Skulle varit och tränat i denna stund, men hoppade över det idag. Blev så otroligt less på det sist, och istället för att fylla på med endorfiner blev jag sur, gnällig och uttråkad.

Något jag har lagt märke till är hur viktigt det är med inspirerande ledare och utmanande träningspass något som saknas totalt just nu. Passet jag brukar träna är nu inne på sin andra termin med samma rörelser och samma musik. Ledaren har inte ändrat det minsta sedan förra terminen, och något som brukar vara en utmaning är nu bara tristess. Tänk er själva, förra årets schlagerhits ett helt år för mycket och när den där Saades "Manboy" drar igång och vi ska flaxa med armarna, då drar jag en stor suck.