbaka och skulade under taket på en korvkiosk. Himlen bara öppnade sig och det öste ner, och där under taket kunde vi gott unna oss några skratt åt alla andra som också var på väg dit, och deras desperata och förvirrade kutande på trottoarerna på jakt efter någonstans att skula.
Så där stod vi och tryckte en kvart och när den värsta skuren lagt sig och det bara regnade "väldigt mycket" istället för "jävligt mycket" så bestämde vi oss för att fortsätta gå. Jag drog på mig min gula regnponcho (tack för den Karin) och vek upp mina byxor så långt det gick. Det regnade! Gud vad det regnade! När vi kom fram till ingången till fotbollsstadion där konserten skulle äga rum så klämde vi oss åter in under ett tak för att skula.
Så nu stod vi där, klockan hade precis passerat sju och himlen såg verkligen inte ut som om den skulle skona oss från mer regn. Min pappa och morbror drog också de på sig varsin regnponcho, även de gula, sen vandrade vi iväg som tre dyngsura gula kycklingar för att leta upp våra platser. Ironiskt nog var det några lokala förmågor som underhöll på scenen och gjorde ett sommarmedley om sol och varma vindar, stränder och inget regn så långt ögat kan nå... Där satt vi med tyngda huvuden gömda under våra ponchos och gjorde allt för att det inte skulle regna in. Mest bekymrad var jag över mitt hår som inte tål luftfuktighet och definitivt inte ösregn, så mycket var den tiden framför spegeln värd. När jag för tredje gången vände mig mot pappa för att fråga om min maskara hade runnit och han svarade "Nä, men va fan, nu får du ge dig" så konstaterade jag att han förmodligen ändå inte skulle säga om det var så, om jag frågade en gång till.
10 min över åtta upphörde regnet plötsligt, precis när Robert Wells äntrade scenen. Den kloka hälften av vårt
Ytterligare två högkvalitativa filmer tagna
med min eminenta digitalkamera
Vi började med en riktigt god middag hos min morbror, som hade bjudit oss alla på denna helkväll. Himlen blev mörkare och mörkare medan vi satt och avnjöt middagen och vid fem-tiden när vi började samla ihop oss och göra oss i ordning var vi alla väldigt oroliga för om det skulle hålla tätt. Efter lite sminkning, plattning av håret och ombyte av kläder skulle vi bege oss av. Halva skaran "avvaktade vädret" och ville inte gå redan men jag och min pappa och morbror tyckte att vi lika gärna kunde bege oss av och vi ville se lite av det uppträdande som skulle vara före själva föreställningen.
Så vi ger oss iväg, halvvägs ser vi bokstavligt talat hur regnet kommer emot oss och min morbror skriker "Vänd och spring tillbaka", vilket resulterade i en rejäl u-sväng på trottoaren och sedan rusade vi tillbaka och skulade under taket på en korvkiosk. Himlen bara öppnade sig och det öste ner, och där under taket kunde vi gott unna oss några skratt åt alla andra som också var på väg dit, och deras desperata och förvirrade kutande på trottoarerna på jakt efter någonstans att skula.
Så där stod vi och tryckte en kvart och när den värsta skuren lagt sig och det bara regnade "väldigt mycket" istället för "jävligt mycket" så bestämde vi oss för att fortsätta gå. Jag drog på mig min gula regnponcho (tack för den Karin) och vek upp mina byxor så långt det gick. Det regnade! Gud vad det regnade! När vi kom fram till ingången till fotbollsstadion där konserten skulle äga rum så klämde vi oss åter in under ett tak för att skula.
Så nu stod vi där, klockan hade precis passerat sju och himlen såg verkligen inte ut som om den skulle skona oss från mer regn. Min pappa och morbror drog också de på sig varsin regnponcho, även de gula, sen vandrade vi iväg som tre dyngsura gula kycklingar för att leta upp våra platser. Ironiskt nog var det några lokala förmågor som underhöll på scenen och gjorde ett sommarmedley om sol och varma vindar, stränder och inget regn så långt ögat kan nå... Där satt vi med tyngda huvuden gömda under våra ponchos och gjorde allt för att det inte skulle regna in. Mest bekymrad var jag över mitt hår som inte tål luftfuktighet och definitivt inte ösregn, så mycket var den tiden framför spegeln värd. När jag för tredje gången vände mig mot pappa för att fråga om min maskara hade runnit och han svarade "Nä, men va fan, nu får du ge dig" så konstaterade jag att han förmodligen ändå inte skulle säga om det var så, om jag frågade en gång till.
10 min över åtta upphörde regnet plötsligt, precis när Robert Wells äntrade scenen. Den kloka hälften av vårt
sällskap som väntat hemma och kom precis till starten, var relativt torra, i jämförelse med oss.
Vi hade jättebra platser, nionde raden, dock lite långt ut till höger men det var nästan "vigselringsavstånd" som jag kallar det. Vi såg Rhapsody förra året också, och om man ska jämföra så var det mycket bättre då. Detta var bra men jag blev inte jätteimponerad och som Trelleborgs Allehanda beskrev det "Rocken saknades"
Johan Glans var där och underhöll och han var absolut bäst och jag älskar honom och det är helt min humor. Det jag dock blev lite chockad över var att jag hade hört de flesta av hans skämt förut, från "Stockholm live" vilket jag tyckte var dåligt. Jag trodde inte att man som komiker fick återanvända sina skämt, framförallt inte på så stora föreställningar. Ifs var det kanske bara jag som var så insatt, eftersom jag finkammat YouTube där det materialet ligger ute.
Kvällen avslutades med mäktiga fyrverkerier för firandet av 750års jubileet och lite lulliga vandrade vi tillsammans med 10 098st andra personer hem efter midnatt, lätt fuktiga och lite lätt småfrusna.
Vi hade jättebra platser, nionde raden, dock lite långt ut till höger men det var nästan "vigselringsavstånd" som jag kallar det. Vi såg Rhapsody förra året också, och om man ska jämföra så var det mycket bättre då. Detta var bra men jag blev inte jätteimponerad och som Trelleborgs Allehanda beskrev det "Rocken saknades"
Johan Glans var där och underhöll och han var absolut bäst och jag älskar honom och det är helt min humor. Det jag dock blev lite chockad över var att jag hade hört de flesta av hans skämt förut, från "Stockholm live" vilket jag tyckte var dåligt. Jag trodde inte att man som komiker fick återanvända sina skämt, framförallt inte på så stora föreställningar. Ifs var det kanske bara jag som var så insatt, eftersom jag finkammat YouTube där det materialet ligger ute.
Kvällen avslutades med mäktiga fyrverkerier för firandet av 750års jubileet och lite lulliga vandrade vi tillsammans med 10 098st andra personer hem efter midnatt, lätt fuktiga och lite lätt småfrusna.
Ytterligare två högkvalitativa filmer tagna
med min eminenta digitalkamera
