Äntligen...
Som jag har längtat efter att få skriva detta inlägg för det betyder en sak; att C-uppsatsen är inlämnad.
Jag önskar att jag här i skrivande stund kände en enorm lättnad. Jag önskar att jag hade sprungit runt i huset och jublat. Tyvärr är det inte så.
Jag är nyss hemkommen. Känner mig mest förtvivlad. Jag skulle kunna gråta om jag inte hade varit så jävla trött.
Jag och Sara har slitet röven av oss den senaste veckan, suttit dag och natt o skrivet o skrivet o skrivet....Egentligen vet jag inte riktigt vad som gick snett mot slutet, förutom att våra magar totalt har kollapsat av allt kaffe o all den CocaCola vi tryckt i oss, så höll inte tidsplanen och klockan blev vår värsta fieende. Vi satt uppe till kvart i fyra i natt sen gick vi o la oss, sov två timmar o fortsatte sedan igen.
Det kändes inte bra när vi skickade iväg vårt arbete, det är jävligt pissigt att lämna ifrån sig något som är ofullständigt.
Nu måste jag sova och jag måste få lite distans till allt. Jag tror jag ska gå i ide.
Väck mig på julafton.