Flörtigt
Telefonen ringde mitt i Idol och jag svarar. Det är en telefonförsäljare. Han sökte min far, men jag skonade honom vänligt ett samtal och sa att han inte var hemma, och vi redde ut att jag heller inte var sambon utan dottern.
Men utan att då tacka för sig, fortsätter killen prata och han är supertrevlig. Han frågar var jag bor, om det ligger i Stockholmstrakten. Nej svarade jag, Skåne. Så fick vi reda ut var i Skåne - vilket jag hade förvånansvärt svårt att förklara. Jag vet helt enkelt inte var jag bor.
Han babblar på och så frågar han hur gammal jag är. Då börjar jag bli lite misstänksam, vad vill han egentligen? Hurså? undrar jag - och han upptäcker själv att han verkar lite väl framfusig.
- Men jag skulle bara höra så du var över 18 - för då kan jag dra det med dig?
- Gör det!
Så försökte han sälja in FolkSpel och ge mig två trisslotter om jag blev medlem. Det hela var väldigt förvirrande och han får en smärre skrattattack mitt i.
- Det går bra för dig, sa jag.
- Haha, förlåt det blev fel. Men känner du inte att jag verkligen får kontakt med kunden? Men jag antar att du inte är intresserad?
- Nä inte särskilt faktiskt.
- Misstänkte det...Men du...Du vill inte ses? Får jag bjuda på en date på fredag i Malmö?
Då började jag skratta. Han hade sådan energi och var fruktansvärt trevlig. Men en date med en telefonförsäljare var nog lite väl galet, även för mig. Vi pratade lite till men sen önskade han mig en trevlig kväll.
Jag har haft ett leende på läpparna hela kvällen - vilken energiboost. Mer telefonflörtar åt folket!