När jag var liten, före Öresundsbrons tid, åkte vi färjan över till Köpenhamn några gånger om året. På båten köpte jag alltid en sorts slemmiga gelegodisar som var förpackade i en lång karta med genomskinlig plast på framsidan och folie på baksidan. De föreställde dinosaurier eller Turtels och var klara i neonfärger; gröna, orangea, gula och fullproppade med färgämnen.

Jag älskade det godiset och jag var alltid så uppspelt och förväntansfull när jag tillsist fick sätta mig ner och pilla ut den första figuren ur förpackningen och stoppa den i munnen.