Stöt i köket
2010-04-22 | 22:55:18
Publicerat i: Vardagen
Ikväll blev vi kollektivt sugna på våfflor när vi satt och tittade på Tv. Efter några minuters övervägande ställde jag mig dock och rörde ihop en våffelsmet och plockade fram vårt uråldriga Husqvarnajärn från sent 1970-tal.
Järnet har troget tjänat oss år in och år ut. Tills ikväll. Jag pluggar i sladden och väntar på att det ska bli varmt. Ingenting händer. Jag tar tag i järnet och försöker rätta till sladden och då SMÄLLER det till. En sån jävla smäll! Det blixtrar till och jag får en kraftig stöt och det bränner till i armen. Av ren förskräckelse hoppar jag två meter upp i luften och slänger mig mot strömbrytaren för att bryta strömmen.
Jag fick en smärre hjärtattack. Jäklar vad jag blev rädd. Det luktade bränt i hela köket och där stod jag med en våffelsmet utan järn. Vad gör man? Det fick bli våffelplättar, något jag inte rekommenderar. "Det smakar lite våffla trots allt" var betyget när vi knaprade i oss de små gummiliknande plättarna som var så långt ifrån en frasvåffla man kunde komma.
Järnet har troget tjänat oss år in och år ut. Tills ikväll. Jag pluggar i sladden och väntar på att det ska bli varmt. Ingenting händer. Jag tar tag i järnet och försöker rätta till sladden och då SMÄLLER det till. En sån jävla smäll! Det blixtrar till och jag får en kraftig stöt och det bränner till i armen. Av ren förskräckelse hoppar jag två meter upp i luften och slänger mig mot strömbrytaren för att bryta strömmen.
Jag fick en smärre hjärtattack. Jäklar vad jag blev rädd. Det luktade bränt i hela köket och där stod jag med en våffelsmet utan järn. Vad gör man? Det fick bli våffelplättar, något jag inte rekommenderar. "Det smakar lite våffla trots allt" var betyget när vi knaprade i oss de små gummiliknande plättarna som var så långt ifrån en frasvåffla man kunde komma.