Det är fredag igen. Ett inlägg på en hel vecka. Ja, det är nästan en skandal!

En kärleksförklaring
Jag älskar min blogg, på ett helt naturligt sätt, men just nu har jag helt tappat stinget, vilket ni kanske har märkt. I början av sommaren skrev jag ett "Tack för mig -inlägg" som jag skulle posta på dagen exakt tre månader efter att jag startat bloggen, perfektionist som jag är. Där beklagade jag över att bloggen inte utvecklats till det jag ville o annat trams.

Sommaren kom o jag blev glad över att jag inte postade det där inlägget. Jag älskar att skriva om mina vardagsbetraktelser o små problem, oftast med ett försök att få till en humoristisk tvist. Det är så jäkla tråkigt att läsa bloggar som enbart är redogörelser för vad folk har gjort på dagen, som faktiskt är helt jäkla ointressant för mig som inte känner den personen. Jag har försökt att undvika det, men det är vad den här bloggen just nu har förvandlats till.

Inte blev jag någon superbloggare heller, mina tidigare 4 läsare har dock förökat sig till 8 den senaste tiden. O jag är jävligt glad över det!

Men nej, detta är inte ytterligare ett "Tack för mig -inlägg". Tänkte bara upplysa om att ni får stå ut med mina dagsredogörelser utan något större djup eller humor. Kanske en beteckning på mitt liv just nu?

O nä, jag är inte redo att ge upp mitt kära Dagdrömmeri!