"Men det är ju synd att slänga"
Idag var det nära att jag blev efterlyst. Min mamma och syster hade ringt 19 gånger på hemtelefonen och 11 gånger på mobilen sedan min syster ringt mamma och frågat om hon visste var jag var eftersom jag inte svarade. Sedan hade de båda oroat varandra och eftersom jag är känd för att vara familjens "klumpeduns" så hade de målat upp de värsta scenariona för varandra, bara för att jag inge svarade i telefonen.
Så var höll jag då hus?
Jo, jag var på vinden! (Det börjar nästan bli tradition i vår familj att vara vilse på vinden) Jag fick ett ryck imorse och var tidigt ute för att börja sortera och det är inget man gör bara på en förmiddag. Vi har två nästan lika stora hus på tomten, ett bor vi i och det andra samlar vi skit i. Janne "Loffe" Karlsson uttalade sig vid ett tillfälle om att det var "ett riktigt skithus" och ja, jag kan inget annat än instämma.
Där finns precis allt man kan tänka sig; en halv bil, krukor i mängder, leksaker från 1975-2000, kläder, böcker, möbler etc. allt i en salig röra. Upprensningen blir inte lättare av att mina tankar ständigt ryms av "Åhh det är synd att slänga" när jag finner en liten låda jag spikat ihop i trädslöjden.
Jag blir så sentimental, och det tar en evighet att gå igenom allt eftersom man plötsligt hittar en gammal kalender från högstadiet med hjärtan och anteckningar med bl.a. "Jag + Patrick = 3 månader" och jag har absolut ingen aning om vem den här Patrick var.
Som sagt kom jag inte så långt i dag, men jag fyllde tre stora kartonger med skolböcker och anteckningar från årskurs 1 till nuvarande högskolestudier. Jag kan inte slänga det! Jag gick igenom allt och tror att jag rensade ut fyra räknehäfte som jag tänkte slänga, men när jag väl skulle tejpa igen lådorna så lade jag ner dem igen.