Fick ett samtal tidigare ikväll från min mamma som berättade att det hade skett ett litet "missöde".

När hon sa det ordet knöt det sig genast i min mage. Som tur var hade inget hänt dem personligen, men hon hade lyckats tappa sin telefon och plånbok på Autobahn i Tyskland! Väskan hade tydligen öppnat sig av luftdraget och sakerna hade spridits över vägen.

Autobahn är inte det lämpligaste stället att vända på och gå längs vägkanten för att leta efter plånboken när bilar kör i 150km/h, men min pappa hade gjort ett försök och faktiskt hittat plånboken. Pengarna var borta, men körkortet var kvar och en del av VISA kortet som brutits i bitar. Telefonen hittade han aldrig, troligtvis är den överkörd.

Det var en gammal telefon så för den sakens skull gjorde det inget, och mamma hade inte haft så mycket pengar med sig och eftersom VISA kortet var sönder så var det nog ingen fara med den saken heller.

Så hon ringde mig för att berätta storyn och att de inte var nåbara på hennes telefon. Även om mamma tyckte att vi kunde skita i det, så ansåg jag att vi trots allt borde spärra VISA-kortet och kontantkortet, även om sannolikheten för att någon skulle hitta dem eller att telefonen var hel är väldigt liten.

Så genom hela Allsång på Skansen satt jag i telefon, först med banken och spärrade kortet. Sedan ringde jag Comviq som spärrade kontantkortet. Tydligen hade mamma laddat det med ganska mycket pengar nu när de skulle resa och det visade sig att man kunde få tillbaka sitt nummer och "potten" men då krävdes en polisanmälan. 

Så jag skulle göra en polisanmälan på internet och då skulle man ange telefonens IMEI-nummer (tillverkningsnummer) som man hittade på kvittot eller lådan till telefonen. Jo lycka till, telefonen är säkert mer än tio år gammal och var hittar men den informationen? 

Så jag fick ringa till polisen istället, och kom i kontakt med en supertrevlig kvinna, och hon skrattade åt att mamma lyckats tappa telefonen på Autobahn. Men hon hjälpte mig med anmälan och jag sa att vi inte brydde oss om själva telefonen, anmälan var endast för att få tillbaka kontantkortet från Comviq vilket hon förstod.

Efter samtalet med polisen fick jag ringa tillbaka till Comviq för att ange numret på polisanmälan, samt svara på några kontrollfrågor och sedan skulle tydligen allt ordna sig.

Vilken rörig kväll det blev, men jag känner mig extremt duktig och flitig för tillfället. Som sagt missade jag hela Allsången, men jag fick en rapport om att det ändå inte var något att se.