Otur

Alltid i efterhand ställer man sig frågor som: Varför?, Om bara... Tänk om... Man retar sig, får ont i magen och blir allmänt deprimerad. Idag har jag varit med om två stora katastrofer. Tacka Gud för att jag inte varit skyldig eller delaktig i någon av dem, bara bevittnat.

I eftermiddags var jag inne i butiken, där en av de anställda råkade putta till en hylla så över 20 dyra klassiska porslinsänglar gick i kras.

Nu, för ett litet tag sedan kom det en riktig stormvind. Sedan en krasch. Jag rusade ut, med fadern i hälarna. När vi såg vad som hänt, så kändes det som om hjärtat stannade ett litet tag. En fem meter hög stege som stod lutad mot vårt hus, hade trillat rakt ner på vår bil. Vår nya bil. Ångest.