Stress i kollektivtrafiken
Jag satt där på stadsbussen som självklart skulle stanna vid varenda hållplats och folk skulle krångla med sina kort och betala kontant, vilket tar en jäkla tid. En gång i sekunden plockade jag upp mobilen ur fickan för att kolla på klockan och minuterna tickade iväg.
Varenda trafikljus lyckades slå om från grönt till rött precis i fel sekund, och vid varje övergångsställe fick bussen stanna för att släppa över gamla tanter med rullatorer som gick i slow-motion. Där satt jag och kände hur stressen bara ökade och jag tänkte att jag kommer aldrig hinna.
Bakom sitter en kvinna som högljutt uttrycker samma stress som jag känner inom mig till sina vänner och jag är tvungen att vända mig om och fråga; "Ska du också med 4:an?" då jag kände att jag behövde en allierad i min kamp mot klockan.
När dörrarna till bussen äntligen slås upp står jag och min allierade redan startfärdiga, på en hundradels sekund är vi ute på trottoaren och lägger i en extra växel och springer som galningar genom hela resecentrum och förvandlas till sådana som är så roliga att titta på när man själv sitter där i lugn och ro och väntar på sin buss.
Men vi hann!