För flera veckor sedan skickades inbjudningarna ut. Festligt så det förslår med en inbjudan att bevittna vigseln mellan H.K.H Kronprinsessan Victoria och Herr Daniel Westling i Tv-soffan hos mig. Klädsel: Sofftoilette!

Vi inledde med ett glas bubblande champagne klockan tolv, med färska jordgubbar, ananas, vindruvor och lite nötter som tilltugg. Vi njöt i solen en timme innan vi punktligt satte oss tillrätta i vars en soffhörna kl. 13.00.

Medan gästerna anlände till kyrkan åt vi smörgåstårta och drack rosé, och hade svalt ner både räkan och laxen tills bruden gjorde entré.

Det kom en tår, eller två, när de sa JA och när Daniel, där och då, förvandlades från vanlig dödlig till en riktig prins.

Jag missade både den första och den andra kyssen, och insåg att jag måste ha ovanligt långa blinkningar.

Vi följde kortegen och fascinerades över de joggande SÄPO-vakterna som sprang bredvid vagnen. De gjorde ett djupt intryck på oss.

Under tiden drack vi kaffe, åt Macaroons och min alldeles egna, tappade och misshandlade, bröllopstårta. Den var god trots allt, även om den utseendemässigt inte riktigt höll standarden.

Vi provade oss igenom Cloettas utsökta bröllopspraliner, där min favorit blev blåbär medan hos andra gick lingonen hem.

Vi vek inte en tum från Tv:n. Vi började vid denna tid irritera oss på kommentatorernas ständiga upprepande av detaljer, men skrattade gott åt Mark Levengood.

Sen blev det ost och kex. På tv började bröllopsmiddagen. Aningen segt, men vi såg allt. Kungens tal dömde vi ut, vi gillade skarpt pappa Olles, och när Daniel talade till sin Victoria, så smälte våra hjärtan och tårarna rann ur mitt högra öga. Vi hade diskuterat hur stel Daniel upplevdes och hur svår han var att ta till sig, men när han stod där och talade ur sitt hjärta. Då blev han oss så kär och alla negativa ord som bortblåsta.

Vi inväntade den kungliga tårtan och vi plockade själva ut vår bröllopstårta ur kylen igen och tog en liten extra bit, då runt klockan elva på kvällen. Men den kungliga tårtan dömde vi ut som en besvikelse, och framförallt organisationen kring tårtätandet.

O så slutligen. Valsen. Så kärt. Breda leenden och en liten tår i ögonvrån.

Klockan 00.50 avslutades bröllopet för vår del. Vi firade i tretton timmar, varav tolv spenderades i ett sanslöst tv-maraton. Det kändes svårt att slita sig från sin uppvärmda och insuttna soffhörna, men nu tackar jag för mig.

Ett fyrfaldigt leve för brudparet! Hon leve....