45 servetter har jag vikt under några kvällar med matematisk noggrannhet och runt varje har jag knutit små rosa sidenbandsrosetter. Vissa säger, vem fan bryr sig man ska ju bara torka sig med dem o sen slänga dem. Sant, men det är detaljerna som är det viktiga.

Nu ska jag snart åka till min syster och duka och sköta bordsdekorationerna så det blir lite stil på det hela. Men jag ska inte klanka ner på henne denna gång för hon har verkligen tänkt som jag! Servetterna matchar rosorna på dopklänningen och sidenbanden återkommer både i dukningen och i inbjudningskorten. 

Återigen, vem bryr sig och vem lär märka det!? Jo jag! Jag bryr mig och jag lägger definitivt märke till det och så infinner sig ett sådant härligt välbefinnande av perfekthet och fullständig fullbordan när allt har en röd tråd, eller rosa i detta fall.