Sanningens timme var kommen
Vi satt där som på nålar och försökte avläsa stämningen. Såg de snälla ut eller var de på krigsstigen? Vad hade vi egentligen att vänta oss?
Månader av arbete, tårar, skratt, oroliga magar och faktiskt en hel del ny kunskap låg presenterade där framför oss på bordet. Mitt emot oss satt opponenterna med vars ett exemplar och där i hörnet satt den där personen vi tidigare aldrig hade sett, den fruktade examinatorn.
De senaste dagarna har jag haft en relativt bra magkänsla, men samtidigt har jag egentligen inte haft någon aning om hur det skulle gå. Den oro vi har känt genom hela arbetets gång går knappt att beskriva, och här satt vi då idag och skulle få det sista utlåtandet.
Självklart fick vi en del synpunkter, både som vi kan hålla med om men som vi även starkt motsätter oss. Visst är det både intressant och nyttigt att få andras synvinklar på det man åstadkommit, för man blir så hemmablind. Men det är bara en mening från vår examinator som såhär i efterhand ekar i mitt huvud;
"Detta är ett bra exempel på en bra och väl genomförd c-uppsats"
Jag och Sara tittade bara på varandra, och då först släppte alla spänningar.
Vi klarade det!