På jobbet får jag verkligen min beströdda del av de manliga hormonerna, män, män och åter män. De kommer inströmmande i rader och säger godmorgon, gomiddag och godeftermiddag och jag bara står där och ler och är trevlig.

Eller hur låter som ett drömscenario och det perfekta ögongodiset, men tyvärr är det inte riktigt så. De är skitiga och luktar svett, de flesta är 50+ och vissa är riktiga dönickar. Varför kan aldrig livet vara perfekt?