Våffeldagen skulle såklart inte gå mig obemärkt förbi. Smeten förbereddes o sladden till det orangea o uråldriga Husqvarna våffeljärnet pluggades i, som nog egentligen borde betecknas som en säkerhetsrisk bara det. Järnet blev varmt o det rök och luktade lite märkligt kring det. Jag hällde lite flytande margarin i järnet för att smörja det, o fördelade margarinet lite enkelt med en bakpensel. Trodde jag.

"Pssst" sa det bara.

Jag tittade på den blåa IKEA-bakpenseln som jag höll i min hand. Oj då! De små stråna av plast hade krusat ihop sig till en stor plastklump och krympt till halva dess ordinarie storlek. Det har alltid funkat att göra så tidigare, men förr var nog bakpenselstråna gjorda av något annat material.

Så det vara bara till att dra av sladden igen på våffeljärnet och låta det svalna för att jag skulle kunna skrubba bort den skumma o ev. giftiga "Made in Kina-plasten". Men lite otålig som man är så orkade jag ju inte vänta tills det helt hade svalnat, så jag gav mig på järnet med disksvampen. Detta resulterade istället i att grönt ludd brändes fast... *Suck*

Gräddade sen min första våffla, o tittade man noga kunde man se spår av disksvampen i den. Den fick faktiskt åka till soporna.

*Mums*

Övriga våfflor blev dock goda, o med lite sylt o grädde kände man faktiskt inte alls smaken av bränd plast eller disksvamp.