Min pussgurka
Idag fyller min älskade systerdotter, tillika guddotter 7år. Sju år! Hon ska börja första klass till hösten, och sen rullar det bara på, jag kan inte fatta att tiden går så fort.
Det känns som igår som jag var ute och gick med henne i barnvagnen, några dagar gammal, livrädd för att hon skulle sluta andas sedan mamma berättat skräckhistorier om plötslig spädbarnsdöd. Eller när hon var några månader gammal och jag fick det stora ansvaret att passa henne första kvällen utan föräldrarna. Jag vyssade och vyssade, långt efter att båda mina armar domnat bort och jag sjöng varenda låt jag någonsin hört i mitt liv. När hon tillsist sov i sin spjälsäng satt jag på helspänn och lyssnade till babymonitorn, och vid minsta lilla ljud kröp jag in på golvet (för att hon inte skulle se mig) och skruvade upp speldosan som hon älskade.
Nu är hon en stor tjej, och inte alltid guds bästa barn. Hon och jag har våra duster då och då, men så även om jag är den enda mostern så vet jag trots allt att jag är "favoritmoster Sandra."